Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grau Delgado, Jacinto - Graudenz - Grauers, 1. Hugo - Grauers, 2. Sven - Graun, Karl Heinrich - Graunt, John - Grav - Grav - Grava (kokkonst) - Grava (socken)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219
Graudenz—Grava
220
förgångna och samtiden. Bland G :s skådespel
märkas ”Las bodas de Camacho” (1903; tills, m.
Adrian Gual), som anknyter till Cervantes’ ”Don
Quijote”, ”El tercer demonio” (1908), en
komedi, ”Don Juan de Carillana” (1913), där G.
tecknar en vis och åldrad variant av Don Juan-typen
”Entre Ilarnas” (1915), en modern kärlekstragedi,
”El conde Alarcos” (1917, en romantisk tragedi,
som bygger på en
gammal romans, ”El
hi jo prödigo” (1918),
där G. använt
liknelsen om den förlorade
sonen, ”Conseja
galante” (1919), en
ironisk poetisk pjäs,
”El senor de
Pigma-liön” (1921), en
tragikomisk fars, som
visar G. som satiriker,
”El caballero
Varo-na” (1929), som
räknas som ett av G:s
främsta verk, ”El
bur
lador que no se burla” (1930), där G. åter för
fram Don Juan, nu som en nutidsmänniska, och
”Los tres locos del mundo” (s. å.). G., som
lever som landsflyktig i Argentina, publicerade
1943 biogr. ”Unamuno y la Espäna de su tiempo”
och 1944 inl. till en volym med skådespel
över Don Juan-motivet (”Don Juan en el
drama”).
Graudenz [grau’dants], tyska namnet på
staden Grudzi^dz i Polen.
Grauers. 1) Bror Hugo G., ingenjör (1869
—1942), utexaminerad från Tekniska högsk.
1894, fil. dr i Lund 1900, prof, i mekanik och
matematik vid Chalmersska inst. i Göteborg 1911,
rektor vid nämnda högsk. 1913—33; emeritus
1934. I sina vetenskapliga arbeten behandlade G.
problem ur elasticitetsläran.
2) Sven G., den föreg :s kusin, skolman,
historiker (f. 1891
20/i2), fil. dr vid
Göteborgs högsk. 1920,
doc. där 1920—24,
vid Stockholms högsk.
1927—44, prof:s titel
1944, lektor i
Nyköping 1923—30, i
Stockholm vid Nya
elementarskolan 1930
—43 och vid Statens
normalskola sedan
1943, rektor vid
Högre lärarinneseminariet
i Stockholm 1931—
43 och vid Statens
normalskola sedan 1943, dir. för Statens
psy-kologisk-pedagogiska inst. sedan 1944. G. har
framför allt gjort sig bemärkt som kännare
av det karolinska enväldets historia; ämnen
härur behandlar han bl. a. i ”Arvid Bernhard
Horn” (gradualavh., 1920), ”Bidrag till
kännedomen om det karolinska enväldets uppkomst”
(1926 ) och ”Den svenska riksdagen under den
karolinska tiden” (i ”Sveriges riksdag”, 1:4,
1932). Han har vidare författat bl. a. ”Envälde
och merkantilism” (i ”Världshistorien”, utg. av
H. Almquist, 5, 1933) och Ӏtten Wachtmeister
genom seklerna”, 1—2 (1941—46) samt utg. ”Nya
Lödöse tänkeböcker” (i ”Skrifter utg. till
Göteborgs stads 300-årsjubileum”, 6, 1923). G. var
1944—49 medutg. av Historisk Tidskr.
Gråun, Karl Heinrich, tysk tonsättare
(1701—59), från 1740 hovkapellmästare hos
Fredrik II i Berlin, ledare av italienska operan där.
G. skrev ett trettiotal operor men blev mest känd
genom sitt även i Sverige på 1700-talet ofta
givna oratorium ”Der Tod Jesu” (1755).
Graunt [gränt], John, engelsk statistiker
(1620—74). I hans på Londons födelse- och
dödslistor fr. o. m. 1603 byggda arbete ”Natural
and political observations upon the bilis of
mor-tality... of the city of London” (1662; flera
uppl.) framläggas f. ggn iakttagelser om könens
numeriska jämvikt inom den levande befolkningen,
mankönets övervikt bland de födda,
stadsbefolkningens tillväxt genom inflyttningar o. s. v. G:s
undersökningar voro vägröjande för den
moderna befolkningsstatistiken.
Grav. 1) se Gravbrev, Gravskick.
2) Krigsv. Vid permanenta befästningar
omslutas större fasta punkter vanl. av en g., som
utgör verkets huvudhinder (stormgrav). Man
skiljer på torra och våta g. Torra g. kunna antingen
vara lodrätt nedsprängda i berg el. grävda; i
senare fallet är vanl. den yttre gravsidan
(kon-tereskarpen) murklädd. Den inre gravsidan
(eskarpen) göres vanl. i jordens naturliga lutning
och förses med taggtrådsnät o. dyl. Djupet bör
vara minst 6 m, bredden minst 10 m.
Gravförsvaret utföres dels genom flankerande eld från
kontereskarpgallerier, liggande i g:s ingående
vinklar, från kaponjärer, som användas vid
grävda g :s ryggsida, el. från pansartorn, dels genom
frontal eld från eskarpgallerier el. vid våta g.
från öppen vallgång.
Grav (lat. gra vis). 1) Grav accent, se
Accent. — 2) Ett bitecken (’), som i flera
alfabet sättes över vissa vokaler; i franskan begagnas
g. dels för att skilja homonymer (t. ex. å, åt, a,
har), dels för att ge vokalen annat ljudvärde
(è — ä; e = a); i italienskan utmärker g.
stundom huvudton (t. ex. virtü), stundom skiljer det
homonymer (è = är; c = och); i svenskan har
g. nyttjats över e i fr. lånord, t. ex. mystèr. —
3) Tung, svår; allvarlig. — Gravämen (plur.
-ämina), klagomål; besvär, besvärande
omständighet. — Gravera, besvära, trycka,
belasta.
Grava, kokk., lindrigt sockersalta sådan fisk
som lax, sik och strömming; se Gravlax.
Grava, socken i Värmlands län, Karlstads
härad, kring Klarälven, närmast n. om Karlstad;
110,25 km2, 2,793 inv. (1951). Omfattar mellan
höga berg och åsar väl odlade delar av
Vänern-slätten. 3,811 har åker. 1944 utbröts Forshaga
köping ur G. Helt nära älven ligger norrut sjön
S. Hyn. Vid n. v. stambanan ligger
stationssam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
