- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 9. Giro - Hasslarp /
177-178

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grafisk konst el. grafik - Grafit el. blyerts - Grafologi - Grafostatik - Grafström, Anders - Grafström, Gillis - Grafström, Sven - Grafström, Thyra - Grafton, titel - Grafton, Augustus Henry Fitzroy, hertig av

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

177

G raf it—G raf ton

178

Grafiteringsugn enl. Acheson.

A eldfast murverk, B kolplattor
för strömtilledning, C koksgrus, D
kolpulver el. i koksgrus
inbäddade föremål av amorft kol, som
skall grafiteras, E isoleringsmassa
(sand, sågspån, kolpulver).

och Nicholson äro några representativa namn
inom den moderna grafiken.

Litt.: A. Tallberg, ”Om etsningar och andra
konstblad” (1917); F. Lippmann, ”Der
Kupfer-stich” (6:e uppl. 1926); H. Sallberg,
”Konstgrafiska metoder” (1927).

Grafit el. blyerts, ett mycket löst, av kol
bestående mineral, svart till mörkgrått,
ogenomskinligt och metallglänsande. Spec. v. 2,1—2,3,
hårdhet 0,5—1. Bildar vanl. bladiga el. jordar tade
massor. G. är avfärgande, kännes fet, är
osmält-bar, ytterst svårförbrännlig, mycket
motståndskraftig mot kemisk inverkan samt en god ledare
för värme och elektricitet. Härpå grundar sig
g:s mångsidiga användning till smältdeglar och
i gjuterier samt till spissvärta, smörjmedel,
blyertsstift, färger,
elektroder och
överdrag i
gal-vanoplastiken.

På senare tid
har g. kommit
till användning
■som
”moderator” vid
uranstaplar. För
tekniskt bruk äro
endast de
renaste sorterna av
g. användbara;
bland fyndorter
må nämnas:

Passau i Böhmen, Sibirien (Botugolskij),
Cey-lon, Korea, Madagaskar och Mexico. — För att
täcka behovet av ren g. för tekniskt bruk
övergår man alltmera från naturlig till
konstgjord g. Denna framställes genom g r a f
i-tering av amorft kol enl. ett av amerikanen
G. Acheson uppfunnet förfarande. Det material,
som skall graf iteras, inpackas i en ugn (se fig.)
på så sätt, att det bildar en elektriskt ledande,
långsträckt kärna i ledande förbindelse med
strömanslutningar i ugnens ändar och omges av en
isolerande massa. Genom tillkoppling av elektrisk
ström, som passerar genom kärnan, upphettas
denna till c:a 2,500°, varvid det amorfa kolet
omvandlas till g. För att denna omvandling skall
försiggå tillräckligt hastigt, kräves närvaro av
vissa metalloxider, som påskynda processen.
Använder man som utgångsmaterial koks el.
an-tracit, äro de däri ingående askbeståndsdelarna
(kiselsyra, lerjord) oftast tillräckliga för
fullständig grafitering. Om man däremot använder
ren petroleumkoks el. beckkoks, som fallet är
vid tillverkning av särskilt ren g., måste små
mängder järnoxid tillsättas i beskickningen.
Huvudorten för tillverkning av g. är Niagara Falls
i U.S.A., men Achesons metod tillämpas numera
även i de flesta europeiska länder, bl. a. i
Sverige vid Trollhättan. G. uppträder som
beståndsdel av både eruptiva och metamorfa bergarter
(t. ex. grafitgnejs).

Grafologi (av grek, grafè, skrift, och lo’gos,
vetenskap), läran om bedömandet av en persons
karaktär på grund av hans handstil. Den förste

kände grafologen var en läkare i Bologna,
Ca-millo Baldo, som 1622 utgav en liten avh. i
ämnet. Senare studerades g. bl. a. av Lavater; som
metodens egentlige grundläggare räknas abbé
Michon med ”Système de graphologie” (1875).
Mera vetenskapligt behandlas g. i A. Lehmanns
”Grafologien” (1899) och W. Preyers ”Zur
Psy-chologie des Schreibens” (3 :e uppl. 1928). En
modern företrädare för den vetenskapliga g. är
i Sverige G. Lundgren (”Handstil och karaktär”,
1942). — Olika metoder ha använts inom g. Den
intuitiva metoden dömer av totalintrycket,
varvid en vis skrivstil kan synas röja energi, en
annan disharmoni o. s. v. Den empiriska
metoden, införd av Michon, söker av
gemensamma drag i skrivstilen sluta till gemensamma
karaktärsdrag hos de skrivande. Båda dessa
metoder leda lätt till godtyckligt teckentyderi. Den
rationella metoden, införd av Preyer,
söker fysiologiskt förklara skriftens enskilda
egenskaper och därifrån sluta till orsakssammanhang
mellan skrivrörelser och karaktärsdrag. Även
dess resultat äro omstridda.

Grafostatik, lösning av statiska problem
genom grafisk konstruktion, varvid i kalkylen
ingående storheter representeras av längder och
ytor; nyttjas för beräkning av konstruktioner
för broar, takstolar m. m.

Grafström, Anders Abraham, skald (1790
—1870), fil. mag. i Uppsala 1815, 1820 docent i
historia, 1831 lektor i Härnösand, 1835
kyrkoherde i Umeå och 1849 kontraktsprost samt 1839
led. av Sv. akad. G:s dikter äro en rätt opersonlig
efterklangsromantik, veka stämningar, religiösa
betraktelser och några allmänna norrländska
motiv; många ha tonsatts (av Nordblom m. fl.),
några, t. ex. ”Harpan” och ”Norrland”, ha varit
mycket populära.

Grafström, G i 11 i s, skridskoåkare (1893—
1938), arkitekt i Berlin och London 1924—31.
Segrade i konståkning på skridskor vid olympiska
spelen 1920, 1924—28 (silvermedalj 1932) och
blev världsmästare i samma idrottsgren 1922,
1924 och 1929.

Grafström, Sven Hj :son, diplomat (f.
1902 2/ii), utexaminerad från Handelshögsk.
1923, kansliexamen 1928, anställd i Utrikesdep.
s. å. Efter tjänstgöring som attaché blev han
1 :e legationssekr. i Warszawa 1936. Han var
chef för utrikesdep :s politiska avd. 1945—48,
Sveriges ombud i FN 1948—52 och fr. o. m.
hösten 1952 minister i Mexico.

Grafström, Inga T h y r a Carola,
textilkonst-närinna (1864—1925), dotter till målaren J. K.
Boklund och g. m. operasångaren Jean G. (1859
—1925). — G. var 1882—97 anställd vid
Handarbetets vänner, grundade 1897 egen textilatelj é,
som 1898 övertogs av Nordiska kompaniet och
stod under G :s ledning till 1922, då hon åter
öppnade egen affär. G. gjorde i fråga om textil
heminredning en betydande insats.

Graf ton [gräTtan], hertig av, titel inom
engelska ätten Fitzroy (se d. o.).

Augustus Henry Fitzroy, hertig av
G., engelsk statsman (1735-—1811), sonson till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:16:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffi/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free