Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gylling, Edvard - Gylling, Olof - Gyllingar - Gylta (djur) - Gylta, ätt - Gymkhana - Gymnadenia - Gymnasiark - Gymnasiehemman - Gymnasist - Gymnasium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
551 Gylling—Gymnasium 552
kräftade uppgifter föreligga, att han häktats av
sovjetmyndigheterna och avlidit s. å.
Gylling, Carl Olof, museiintendent (1870
—1929). Han blev konservator vid Malmö
museum 1901 och intendent vid dess naturhistoriska
avd. 1917. Han var en framstående zooplastiker
och djurmålare. G. utförde biologiska dioramor
bl. a. i Göteborgs naturhistoriska museum samt
bilder bl. a. till Jägerskjöld och Kolthoff,
”Nordens fåglar” (2:a uppl.), och Brehms ”Djurens
liv” (4:e uppl.).
Gyllingar, Orio’lidae, en fam. av fågelordn.
tättingar. Näbben är kraftig och längs
ryggen något böjd. I fjäderdräkten överväga gula
och gröna färger. G. äro trädfåglar och
huvudsakligen hemmahörande i de varma delarna av
Asien och Afrika. I Europa finnes endast en
art, sommargyllingen (Oriolus oriolus),
vilken även flera gånger häckat i Sverige.
Hannen är höggul med ett svart streck mellan
näbben och ögat samt svarta vingar och stjärt.
Honan är på översidan gulgrön, undertill
gråvit. Längden uppgår till 25 cm.
Gylta (besläktad med galt, dialektalt). 1) Ung
sugga (som grisar för första gången). 2) Fisk
av berggyltesläktet, som bl. a. utmärkes av en
mun, som liknar ett svintryne.
Gylta, svensk ätt, omtalad redan på
1300-talet som bosatt i Västergötland. Den utgick på
manssidan 1580. — Litt.: K. H. Karlsson i
Per-sonhist. Tidskr., IX (1907).
Bengt Bengtsson G., riksråd (omkr.
1514—74). Han anlitades av Gustav I i
diplomatiska uppdrag, bl. a. en beskickning till
Ryssland 1556—57. G. nämnes 1562 som riksråd
och var från sep t. 1561 kammarråd. Erik XIV
anlitade honom som diplomat i Danmark 1562 och
i Ryssland 1563. Han deltog som domare i
ko-nungsnämndens förhandlingar och var vid
konungens frånvaro ofta led. av den i Stockholm
förordnade styrelsen. Han dömdes 1567 till döden
för försumlighet men benådades och anlitades
även 1568 av Erik i viktiga värv. Först 28
sept. s. å. gav han Eriks sak förlorad och
övergick till hertigarna. Han var en kort tid 1568
—69 Johan IH:s hovmästare och deltog 1570 i
fredsunderhandlingarna i Stettin. G. omtalas
1571 och 1572 som en av ståthållarna på
Stockholms slott och nämnes nu stundom överste
skattmästare.
Gymkhana [d$imkä’na] (ett anglo-indiskt
ord), skämttävlingar, urspr. efter indisk förebild
iscensatta vid engelska garnisoner i Indien
(ryt-tartävlingar) el. på engelska krigsfartyg under
längre sjöexp. Benämningen användes
undantagsvis i Sverige om skämtsamma tävlingar vid
idrotts-, motor-, ryttar- m. fl. fester.
Gymnadénia, bot., se Brudsporre.
Gymnasia’rk (grek. gymnasia’rches), i det
antika Hellas ledare för ett gymnasium. I Aten
var detta ett hedersuppdrag, vars kostnader i tur
och ordning bestredos av förmögnare
medborgare. G. benämnes även ett fåtal av gymnastikens
märkesmän, t. ex. P. H. Ling.
Gymnäsiehemman, kam., kallades sådana åt
gymnasierna donerade hemman, vilkas
avkastning som lön uppbars av gymnasielärare och
efter skolreformen 1859 övergick till lärare vid
elementarläroverken i avräkning på den då
fastställda normallönen.
Gymnasi’st, elev vid ett gymnasium.
Gymnasium (grek. gymna’sion, av gymno’s,
naken). 1) I det gamla Grekland en offentlig
lokal för kroppsövningar (gymnastik) av män
och ynglingar. Dessa övningar stodo under
statens hägn och leddes, åtm. i senare tid, av en
offentlig gymnastiklärare. Deltagarna i
övningarna voro nakna (därav namnet gymnasiori).
Övningarna bestodo huvudsaki. av löpning,
brottning, hopp samt diskus- och spjutkastning. Till
dessa fem arter, i mångkampsform kallade
femkamp (pe’ntathlon), kommo bl. a.
knytnävs-kamp och bollspel. Ett g. utgjordes av en stor,
fyrkantig, av pelargångar omgiven gård (peri’~
stylon) med tillstötande byggnader, som under
tak inrymde för olika ändamål avsedda lokaler,
ss. avklädningsrum, rum för ingnidning med olja,
badrum m. m. Stundom var med g. förenad en
avlång kapplöpningsbana, sta’dion, omgiven av
amfiteatraliskt uppstigande bänkrader för
åskådare. Sedermera tillkommo föreläsningssalar
(exe’drSi), där filosofer och retorer kring sig
samlade sina åhörare. Ett el. flera g. funnos
i så gott som alla antikens städer.
2) Från de grekiska filosofskolorna övergick
benämningen g. till de högskolor, som vid
medeltidens slut började inrättas i Italien. I
Tyskland infördes g. (lärdomsskolor) i sammanhang
med reformationsrörelsen. Ur dessa högre
studieanstalter utvecklade sig snart s. k. gymna’sia
académica, vilka i mycket närmade sig till
universiteten. — I Sverige infördes g. först under
Gustav II Adolf. Det äldsta g. i Sverige var
det i Västerås, stiftat 1623. Därefter kommo g.
i Strängnäs 1626, Linköping 1627, Åbo 1630
(förändrat till univ. 1640) och Reval 1631. Under
drottning Kristina inrättades 1640 g. i
Stockholm och i Göteborg, först 1648 fullständigt
försett med lärare, i Skara och Viborg 1641, i
Växjö 1643 och i Härnösand 1648. Med g. har
i Sverige i allm. förståtts icke, ss. i Tyskland,
hela den ”lärda” skola, som slutligen dimitterade
till univ., utan den över en lägre avd. av denna
skola — ”trivialskolan”, i våra dagar
”realskolan” — organiserade högre avd., vilken med
hänsyn till bildningsinnehåll och studiesätt
närmast förberedde för akademiska studier.
Gym-nasieundervisningen ordnades i Sverige mer
enhetligt först genom 1649 års skolordning. Enl.
denna borde ett fullständigt g. ha sju lektorer.
Undervisningen, som var starkt koncentrerad på
latinet, hade till huvudmål att utbilda dugliga
män för statens och i synnerhet kyrkans tjänst.
Gymnasialinstitutionen upphävdes 1849, varvid
påbjöds sammanslagning av g. och skola under
benämning av ”elementarläroverk”, en
benämning, som sedermera utbyttes mot ”allmänt
läroverk”. Möjlighet gavs för eleverna att befrias
från undervisning i latin, grekiska och hebreiska.
Dessa dispensbestämmelser bortföllo först med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
