Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hadding, Assar - Haddingjar - Haddington - Haddj - Haddji Chalifa (Mustafa bin Abdallah) - Hadeland - Hadeln - Haden, Sir Seymour- - Hadersleben - Haderslev - Haderslev amt - Haderslev stift - Hades - Hadfield, Sir Robert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
673
Hadding—Hadfield
674
Hadding, Assar Robert, geolog (f. 1886
10/i), 1913 docent i Lund, 1925 biträdande
lärare och 1934—51 prof, i geologi och
mineralogi där. H., som ådagalagt stort intresse för
allmänna universitets- och studentsociala frågor,
blev 1945 prorektor och var 1947—51 rektor för
Lunds univ. 1938—45 var H. ordf, i Akademiska
föreningen. — H. publicerade först
paleontologis-ka och stratigrafiska undersökningar, särsk.
rörande ordoviciska graptolitskiffrar (”Undre
dicel-lograptusskiffern i Skåne jämte några därmed
ekvivalenta
bildningar”, dr-avh., 1913).
Även senare har H.
utg. arbeten av
pa-leontologiskt innehåll
men har efter hand
alltmer angripit rent
geologiska,
petrogra-fiska och
mineralogiska forskningsuppgifter. Sålunda har han
utvecklat metodiken
för röntgenografisk
analys av mineral och
bergarter samt utfört
dyl. undersökningar.
För studiet av de sedimentära bergarternas
petro-grafi i Sverige äro H:s forskningar av
grundläggande betydelse. Hans huvudarbete är här det
stora, på nya synpunkter och problemställningar
rika verket ”The pre-quaternary sedimentary
rocks of Sweden”, av vilket hittills utkommit 6
dir (1927—41). Av stort intresse är H:s
upptäckt av de betydande j ärnmalmsinlagringarna
i s. ö. Skånes jurabildningar. Flera arbeten har
H. ägnat åt meteoriter och därmed
sammanhängande problem. H. är medl. av red. för Nordisk
Familjeboks 4:e uppl.
Haddingjar, ett brödrapar bland kämpen
Arn-grims tolv söner. Hos Jordanes är Asdingi namn
på vandalernas kungaätt; redan den grekiske
historieskrivaren Dio omtalar Astingoi som en
van-dalisk stam omkr. 170 e. Kr.
Haddington [häMiijtan], se East Lothian.
Haddj, arab., vallfärd (till Mecka). — H. el.
H ä d d j i, hederstitel bland turkar och perser
för en, som vallfärdat till Mecka.
Häddji Chalifa, eg. Mustafa bin
Ab-dallah, turkisk lärd (1609—57). Hans
förnämsta arbete är ”Kasf az-zunün”, en
encyklo-pedi, som redogör för titlarna på mer än 15,000
arabiska, persiska och turkiska böcker, utg. med
kommentar och lat. övers. 1835—58.
Hadeland [-lan], de öppna, välodlade bygderna
kring s. ändan av Rands fjorden i Norge, Opland
fylke. H. utgjorde tills, m. Toten, Land och
Ringerike under medeltiden ett fylke,
Hada-fylke.
Hädeln, marskland i Hannover, s. om
Elbe-mynningen. H:s bönder värnade under
reformationen sin frihet med vapen i hand.
Haden [héidn], Sir Francis Seymour-H.,
engelsk grafiker (1818—1910); framstående
kirurg i London 1847—87. Som etsare utförde
NF IX — 22
H. omkr. 250 högt skattade blad, mest landskap
i Rembrandts art.
Häderslèben, ty. namn på Haderslev.
Ha’derslev, stad i s. Jylland, Haderslev amt,
vid det innersta av H. fjord; 18,000 inv.
Driver handel, sjöfart och industri; Vor Fruekirke
från 1200-talet ombyggdes på 1400-talet. — H.
var under medeltiden av betydelse genom H
a-derslevhus (efter 1544 ersatt med det
betydande Hansborg, bränt av svenskarna 1644)
och var senare tidtals residensort för de första
konungarna av huset Oldenburg samt huvudort
för ett av de slesvig-holsteinska hertigdömena.
Under nationalitetsstriderna på 1800-talet var H.
ett fäste för danskt sinnelag. Dess tyska namn
var Hädersleben.
Haderslev amt, i s. Jylland, vid Lilla Bält,
Danmark; 1,342 km2, 67,000 inv. Enda stad är
Haderslev.
Haderslev stift, Danmark, omfattar Vejle
(utom Nörvang-Törrild herreds västra provsti),
Haderslev (utom Törninglehn provsti) och
Åbenrå-Sönderborg amt; 277,000 inv. Stiftsstad
är Haderslev.
Hades (grek. Hdi’des, Ai’des, Aidonéu’s). I
grek, mytologi betyder H. dels underjorden, dels
underjordens härskare. H. är bror till Zeus och
Poseidon och fick, sedan Kronos’ söner störtat
sin fader och besegrat titanerna, vid delningen
av världen som sin lott underjorden. Där
härskar han jämte sin gemål, Persefone. H.
identifierades med Plutos, rikedomens, d. v. s. det i
underjordiska behållare förvarade sädesförrådets,
gud, och Persefone med Demeters dotter Kore,
”sädesflickan”. Underjorden är de dödas rike,
vilka där irra omkring som kraft- och
medvetslösa skuggor; enl. Homeros en äng, bevuxen med
asfodelos, där Persefones lund av icke
fruktbärande träd, vide och poppel, ligger. Odysseus
kom dit över oceanen, d. v. s. havet, som bildar
jordens gräns; senare tänkte man sig nedgången
genom grottor (Tainaron i Lakonien m. fl.) el.
bottenlösa sjöar. Föreställningen, att underjorden
begränsades av vatten, gav upphov till myten om
underj ordsfloderna, Styx, Acheron, Kokytos och
Pyriflegethon, slutligen Lethe, varur de döda
drucko glömska av sitt jordiska liv. över
Acheron föras de döda av Charon; han vägrar
att mottaga den, som ej blivit begraven, och
denne måste då osäll irra omkring på Acherons
strand. Underst ligger Tartaros vid jordens
”rötter”, de störtade titanernas fängelse. I
underjorden förde skuggorna ett liv, liknande det
jordiska; dit fördes redan hos Homeros straffade,
som begått grova brott mot gudarna.
Skuggornas lott i underjorden är sålunda olika. Med
tiden uppstod föreställningen om en sällhetens
och straffets ort i underjorden, där de döda
belönas el. straffas för sina gärningar i livet.
Föreställningen, att de tre underj ordsdomarna,
Minos, Rhadamanthys och Aichos, avgöra den
dödes lott, förekommer först hos Platon. — Litt.:
M. P:n Nilsson, ”Straff och sällhet i den andra
världen i förkristen religion” (1937)-
Hadfield [hä’dfild], Sir Robert Abbot,
eng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
