Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grekland - Litteratur - Konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
287
Grekland
288
Pantanassaklostret i Mistra.
”Frihetssång”. Uppburna skalder av denna
joniska skola äro också Andreas Kälvos
(1792—1867) och Aristoteles
Valaori-tis (1824—79), vilkas diktning bär på en stark
känsla för de fosterländska värdena. — I Aten
framträdde under större delen av 1800-talet
efter landets befrielse en i stort sett tom och
intetsägande litteratur, präglad av en fadd och
epigonartad romantik. En förnyelse kom med
Kostis Palamås (1859—1943), det
förnämsta litterära namnet i G. kring sekelskiftet,
som tog starka intryck av det slutande
1800-talets naturalism men också inspirerades av den
inhemska folkpoesien. I sina mest betydande
verk, ss. diktsaml. ”Mitt fosterlands sånger”,
diktcyklerna ”Konungens flöjt” och ”De tolv
sångerna om zigenaren”, framträdde han som en
varm patriot men också som en humanist med
universell åskådning. Palamås kan icke sägas ha
bildat skola, men han visade vägen för en
utomordentligt rik litterär produktion i dagens G., som
kan sägas företräda alla slags strömningar och
idériktningar, över alla höja sig två betydande
gestalter, som i viss mån kunna betecknas som
G:s andliga ledare av i dag, Angelos S i k
e-1 i a n 6 s (f. 1884) och Niko Kazantzåkis
(f. 1885). Sikelianös är ej endast ett lyriskt
geni utan också en djuppej lande ande, som vill
fånga de olika nyanserna i människosjälen och
påvisa dennas samhörighet med naturen och det
gudomliga. Man möter i hans lyrik, t. ex. i
diktcyklerna ”Prolog till livet” och ”Guds
moder”, en mystiker, initierad i orfiska och
eleu-sinska traditioner och förtrogen med antikens
skönhets- och känslovärld. I t. ex. diktcykeln
”Grekernas påsk” strävar han efter en syntes
av antik panteism och kristen mystik. I viss
mån liknande tankegångar möter man i hans
större versifierade tragedier ”Sibyllan”,
”Deda-los på Kreta”, ”Kristos i Rom” och ”Digenis’
död”. Kazantzåkis vill i sina talrika
reseskildringar från olika länder i Europa och Asien
fånga det andliga livet i dess skiftande
uttrycksformer, och i sina otaliga dramer med historisk
bakgrund men med modernt idéinnehåll hävdar
han ett slags fatalism, i det han gör gällande,
att kampen för ett mål är ett självändamål och
att i själva hopplösheten i kampen ligger
storheten i det mänskliga modet. Mest berömd är
hans monumentala ”Odisia”, en forts, på
Home-ros’ Odyssé, som skildrar Odysseus’ sista och
stora resa men som också innesluter förf:s egen
filosofi om människans längtan efter friheten och
hennes insikt om omöjligheten att nå den. I
nutidens G. möter man vidare representanter för
den symboliska poesien som Apöstolos M
e-lachrinös och G. S e f é r i s, samt
surrealister som Odysseus Elitis; bland
prosaisterna märkas stilister som Pantélis
Prevelå k i s och Fötis Kontöglous,
naturalister som Stråtis Mirivilis och M.
Ka-r a g å t s i s, romantiker som Giorgios
Theo-tokås, 11 i a s Venézis, Angelos
Ter-z å k i s och Thanåsi Petzålis samt
analyserande psykologer som Kosmås P o 1 i t i s
och Thråsos Kastanåkis.
Konst. Ang. den förhistoriska tiden se Egeisk
kultur; om den antika konsten se Grekisk konst.
Jämte den hellenistiska konsten fick den spec.
romerska också utbredning i G. (i nybyggnader
el. ombyggnader), varom ruiner av tempel,
palats och teatrar vittna. Båda avlöstes av den
gammalkristna konsten, som tidigt framträdde i
G. och som särsk. i Tessalonike lämnat
märkliga spår: Georgskyrkans ombyggnad samt
basilikorna; Eski Djumi och Demetrioskyrkan från
300—500-talen; kupolbasilikan Hagia Sofia, som
av vissa forskare satts som förebild till
namn-fränden i Konstantinopel. Den bysantinska
konsten, som med denna sista kyrka segrade, satte
emellertid snart sin prägel också på konsten i
G. I Aten följa kyrkorna, fr. o. m. Panagia
Gorganiko, de bysantinska systemen. Så också
med vissa självständiga drag, särsk. i den
utsmyckande konsten, de många helgedomarna på
Athos. Dafnis klosterkyrka vid Aten har
ytterst värdefulla målningar. Likaså kyrkorna i
Mistra på Morea, som under den senare
medeltiden var G:s förnämsta konstcentrum och som
på gr. av sina många ruiner av helgedomar,
palats och privathus kallats ”det grekiska Pompeji”.
G. frambragte alltjämt konstnärliga begåvningar,
som fingo utbildning och anställning dels i
Konstantinopel, dels i Västerlandet. Domenikos
Theotokopulos (se Greco) är den förnämste.
1800-talet medförde också för byggnadskonsten
ett visst uppsving; särsk. utbredde sig den nya
klassicismen i Aten. Här framstodo F. Gärtner
från München, som byggde kungl. slottet (se
bild 5 å pl. vid Aten), o. a. tyska arkitekter
samt danskarna Christian Hansen och Theofil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
