Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hallgrimsson, Jónas - Halli(c)k - Halligen - Halling - Hallingdalen - Hallingeberg - Hallingjökeln - Hallingskarvet - Hallkyrka - Hallman, Adolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
741
H alli ( c)k—Hallman
742
Halligen. Sönderabraderat marskland med en bondgård
på en Werft.
(1807—45). H. utgav jämte K. Gislason och T.
Sæmundsson årsskr. Fjölnir, vars i:a årg. (1835)
inleddes med en programdikt av H., ”Island”,
vilken i likhet med hans övriga, sparsamma
diktning fick stor betydelse för islänningarnas
nationella väckelse. Han var eg. naturlyriker. Hans
vittra skrifter samlades i ”LjoÖmæli og önnur
rit” (1883).
Halli(c)k (fr. tjeck, holomek, naken tiggare),
sutenör.
Ha’lligen, ty., mot havet oskyddade små öar
bland Frisiska öarna mellan Föhr och halvön
Eiderstedt i Schleswig-Holstein. De största äro
Langeness och Hooge. H. översvämmas vid
stormflod av havet. Husen äro byggda på
konstgjorda upphöjningar, Werften. Vallar och
dammar ha anlagts kring de större öarna.
Invånarna äro duktiga sjömän och fiskare och idka
någon boskapsskötsel. H. omfatta 29 km2 med
c:a 600 inv. Till H.-gruppen räknas av några
även Nordstrand och Pellworm (36 km2, c:a
1,700 inv.).
Halling. 1) Norsk folkdans i % takt, bäst
utvecklad i Hallingdalen med omnejd, utföres av
en dansare; han börjar lugnt, men alltefter
musikens tilltagande livlighet gör han raskare
rörelser med benen, än hopkrupen, än upprätt, och
slår kullerbyttor, till sist i luften, det s. k.
hal-lingkastet, vid vilket han söker med foten nå
takbjälken. -— 2) Svensk folkdans i % takt med
livlig rytm, dansas av två män med varjehanda
lustigt gymnastiska sträckningar på lemmarna
och bålen samt vighetsprov, ss. ”skjuta hare”,
”sittsteg” och hjulningar.
Hallingdalen, en av huvuddalarna i s. Norge,
östlandet, från sjön Kröderen till fjällvidderna
mot Sogn och Hardanger; genomflytes av H a
1-lingdalselva, biälv till Dramselva.
Sido-dalar äro H e m s e d a 1 mot n. v. till
Hemse-dalsfjellene, genomfluten av Hemsil (väg till
Lærdal i Sogn), och Ustadalen, som följes
av Bergensbanan förbi Ustavatn (982 m).
Mellan Ustadalen och övre H. höjer sig den
mäktiga fjällryggen Hallingskarvet (1,933
m). I H:s mellersta del öppna och välodlade
dalpartier. Folkdräkt, språk och byggnader från
äldre tider äro tämligen väl bevarade.
Hallingeberg, socken i n. Kalmar län, S.
Tjusts härad, nära kusten, v. om Västervik;
157,02 km2, 3,527 inv. (1951). Är en långsträckt,
bergig skogssocken kring Långrammens,
Koga-rens och Långsjöns natursköna dalsträckning.
2,237 har åker. I H. ligga brukssamhället
An-karsrum, egendomarna Fisksäter, Nagelstad,
Prästgården och Rispetorp, Ankarsrums
krono-park och Svarteströms kraftverk, tillhörande
Ankarsrums bruk. Flera järnåldersgravfält
finnas samt ett par borglämningar. Kyrkan av
gråsten uppfördes 1760. Pastorat i Linköpings stift,
S. Tjusts kontrakt; bildar storkommunen
Hallingeberg.
Hallingjökeln, se Hardangerjökeln.
Hallingskarvet, se Hallingdalen.
Hallkyrka, kyrka, i vilken mellanskeppets och
si doskeppens valv ha samma el. nästan samma
höjd; motsats: basilika. H. får därigenom
utseendet av en enda stor sal el. hall med
sido-belysning genom fönstren i sidoskeppens
ytter-mur. Sv. ex. äro domkyrkorna i Linköping,
Strängnäs och Västerås, Vadstena klosterkyrka
och Storkyrkan i Stockholm.
Hallman, Adolf Reinhold, tecknare (f. 1893
%). H. är Skandinaviens främste representant
för den dekorativa illustreringen av
tidn.-novel-ler och har i Paris utbildat en speciell stil för
Illustration av Adolf Hallman till Hjalmar Söderberg?
”Förvillelser”, 1938.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
