Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hamburg, 2. (stad) - Historia - Litt. - Hamburg—Amerika-linjen - Hamburg-Bremen - Hamburger-banko - Hamburgerbringa - Hamburgsund - Hamburg-Sydamerika-linjen - Hamburgvitt - Hamburgön - Hamdismal - Hameln - Hamerik - Hamerling, Robert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
783 Hamburg—Amerika-linjen—Hamerling 784
recessen 1529. Under senare hälften av
1500-och början av 1600-talet förde en talrik
invandring av holländare, flyktande spanska och
portugisiska judar samt även engelska köpmän nytt
kapital och ökad driftighet till staden. Mellan
storborgarna och hantverkarna fördes inre
strider, som 1665—1712 ledde till flera gatukravaller
och främmande intervention. De minskade väl
omsättningen något, men högkonjunktur inträdde
under sjuåriga kriget (1756—63) och framför allt
under nordamerikanska frihetskriget (1775—83),
då dess handel spändes över världshaven.
Na-poleonskrigen däremot medförde svåra
hemsökel-ser. H. inträdde 1815 som fri riksstad i Tyska
förbundet, 1866 i Nordtyska förbundet och 1871
i Tyska riket. Efter långt motstånd anslöt det
sig 1888 till Tyska tullföreningen, sedan ett
hamnområde avskilts till frihamn utanför Tyska
rikets tullgräns. I samband med
nationalsocialisternas avskaffande av Tysklands federalistiska
organisation miste H. sin ställning som ”fri stad”.
Genom en lag 1937 blevo den fria hansestaden
och dess 18 landskommuner sammanslagna med
från Preussen avträdda 3 städer och 27
landskommuner. Samtidigt avstod H. städerna
Kux-haven och Geesthacht jämte några
landskommuner. Det forna ”landet” H. kom som Reichsland
mera direkt under riksledningen, varvid dess
förvaltning i huvudsak underställdes
riksinrikesmi-nistern.
Litt.: W. Melhop, ”Historische Topographie
der Freien und Hansestadt H.” (2:a uppl. 1925);
”H. heute” (1947); E. Lüth, ”Neues H.” (1948);
K. D. Möller, ”Das letzte Kapitel” (s. å.); E.
Baasch, ”Geschichte H:s 1814—1918” (2 bd,
1924—25).
Hamburg—Amerika-linjen (ty.
Hamburg-Amerikanische Paketfahrt Aktiengesellschaft,
förk. Hapag), tyskt rederiföretag, grundat
1847 för trafik mellan Hamburg och New York.
Bolaget började med tre mindre segelfartyg,
övergick 1856 till ångfartygsdrift och
utvecklades småningom, framför allt under A. Ballin, till
världens största rederiföretag. Vid sekelskiftet
insattes i trafik ett flertal mycket snabbgående
ångare, bland vilka ”Deutschland” under flera
år innehade hastighetsrekordet för färden över
Atlanten. 1914 hade H. en flotta av 175
sjögående fartyg på c:a 1,3 mill. bruttoregisterton,
bland vilka ”Imperator” och ”Vaterland”,
vardera på över 50,000 ton, voro världens största,
och uppehöll trafiken mellan Hamburg och alla
delar av världen. Genom fredsslutet 1918
berövades H. så gott som hela sitt tonnage (endast
6 fartyg med sammanlagt 4,700 bruttoregisterton
återstodo). Ballin efterträddes av dr Cuno, som
1920 åstadkom ett fördrag om samtrafik med
United American Lines (Harriman-koncernen).
H. återvann nu snart sin forna dominerande
ställning, frigjorde sig 1926 från Harriman-fördraget
och inköpte ett betydande tonnage från detta
rederi samt förvärvade Deutsche Levante Linie.
H:s flotta bestod 1930 av 176 sjögående fartyg
med sammanlagt 1,03 mill. bruttoregisterton i
samtrafik med Hamburg-Sydamerika-linjen och
Norddeutscher Lloyd i Bremen. — Under 2:a
världskriget reducerades H:s flotta till ett
bestånd av 13 fartyg (1947) med ett sammanlagt
tonnage av 109,045 bruttoregisterton.
Hamburg-Bremen, tyskt ärkestift, se
Ansgarius och Bremen, ärkestift.
Hamburger-banko [-borgar-], en räkneenhet,
i vilken Hamburgs bank förde sina räkningar
1774—1872 men varav intet motsvarande mynt
präglades där. 1 mark banko (16 shilling)
motsvarade normalt 1 kr 35 öre (värdet var dock
mycket växlande).
Hamburgerbringa, en kötträtt av rimmad och
rökt oxbringa, vilken kokas nästan färdig och
glaceras med brun fond och rödvin i ugn.
Serveras med potatismos och grönsaker.
Hamburgsund, fiskläge i Kville sn i
Bohuslän.
Hamburg-Sydamerika-linjen (Hamburg
Süd-amerikanische Dampfschiffahrtsgesellschaft),
tyskt rederibolag, grundat 1871, förmedlar trafik
mellan Hamburg och Sydamerika samt mellan
sydamerikanska hamnar. Tonnaget uppgick 1914
till 57 sjögående fartyg med sammanlagt 350,000
bruttoregisterton men förlorades nästan fullst.
genom 1 :a världskriget. 1930 ägde H. 20
sjögående fartyg på sammanlagt 180,000
bruttoregisterton. H:s förluster under 2:a världskriget
minskade antalet fartyg till 9 på sammanlagt
80,359 bruttoregisterton.
Hamburgvitt, se Blyföreningar, sp. 291.
Hamburgön, fiskläge i Kville sn i Bohuslän.
Ha’mdismal, en av de ålderdomligaste bland
hjältesångerna i Eddan, skildrar hur Hamder och
Sorle, söner till Sigurd Favnesbane och
Gudrun, av sin moder eggas att hämnas sin syster
Svanhild, vars make, goternas konung
Jormun-rekr, låtit vilda hästar trampa henne till döds.
På vägen möta de sin halvbror Erp. övermodigt
avslå de hans hjälp och dräpa honom. De lyckas
ej döda kungen utan bli själva stenade. Dikten
är, ehuru fragmentarisk, av gripande kraft och
skönhet.
Hämeln, stad i Hannover i Tyskland, strax
ovanför floden Hamels inflöde i Weser; 41,000
inv. Staden har ett ålderdomligt utseende med
många ståtliga byggnader i renässansstil, ss.
Hochzeitshaus och Rattenfängerhaus, båda från
1600-talets första årtionde. H. har flodhamn,
skeppsbyggeri, kvarnar och f. ö. en mångsidig
industri. — Vid H. är fäst sagan om r å
11-f ångar en i H. 1284 skall en pipare mot löfte
om betalning ha lockat alla stadens råttor i Weser.
Då han ej fick den utfästa belöningen, lockade
han med sin pipa stadens barn in i det närbelägna
Koppenberg, som öppnade och åter slöt sig. En
inskrift på det 1602 uppförda ”Rattenfängerhaus”
mäler härom.
Ha’merik, danska tonsättare, se Hammerich.
Hamerling, Robert, österrikisk författare
(1830—89). H. vann stort rykte med eposen
”Ahasver in Rom” (1866) och ”Der König von
Sion” (1869). Den grekiska kärleksromanen
”Aspasia” (1876; sv. övers. 1881), de självbiogra-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
