Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gökfåglar - Gökhem - Gökmat - Gökotta - Göksholm - Göksläktet - Gökstenen - Göktyta - Gökärt - Göling - Gömbös, Gyula
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
605
Gökhem—Gömbös
606
medlemmar huvudsaki. vistas i skogar och
förflytta sig klättrande. Den omfattar bl. a. fam.
Psittacidae (se Papegojor), Musophagidae (se
Bananätarfåglar) och Cuculidae (se Göksläktet).
Gökhem, socken i Skaraborgs län, Vilske
härad, v. om Falköping; 30,54 km2, 639 inv. (1951).
Höjer sig i smärre avsatser från v. mot
Mösse-berg i n. ö.; bördig slättmark. 1,260 har åker.
Den lilla romanska kyrkan av kalksten torde
härstamma från 1100-talets förra del. Ingår i G:s,
Marka och Sörby pastorat i Skara stift, Vånga
kontrakt; tillhör storkommunen Vilske. — Litt.:
A. Blomberg, ”Socknarna G., Marka och Sörby”
(1920).
Gökmat, bot., se Lathyrus.
Gökotta, festlighet el. (skogs)utflykt tidigt en
morgon i maj, när göken börjat gala. Genom
olika ungdomsorganisationer har seden, trol. från
Småland, fått spridning över stora delar av
landet. G:s folkliga underlag utgöres av bruket, att
flickorna av gökens rop togo förebud rörande
sitt giftermål.
Göksholm, gods i Stora Mellösa socken,
Närke, på en halvö i Hjälmaren; 1,583 har,
därav 500 har åker; tax.-värde 991,400 kr. I
närheten ligger Engelbrektsholmen (se d. o.).
Huvudbyggnaden är av sten i 4 våningar, enl.
uppgift byggd 1320, tillbyggd på 1500-talet och
ändrad 1800. G. är känd sedan 1298 och tillhörde
1336—1655 ätten Natt och Dag samt till 1741
ätterna Bielkenstierna och Fleming. Sedan 1852
tillhör G. ätten Leijonhufvud.
Göksläktet, Cucülus, tillhör fam. äkta
gökar, Cuculidae, bland gökfåglama. Det
omfattar 18 arter, spridda över Gamla världen och
Australien. I Sverige är g. företrätt av g
ö-ken (Cuculus canorus), som förekommer
allmänt över hela landet. Hannen är på ryggen och
bröstet grå, på buksidan vit med svarta tvärband.
Honan är i regel mer brunfärgad. Vingarna äro
långa och spetsiga, stjärten lång. Kroppslängden
uppgår till 340—380 mm. Födan utgöres av
insektslarver, i stor utsträckning håriga sådana, som
ej förtäras av andra fåglar. Göken är därför
en avgjort nyttig fågel. Mest bekant torde den
vara, utom genom hannens tvåtoniga parningssång,
Göksholm.
Gök.
på grund av sin egendomliga häckningsparasitism.
Honan bygger intet eget bo utan lägger sina
ägg ett och ett i bon av ärlor, piplärkor,
sångare o. a. insektätande småfåglars reden. Äggen
äro ovanligt små, till storleken närmast
erinrande om sparvägg, och likna ofta
fosterföräldrarnas. Gökungen växer raskare än
fostersyskonen och kastar ofta ut dessa ur boet för att
slutligen ensam bli föremål för
fosterföräldrarnas omsorger. Göken är en flyttfågel, som
ankommer till Sverige i maj och lämnar landet i
aug. el. sept.
Gökstenen, ryktbar genom sina run- och
bildristningar, är en större vräksten av granit i
närheten av säteriet Näsbyholm i Härads socken,
Södermanland. Ristningen, som i sina huvuddrag
återger samma figurer, som äro inhuggna på
Ramsundsberget, föreställer händelser ur Sigurd
Favnesbanes levnad. Inskriften kan till följd av
ett gåtfullt skrivsätt blott delvis tolkas. — Litt.:
E. Brate och E. Wessén, ”Södermanlands
runinskrifter” (1924—36).
Göktyta, Jynx torqui’lla, tillhör fam.
hackspettfåglar men saknar förmåga att
klättra. Fjäderdräkten är spräcklig i svart, brunt,
grått och gult. G. förekommer ända upp till
Västerbotten. Födan utgöres av insekter,
buvud-sakl. myror, som fångas med den långt
utsträck-bara, klibbiga tungan. I motsats till övriga
hackspettfåglar flyttar g.
Gökärt, se Lathyrus och Orobus.
Göling, hissverk, bestående av ett tåg,
gående genom ett fast enkelt block, enkel g., el.
genom ett fast och ett rörligt enkelt block, d u
b-bel g.
Gömbös [gö^mböj], Gyula, ungersk
statsman (1866—1936), urspr. militär, tjänstgjorde
under 1 :a världskriget som generalstabsofficer,
blev generalmajor 1929, generallöjtnant 1934 och
general 1936. Sin politiska bana började G. vid
revolutionen 1918, då han framträdde som en av
ledarna för de mot konung Karl fientliga
mo-narkisterna. Han var statssekr. för försvaret i
den mot Béla Kun fientliga Szeged-regeringen,
blev 1920 medl. av parlamentet och omintetgjorde
konung Karls andra försök i okt. 1921 att
genom en kupp återvinna den ungerska kronan.
Politiskt anslöt sig G. till det av Bethlen 1920
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
