Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gurko, 1. Iosif Vladimirovitj - Gurko, 2. Vasilij Iosifovitj - Gurksläktet - Gurlitt, 1. Cornelius - Gurlitt, 2. Cornelius - Gurmand - Gurre - Guru - Gurunöt - Gusev, Fjodor Tarasovitj - Gusk - Gusle - Gusselby - Gustaf, Gustaf Adolf - Gustaf-Janson, Gösta - Gustafs - Gustafschöld (Hellichius), Abraham
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
497
Gurksläktet—Gustafschöld
498
Odessa och var 1883—94
generalguvernör och
militärbefälhavare i Warszawa.
2) V a s i 1 i j I o s i f
o-vitj, Romejko-G., den
fö-reg:s son, general (1864—
1937). Han förde i kriget
med Japan 1904—05 en
ka-valleribrigad och
tjänstgjorde i generalstaben. Vid 1 :a
världskrigets utbrott var han
chef för 1 :a kav.-fördeln. G.
blev 1915 armékårchef och
1916 arméchef. I slutet av
1916 blev han under general
Aleksejevs sjukdom
general-stabschef i högsta ledningen.
April 1917 blev han chef för västra fronten men
råkade snart i delo med Kerenskij och berövades
sitt befäl juni s. å. Efter att två ggr ha blivit
fängslad och åter frigiven sändes G. ut ur
landet. Han utgav 1918 ”Memories and impressions
of war and revolution in Russia 1914—1917” (sv.
övers. 1919).
Gurksläktet, Cu’cumis, hör till fam.
Cucurbita-ceae (se d. o.) och innefattar bortåt 30 arter, de
flesta hemma i tropiska Afrika. De äro monoika,
strävhåriga, nedliggande el. klättrande örter med
handnerviga, vanl. flikiga blad och gula
blommor. I Sverige odlas allmänt vanlig gurka och
melon (se dessa ord). I varma länder odlas
bl. a. p r o f e t g u r k a, C. prophetarum, i n.
Afrikas och s. v. Asiens ökenområden, samt
anguriagurka, C. anguria, förnämligast
i Amerika. Båda ha små, taggiga, klotrunda el.
äggformiga frukter.
Gurlitt [go’r-]. 1) Cornelius G., tysk
tonsättare (1820—1901), 1864 organist vid
Haupt-kirche i Altona samt lärare vid konservatoriet i
Hamburg. Av G:s kompositioner ha pianosakerna
(flera ”Jugendalbums”, ”Märchenbilder”, etyder
m. m.) erövrat en rangplats som förträffligt
undervisningsmaterial. G. skrev dessutom en opera,
2 operetter, orkester- och kammarmusik, sånger
m. m.
2) Cornelius G., konstförfattare (1850—
1938), prof, vid tekniska högskolan i Dresden
1893—1920. Hans mycket vidlyftiga och lärda
arbeten behandla från starkt personliga
synpunkter Spaniens och Frankrikes arkitektur,
1800-talets konst i Tyskland, allmän konsthistoria
m. m.
Gurma’nd, se Gourmand.
Gurre, medeltida litet danskt slott vid den
skogkransade Gurresjön, 5,5 km från Helsingör.
Till G. knyta sig sägnerna om konung Valdemar
Atterdags jägarliv och kärlek till Tovelille. På
G. dog han 1375. G. nämnes först på 1300-talet.
På 1500-talet förföll slottet och förstördes.
Guru, skt (adj., eg. ”tung”, ”stor”,
”ärevördig”) ; ordet betecknar som substantiv varje
person, som man bör visa vördnad, ss. äldre personer
och framför allt läraren.
Gurunöt, se Cola.
Gusev [go’sjif], Fjodor Tarasovitj,
Gurkor. Fr. v. grön slanggurka (Hunderup), druvgurka och vit syltgurka.
Foto A. Fors.
rysk diplomat (f. 1905). Han inträdde 1937 i
folkkommissariatet för utrikes ärenden och var
1939—42 chef för dess europeiska avd. G. var
1942—43 minister i Canada och 1943—46
ambassadör i Storbritannien. I sept. sistn. år
utnämndes han till v. utrikesminister.
Gusk, det valspar, tillhörande ”våtpartiet” i en
pappers- el. pappmaskin, vid vilket papperet
lämnar viran och som består av en mjuk övervals
(manchon) och en metallisk g u s k v a 1 s.
Gusle [go’-], mus., sydslaviskt stråkinstrument
med lutkorpus och vanl. en sträng (sällan två).
Gusselby, samhälle i Linde kommun i
Västmanland.
Gustaf, Gustaf Adolf, svenska furstar, se
Gustav.
Gustaf-Janson, Gösta, författare (f. 1902
6/ii), son till förf. Gustaf Janson, bedrev efter
studentexamen studier i München och
Stockholm 1921—25. Han debuterade med romanen
”Rydsholm” (1927) och har sedan i en rad
arbeten skildrat modern ungdom och samtida
borgerliga miljöer i Sverige. G. har utg. romanerna
”Lindbom på Sävlunda” (1928), ”Krisår” (1931)
och dess forts. ”Kapitulation? — Nej!” (1932),
”Gubben kommer” (1934) och ”Stora famnen”
(1937), av vilka de två senare blevo europeiska
succé-böcker och filmades, samt novellsaml. ”Två
herrar” (1930). 1951 utg. han en
Stockholms-skildring, ”Stampen”.
Gustafs, socken i Kopparbergs län, Falu s.
tingslag, kring Dalälven ovan Säter; 117,00 km2,
2,240 inv. Bred, odlad dalslätt mellan berg och
skog i n. och s. 2,870 har åker, skogsmarken
60%. Vid S. Dalarnes järnväg ligger Mora
by med industri- och egnahemsområde (440 inv.).
Här finnas snickeri-, guld- och trälistfabriker.
1943 färdigställdes vid Solberga by en 283 m
lång betongbro över Dalälven i 5 spann. Vid
älven ligger Långhags kraftverk och vid ett
tillflöde Solfvarbo elektriska kraft-ab:s kraftverk.
Kyrkan av gråsten och tegel blev färdig 1768;
dess föregångare, Enebacka kapell av trä, var
från 1633. Pastorat i Västerås stift, Stora Tuna
kontrakt; bildar tills, m. Silvberg
storkommunen Gustafs; 255,50 km2, 3,226 inv. (1951).
Gustafschöld (före adlandet Hellichius),
Abraham, militär (1723—92). Han blev 1759
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
