Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Guayana, Guiana, Guyana - Historia - Guayaquil - Guayaquilbukten - Guayava, guajava el. guava
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
435
Guayaquil—Guayava
436
Djävulsön, Franska Guayana.
lertid upptäckts där. De viktigaste äro de stora
bauxittillgångarna vid floden Suriname, 160 km
från kusten. Bauxitexporten, som är koloniens
viktigaste inkomstkälla, uppgick 1945 till 689,947
ton. Nederländska G:s enda järnväg, som är 172
km lång, leder från Paramaribo till
bauxitgruvor-na. Landsvägsnätet är föga utvecklat. Flygtrafiken
ombesörjes av det nederländska KLM och
Pan-American Airways. Nederländska G. är en
autonom del av konungariket Nederländerna och
styres av en guvernör, som vid sin sida har ett
verkställande råd, bestående (inkl, guvernören) av
5 led., samt en lagstiftande församling (Staaten
general) av 15 led., av vilka 10 utses genom
allmänna val och 5 av guvernören.
Franska G. (fr. Guyane frangaise) är
beläget mellan 510 30’ och 54°3o’ v. Igd samt mellan
i°4o’ och 5°45’ n. br. Areal 88,240 km2 med ett
inv.-antal av 29,000 inv. (1944). Invånarna utgöras
till största delen av negrer, indianer och
indokine-ser. Huvudstad Cayenne med 11,700 inv. I
motsats till de båda andra kolonierna i G. har Franska
G. icke hittills haft någon som helst ekonomisk
betydelse för moderlandet, trots att de naturliga
förutsättningarna äro i stort sett desamma som i
övriga G. Detta sammanhänger till stor del med
att dess huvudsakliga betydelse för moderlandet
fram till 1936 var att utgöra deportationsort för
franska förbrytare, varför det aldrig blev
föremål för ekonomisk exploatering. 1945 funnos
fortfarande 1,543 straffångar kvar, huvudsaki. på
Djävulsön, vilka emellertid i etapper återsänts
till Frankrike. Jordbruket är huvudnäringen, och
de viktigaste produkterna äro kakao, socker,
ma-nioka, majs, tobak, grönsaker och frukt. Dessa
odlingar bedrivas blott på små arealer på den
smala kustslätten. Koloniens inre delar äro i det
närmaste oexploaterade. Härifrån får man
något guld, balata och rödträ. Kommunikationerna
äro synnerligen dåliga. En 28 km lång statsägd
järnväg och några bilvägar av dålig
beskaffenhet finnas. Med yttervärlden står Cayenne i
daglig förbindelse genam Pan-American Airways.
Fr. o. m. jan. 1947 räknas
Franska G. som ett franskt
departement, vilket styres av
en guvernör, som vid sin
sida har ett verkställande
råd, bestående av 7 led., och
en lagstiftande församling
(conseil général), bestående
av 12 led., som äro valda av
franska undersåtar i
kolonien.
Brasilianska G.
omfattar de delar av G., som
avvattnas till Amasonfloden,
och delas politiskt på de
brasilianska staterna Parå
och Amazonas. Ven e z u
e-1 a n s k a G. omfattar n. v.
delen av G. intill Orinoco
och delas politiskt på staten
Bolivar samt territorierna
Delta Amacuro och
Amazonas. Båda tillhöra G:s minst kända trakter och
genomströvas blott av vilda indianer,
balatasöka-re och guldgrävare.
Historia. G:s kust besöktes först av Alonso
de Hoj eda 1499 och fick sitt namn efter en
ka-ribstam, guayana. Det inre blev närmare känt
genom de äventyrare, som sökte efter Eldorado.
I slutet av 1500-talet började holländarna sända
handelsexpeditioner till G.; i början av
1600-talet hade de nybyggen i nuv. Brittiska G. vid
Essequibo. Fransmännen anlade 1626 ett första
nybygge (Sinnamarie), och engelsmännen
koloniserade efter 1652 trakten kring Surinam. Genom
freden i Breda 1667 avträddes sistnämnda
område till Nederländerna. De nederländska
besittningarna administrerades av ett västindiskt
handelskompani och delades i fyra särskilda kolonier,
Essequibo, Demerara, Berbice och Surinam.
Under Napoleonskrigen erövrades de nederländska
och franska nybyggena i G. av engelsmän och
portugiser. I freden 1814 behöllo engelsmännen
Essequibo, Demerara och Berbice, som bilda det
nuv. Brittiska G.; Surinam och Franska G.
återlämnades.
Litt: D. Holdridge, ”An investigation of the
prospect for white settlement in British Guiana”
(i Geographical Review, 1939); R. R. Platt m. fl.,
”The European possessions in the Caribbean
area” (1941).
Guayaquil [gæajaki’l], Ecuadors huvudhamn,
i prov. Guayas, med vackert läge i Rio Guayas’
dalgång; 175,000 inv. Biskopssäte. Universitet.
Betydande handel. G. har skeppsvarv, mekaniska
verkstäder och träindustri samt tillverkning av
stråhattar och hängmattor. Järnväg (från Durån
på andra sidan floden) till Quito och åt v.
Flygstation. Staden förstördes delvis vid en
jordbävning 1942.
Guayaquilbukten [gæajaki’1-], Stilla oceanens
största inskärning på Sydamerikas västkust, i
Ecuador.
Guayäva, guajäva el. guäva, Psidium
guayäva (P. pomiferum, P. pyriferum), ett till fam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
