Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Guilliermond, Alexandre - Guillochering - Guillotin - Guilmant, Alexandre - Guimerá, Angel - Guinchard, Joseph - Guinea (Afrika) - Guinea (mynt) - Guineagräs - Guineamasken - Guineaströmmen - Guinizelli, Guido - Guinness, Arthur, Son & Co., Ltd - Guipúzcoa - Guiscard, Robert - Guise (stad) - Guise, släkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
451
Guillochering—Guise
452
utfört banbrytande forskningar över cellernas
finare byggnad, särskilt över kondriosomer och
plastider. Viktiga äro dessutom G:s
undersökningar av bakterier och lägre svampar, främst
j ästsvampar.
Guillochering [gijåje’-], en metod för
grave-ring. Medelst maskin reproduceras efter
matriser mönster av räta och böjda linjer i olika
kombinationer, t. ex. på urboetter, nipperaskar,
plåtar för tryckning av sedlar och aktiebrev etc.
Guillotin [gijåtä’], fr., se Giljotin.
Guilmant [gilmä’], Félix Alexandre,
fransk orgelspelare och tonsättare (1837—1911),
1871 organist i Paris vid kyrkan La Trinité,
1894 lärare vid Schola cantorum och 1896 vid
konservatoriet. G. blev en av de ledande
orgelmästarna i Frankrike och utövade en
vittomfattande verksamhet som orgellärare. Han utgav
äldre orgelmusik samt komponerade värdefulla
orgelsaker (sonater, symfoni för orgel och
orkester m. m.).
Guimerå [girnära’], A n g e 1, katalansk
(spansk) författare (1847—1924). Han var en
förgrundsfigur i litteraturens och språkets
renässans i Katalonien och i sitt hemland oerhört
uppburen. G:s lyriska dikter (2 bd) utmärka sig
för plastisk, koncis form och betraktades redan
under hans livstid som klassiska. Framför allt
ingöt G. nytt liv i den katalanska scenen genom
ett 40-tal skådespel, mestadels dramer på vers
el. prosa, alla skrivna på katalanska. Hans mest
bekanta drama är ”Terra baixa”, som E.
d’Albert använt som text till sin opera ”Tiefland”
(uppf. 1908 på Kungl. teatern i Stockholm under
titeln ”Låglandet”). Bland övriga dramer må
nämnas ”Maria Rosa”, ”Mar y cel”, ”La festa
del blat” m. fl. Många av G:s lyriska dikter äro
från katalanskan översatta av K. A. Hagberg i
Finsk Tidskrift, i Ord och Bild samt i ”Modärna
trubadurer” (1917), där även dramat ”Terra
baixa” är översatt.
Guinchard [gäfä’r], Axel Johan Joseph,
statistiker (1873—1934), fil. dr i Uppsala 1899,
amanuens i Statistiska centralbyrån 1900—05,
sistn. år dir. för det nyinrättade Stockholms stads
statistiska kontor, vars verksamhet han
organiserade och kraftigt utvecklade. G. innehade ett
flertal offentliga uppdrag, däribland i huvudred,
av ”Sveriges land och folk” (1912—17). Han
utvecklade en livlig publicistisk verksamhet, särsk.
för statistikens popularisering och med
uppmärksammade inlägg i bl. a. befolkningsstatistiska
frågor.
Guinea [ginè’a], den del av Afrikas v. kust,
som omsluter Guineabukten. G. uppdelas
vanl. i övre G., från Gambiaflodens mynning
till Kamerun, och Nedre G., från Kameruns
västgräns till mellersta Angola.
Det första omnämnandet av G. torde föreligga
hos den arabiske geografen Jakut, vilken
omtalar ett land Kinawa (Ginawa), som fått sitt
namn efter en berberstam, som trängt ned i
Ni-gerområdet. Andra härledningar söka namnets
ursprung i den fordom betydande men redan 1240
förstörda västsudanska staden Ghana el. i den
nuv. staden Djenne (Djinni, Ginni) s. v. om
Tim-buktu; dock torde varken den förra el. den
senare staden ha kunnat vara bekanta för det
medeltida Europa. Det verkliga utforskandet av
landet får tillskrivas de av den portugisiske
prinsen Henrik Sjöfararen utsända expeditionerna.
Guinea [gi’ni], plur. guineas, eng., gammalt
engelskt guldmynt, som slogs f. ggn 1663 av
guld från Guineakusten; därav namnet. G.
upphörde att präglas 1813, men ordet har bibehållit
sig ända till nutiden som beteckning för en
summa av 21 shillings särsk. i fråga om arvodes-,
avgifts- el. köpebelopp.
Guineagräs [giné’a-], se Panicum.
Guineamasken [ginè’a-], Dracu’nculus (förr
Filäria) medinènsis, en till människans parasiter
hörande trådmask, vars ända till 80 cm långa och
1 V2 mm tjocka honor från underhudsbindväven
bryta fram genom huden med sår av 1—3 cm
vidd, vanl. belägna på benen, oftast vid
fotknölen. Mitt i såret synes g:s yttersta framända,
varur massor av mikroskopiska embryoner
framkomma. Efter 2—3 veckor äro dessa uttömda,
varpå såret läkes, vare sig g. avgått eller ej.
Infektionen sker genom orent dricksvatten,
innehållande små sötvattenskräftdjur av släktet
Cy-clops, vari g:s embryoner intränga och sedan
kunna komma in i människans tarmkanal. G.
uppträder i hela Afrika n. om Kongobäckenet samt
i v. Asien till Främre Indien; till Sydamerika
kom den med slavhandeln.
Guineaströmmen [giné’a-], se Atlantiska
oceanen, sp. 18.
Guinizelli [g<oinitsä’li], Gu ido, italiensk
skald (omkr. 1230—76), en bolognesare, av
Dante kallad italienska poesiens fader. Han införde
i kärleksdikten den skolastiska filosofien och blev
grundläggare till den strömning inom diktkonsten,
som kallas ”il dolce stil nuovo”.
Guinness, Arthur, Son & Co., Ltd [ä’ba
gi’-nis sa’n an ka’mpani li’mitid], Dublin, sedan 1914
världens största bryggeriföretag. G. etablerades
1759, då A. Guinness (1725—1803) inköpte S:t
James’ Gate Brewery i Dublin. G. erhöll
bolagsform 1886 men är alltjämt ett familjeföretag,
som gått i arv från far till son. G. tillverkar
enbart porter, ehuru av flera olika klasser.
Sedan 1933 finns ett filialbryggeri i London, Park
Royal Brewery. Tillverkningskapaciteten för
Dublin-bryggeriet är c:a 5 mill., för
London-bryggeriet c:a 1,5 mill. hl per år.
Guipüzcoa [gipo’bkåa], den östligaste av
Baskiska provinserna i n. Spanien, vid
Biscaya-bukten; 1,885 km2, 325,000 inv. Huvudstad: San
Sebastian.
Guiscard [giskä’r], Robert, se Robert
(Apu-lien och Kalabrien).
Guise [gyi’z], stad i fr. dep. Aisne, vid Oise;
7,000 inv. Järnvaru- och textilindustri.
Guise [giz], fransk hertigsläkt, en yngre gren
av huset Lothringen. Hertig René II av
Loth-ringen hade sonen Claude de Lorraine
(1496—1550), som naturaliserades i Frankrike
och 1527 blev hertig av Guise. Han äktade 1513
Antoinette av Bourbon, en faster till Anton av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
