Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hall (stor sal) - Hall (socken) - Hall (fångvårdsanstalt) - Hall, Schwäbisch- - Hall, Bad - Hall, in Tirol - Hall, Carl Christian - Hall, Charles Francis - Hall, David
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
719
Hall
720
med fristående pelare el. arkader till stöd för
taket (öppna hallar framför t. ex. rådhus
kallades förhall); förr även byggnad för
manufaktur- och fabriksvarors besiktning och
stämp-ling (därav hallordning, hallstämpling o. s. v.);
byggnad för försäljning av varor, i synnerhet
födoämnen (saluhall); den för bantågens
expedierande avsedda, övertäckta delen av en bangård
(banhall); i övrigt i sådana sammansättningar
som sporthall, maskinhall, utställningshall m. m.
Ordet h. som benämning på ett mindre
genom-gångsrum med indirekt belysning tillhör första
delen av 1900-talet. — Det i sv. ortnamn ingående
hall kommer av fsv. hall, stenhäll, flat klippa.
I medeltidens monumentala profananläggningar
betecknade h. en ofta praktfullt dekorerad
byggnad för banketter, fester, herremöten o. s. v., i
det kontinentala Europa vanl. tvåskeppig, i
England däremot oftast treskeppig.
Hall, socken i Forsa ting, Gotlands n. härad,
bildar v. om Kappelshamnsviken en av huvudöns
nordligaste uddar; 34,29 km2, 195 inv. (1951).
Skogig kalkstensplatå; branta klintstränder. 407
har åker. På udden Hallshuk finnas agafyr och
ett litet fiskläge. Tre bygdeborgar äro kända.
Kyrkan visar över gångsstil (1200-talets förra
del). Ingår i Hangvars och H:s pastorat i
Visby stift, N. kontraktet; tillhör storkommunen
Lärbro.
Hall, fångvårdsanstalt i östertälje sn, 5 km
s. om Södertälje. På lantegendomen H.
upprättade Föreningen till minne af konung Oscar I
och drottning Josephina 1875 en
uppfostringsanstalt för vanartig manlig ungdom (s. k.
åkerbrukskoloni). 1926 omlades anstalten till
skyddshem enl. barnavårdslagen och erhöll samtidigt
betydande statsunderstöd till byggnader och
driftskostnader. 1940 förvärvades H. av
fångvården, som där upprättat en anstalt för vissa
kategorier av abnorma brottslingar och
återfalls-förbrytare. På Håga invid H. finns en särskild
sinnessjukavd. i fångvårdens regi. H. är
uppfört enl. paviljongsystem med såväl öppna som
slutna avd. och betraktas som en av den svenska
fångvårdens modernaste anläggningar.
Hall, Schwäbisc h-H., stad i
Württem-berg i s. Tyskland, i Kochers djupt nedskurna
dal 35 km ö. om Heilbronn; 15,000 inv. H. var
tidigt bekant för sina saltfyndigheter; det blev
fri riksstad 1276. Den urspr. romanska
Mi-chaeliskyrkan är i sina äldsta delar från
1150-talet. H. är badort med välkänd saltkälla.
Textil-, trä-, järn- och läderindustri.
Hall, Bad H., badort i övre Österrike, 15
km v. om Steyr och nära 400 m ö. h.; c:a 1,400
inv. De sedan 800-talet kända jod- och
brom-haltiga saltkällorna ha särsk. sedan 1850-talet
varit livligt anlitade.
Hall, H. in T i r o 1, stad i Tyrolen i
Österrike, i Inndalen strax ö. om Innsbruck och vid
foten av det 2,725 m höga Bettelwurfspitze;
13,000 inv. H. blev stad 1303 och var under
medeltiden en blomstrande handelsort, länge med
myntverk. Bland den ålderdomliga stadens gamla
byggnader märkas rådhuset från 1406 och en
gotisk kyrka från 1284—1490. Kurort med
saltbad.
Hall, Carl Christian, dansk statsman
(1812—88). Han blev jur. dr 1840, överauditör
1844, därjämte 1847 docent i romersk rätt vid
Köpenhamns univ. samt 1851 gener alauditör.
Han var led. av den grundlagsstiftande
riksförsamlingen 1849, satt därefter i folketinget 1849
—81 och spelade en framträdande roll som
ledande nationalliberal.
Han ägde stor
parlamentarisk begåvning
och var genom sin
älskvärda och
vinnande personlighet
utmärkt lämpad att
vara den
sammanhållande länken i det föga
enhetliga partiet. På
grund av sin opposition
mot den konservativa
ministären örsted
avskedades han 1854
från
generalauditörs-posten, men i dec. s. å.
störtade en av honom föreslagen dagordning
ministären, och H. inträdde som kultusminister i
blandningsministären Bang, där han småningom
blev den ledande. I författningsfrågan var han
liksom sina flesta partivänner Eiderdansk och
ville knyta Slesvig intimt till Danmark, men till
en tid leddes han in på helstatspolitiken som
den enda möjliga och försvarade skickligt 1855
års ”fællesforfatning”. 1857 blev han
premiärminister och övertog 1858 utrikesministerposten,
varefter han, med ett kort avbrott 1859—60, bar
huvudansvaret för Danmarks utrikespolitik till
tronskiftet 1863. Svagheterna i H:s tyska
politik lågo dels i det övermäktiga motståndet
utifrån, dels i en viss brist på beslutsam
handlingskraft hos H. i de avgörande ögonblicken. Då
H. helt anslutit sig till Eiderpolitiken och nov.
1863 genomfört en för Danmark och Slesvig
gemensam författning, medförde kort därpå
Fredrik VII:s död en helt ny situation. Den nye
konungen, Kristian IX, önskade ett återtagande av
novemberförfattningen, och då H. ej kunde gå
med därpå, avgick han (dec. 1863). H. vägrade
ingå i ministären Monrad, som fick ansvaret för
ledningen av kriget, och han kom därför icke
att föra sin politik genom det slutliga provet.
Efter krigets slut fortfor han att vara en av
nationalliberalernas ledare och slöt sig efter
1870 till högern. Han var 1870—74
kultusminister i ministären Holstein-Holsteinborg.
Hall [hål], Charles Francis, amerikansk
polarforskare (1821—71); företog 1860—62 och
1864—69 två expeditioner till de arktiska öarna,
där han fann spår av Frobishers och Franklins
expeditioner. Han skildrade sitt liv bland
eskimåerna i ”Arctic researches and life among the
esquimaux” (1864). På en ny expedition till
Smith Sound nådde han 82° 16’ n. br. men
avled i sitt vinterkvarter.
Hall, David Emanuel, politiker (f. 1898 27/2),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
