Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hall, Rudolf - Hall, Stanley - Halla (Gotland) - Halla (Södermanlands län) - Hallabro - Halland - Naturförhållanden - Geologi - Klimat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
723
Hall—Halland
724
—30). Till H:s 70-årsdag utgavs ”Festskrift
tillägnad B. R. H.” (1946).
Hall [häl], Granville Stanley, amerikansk
psykolog och pedagog (1846—1924), den
förnämste grundläggaren av den amerikanska
barnpsykologien. Efter studievistelse i Tyskland blev
H. 1871 prof, i filosofi vid högskolan i Antioch,
Ohio, och 1876 prof, i filosofiens historia vid
Harvard-univ. i Cambridge, Mass. För studier
i psykologi vistades H. 1878—81 i Europa, där
han studerade under bl. a. Wundt. Efter
hemkomsten blev han 1882 prof, i psykologi och
pedagogik vid Johns Hopkins-univ. i Baltimore,
där han grundade Amerikas första
experimental-psykologiska laboratorium samt världens första
psykologiska tidskrift, The American Journal of
Psychology. Vid upprättandet av Clarkuniv. i
Worcester, Mass., blev H. 1888 dess president
(rektor). Tills, m. sina talrika lärjungar
insamlade H. genom frågeformulär
(”frågeboksmeto-den”) till studiet av barnpsykologien ett mycket
rikhaltigt material, som bearbetats i avh. i olika
pedagogiska tidskrifter. Hans huvudarbeten äro
”Adolescence” (2 bd, 1904) och ”Youth, its
educa-tion, regimen and hygiene” (1907).
Halla, socken i Halla ting, Gotlands n. härad,
ö. om Roma; 14,84 km2, 361 inv. (1951). Utgöres
i v. av en del av den utdikade Roma myr, är
därintill odlad och tätt bebyggd och längst i ö.
skogbevuxen. 618 har åker. Kyrkan av huggen
kalksten är uppförd vid 1200-talets början.
Ingår i Dalhems, Ganthems, H. och Hörsne med
Bara pastorat i Visby stift, Medelkontraktet:
tillhör storkommunen Romakloster.
Halla, socken i Södermanlands län, Jönåkers
härad; 16,78 km2, 201 inv. (1951). Omfattar det
bördiga näset mellan Yngaren och Hallbosjön.
661 har åker. Kyrkan härstammar från
1100-talet. Ingår i Bettna, Vrena och H. pastorat i
Strängnäs stift, Oppunda ö. kontrakt; tillhör
storkommunen Stigtomta.
Hallabro, storkommun i Blekinge län,
omfattar socknarna Backaryd och öljehult; 170,93
km2, 3,010 inv. (1951).
Halland, landskap i s. v. Götaland, beläget
mellan 56° 19’ och 570 38’ n. br. samt mellan
6° 9’ och 4° 35’ v. Igd från Stockholm,
gränsar i v. till Kattegatt, i s. till Skåne, i ö. till
Småland och Västergötland samt i n. till
Västergötland. Landskapet bildar Hallands län.
Areal 4,992,37 km2, därav 4,746,44 land; 163,365
inv. 1951. Landskapets längd i n. v.—s. ö. är 158
km, dess största bredd från s. v. till n. ö. omkr.
50 km.
N aturförhållanden. H. indelas av gammalt i
två områden, skogsbygden i ö. och slättbygden i
v. Den förra är Sydsvenska höglandets starkt
brutna platåland, genomskuret av väl markerade
dalgångar, som från den låga kustslätten likt
fjordar sträcka sig inåt Smålandsgränsen.
Kustslätten är jämn, till stor del en av
havsavlag-ringar utfylld havsbotten; över slätten höja sig
öliknande några bergshöjder, utlöpare av
innan-landets höjdplatåer och åsar. I s. är
kustslätten mera jämn; Laholmsslätten begränsas mot
havet av flack kust med dyner, och denna flacka
kusttopografi fortsätter upp mot Falkenberg. N.
härom från trakten av Varberg börjar en
skär-gårdskust med öar och fjärdar, vilken blir
alltmera utpräglad, ju längre norrut, närmare
Bohuslän, man kommer. Här ha de gamla fjorddalarna
ej som i s. Halland fyllts ut av älvarnas sand
och lera. Här märkes den stora och breda
Kungs-backafjorden, som avskiljer Onsalahalvön,
utanför vilken det låga skäret Nidingen med sina
välbekanta fyrar ligger. Bland öarna märkas f. ö.
Särö, Vendelsö och Getterö, den sistnämnda
utanför Varberg. — I ö. når H. i allm. upp till
omkr. 150—180 m ö. h.; högst är i s.
Hallandsås (226 m). Från Sydsvenska höglandet
komma flera större och mindre floder, från s.
räknat: Stensån längs nordranden av
Hallandsås, Lagan, som förser stora bygder med elektrisk
kraft och nedom Laholm utfaller i
Laholmsbukten, där även Nissan utrinner vid Halmstad,
Ätran el. Falkenbergsån, Viskan till Kloster
fjorden samt Rolfsån från den stora, på gränsen till
Västergötland belägna sjön Lygnern till
Kungs-backafjorden, i vilken även den lilla
Kungsbacka-ån från Ingsjön utmynnar.
Geologi. Berggrunden i H. utgöres av
ur-bergsbergarter med undantag av allra sydligaste
delen, där vid foten av Hallandsås genom
förkastningar nedsänkta kritlager gå i dagen. Urberget
består huvudsaki. av samma röda järngnejs, som
bildar berggrunden i största delen av
Sydväst-sverige; i denna finnas inlagrade stråk av
urgranit, och vid Varberg förekommer en
grönaktig, pyroxenhaltig granit. Diorit förekommer
här och var inlagrad i graniten. Kritbergarterna
intaga endast ett mindre område från
Hallandsås möjl. upp till Laholm. I moränbildningar och
i glacifluvialt grus i närheten, både på
Laholmsslätten och på Hallandsås, förekomma ganska
allmänt rester av de förstörda kritbildningarna.
— Bland de lösa jordlagren är morängruset
underlaget och utgör jämte glacifluviala
grus-avlagringar huvuddelen av det mera kuperade
landskapet. Parallellt med kusten finnas,
särskilt mellan Varberg och Falkenberg, stycken av
ändmoränstråk, som bildats under
avsmältnings-tidens gotiglaciala skede. I dessa
stillaståndslin-jer förekomma också anhopningar av
glacifluvialt material, däribland randåsen F j ä r å s
bräcka. Av senglaciala bildningar märkes
is-havsleran, som bildar ytan på stora delar av
H:s slätter, delvis täckt av sand; i de s.
delarna av H. är leran varvig, har avsevärd
kalk-halt och har använts som märgel. —
Torvmossar förekomma rätt allmänt i skogsbygden; i
kustområdena märkas lågt belägna slätter av
svämlera och svämsand. Utmed stranden finnas
flerstädes flygsandsbildningar (Mellbystrand,
Ty-lösand m. fl. ställen) med dyner av ända till
10 m höjd.
Klimat. Kustbygden har ett milt kustklimat,
Jan. har i kustlandet en medeltemp. av —1°, i
det inre —2°, juli har 15—17°, året 6—7°.
Nederbörden stiger inåt landet och kan på vissa
platser i gränstrakterna till Småland och Väster-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
