Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gómez, Juan Vicente - Gómez Palacio - Gomorra - Gompers, Samuel - Gomperz, 1. Theodor - Gomperz, 2. Heinrich - Gomphrena - Gomsegel - Gomułka, Władysław - Gonader - Gonadotropiner, gonadotropa hormoner - Gonaïves - Gonave, Île de la - Goncourt, Huot de, Edmond och Jules
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
Gömez Palacio—Goncourt
112
som general i olika inbördesstrider, bl. a. 1899 i
den revolution, som förde C. Castro till
makten. Han var en av dennes närmaste
medarbetare, tills han som vicepresident störtade honom
1908 och själv blev president. G. var därefter
allenarådande i Venezuela till sin död, ehuru
han periodvis icke formellt var statschef. Under
hans hårda diktatur upprätthölls god inre
ordning, alla yttre konflikttillbud avvärjdes, och det
ekonomiska livet blomstrade, till stor del genom
den nu begynnande exploateringen av
oljefyn-digheterna. G. styrde landet som sitt
privatföretag och skaffade sig en oerhörd förmögenhet
men sanerade samtidigt finanserna, så att
Venezuelas utrikes statsskuld i sin helhet var
återbetald 1930 och den inrikes vid G:s död.
Gömez Palacio [gå’mäs pala’siå],
industristad i staten Durango, Mexico, n. v. om Torreon;
26,000 inv. Bomulls-, tobaks- och tvålindustri.
Gomorra [gåmå’ra], stad i Palestina, se
Sodom.
Gompers [gå’mpaz], Samuel, amerikansk
arbetarledare (1850—1924). Till yrket
cigarr-makare och tidigt verksam inom
arbetarorganisationerna i detta yrke, var G. medstiftare av
de amerikanska fackförbundens samorganisation
1881, blev dess president 1882 och genomförde
dess reorganisation 1886. Han kvarstod till sin
död som högste ledare av denna U.S.A:s största
arbetarorganisation. Jfr G:s självbiogr.,
”Se-venty years of life and labour” (2 bd, 1925).
Gomperz [gå’mparts]. 1) Theo do r G.,
österrikisk filolog (1832—1912), prof, i Wien
1869—1901. Bland G:s skrifter märkes framför
allt ”Griechische Denker” (3 bd, 1896—1909),
en utmärkt framställning av grekisk filosofi. Av
självbiografiskt innehåll är ”Essays und
Erin-nerungen” (1905).
2) Heinrich G., den föreg:s son, filosof
(1873—1942), privatdoc. i Bern och Wien, ord.
prof, i Wien 1924—33, utflyttad till U.S.A.
1938. Påverkad av bl. a. R. Avenariu§, företrädde
G. en ”skeendets monism” och ville inom ramen
av en ”världsåskådningslära” åstadkomma ett
motsägelselöst sammanhang mellan alla de
tankar, som framkomma under fackvetenskapernas
och det praktiska livets arbete. Huvudarbeten:
”Die Lebensauffassung der griechischen
Philo-sophen und das Ideal der inneren Freiheit” (1904,
3:e uppl. 1927), ”Weltanschauungslehre” (2 bd,
1905—08), ”Das Problem der Willensfreiheit”
(1907), ”Sophistik und Rhetorik” (1912), ”Die
indische Theosophie” (1925), ”Über Sinn und
Sinngebilde” (1929). 1936 utgav G. bd 1 av
faderns ”Briefe und Aufzeichnungen”.
Gomphrèna [-f-], bot., se Klotamarant.
Gomsegel, se Munhåla.
Gomulka [gåmo’lka], Wladyslaw (pseud.
Duniak, Wieslaw), polsk politiker (f. 1905). Han
uppträdde tidigt som kommunistisk agitator.
Efter Tysklands angrepp mot Sovjetunionen
1941 var han en av organisatörerna av det nya
polska kommunistiska partiet (PPR) och dess
främste teoretiker; han blev dess generalsekr.
1943 och vid ryssarnas inträngande i Polen medl.
av Lublinutskottet. I juni 1945 utsågs G. till
i:e v. konseljpresident i Osöbka-Morawskis
regering. I jan. 1946 blev han även minister för
de återvunna områdena. Han ansågs av många
vara den mäktigaste mannen i Polen, ”Polens
Stalin”, och erhöll en även internationellt
betydande roll, då han 1947 blev v. president i
Ko-minform. I sept. 1948 avskedades G. från poster
som partiets generalsekr., sedan han hade
beskyllts för bl. a. sympatier för Jugoslaviens
”kätterske” diktator Tito. Efter offentligt
avlagd ”syndabekännelse” behöll han t. v. sina
regeringsposter men lämnade dem i jan. 1949.
Gonäder, groddorgan, könskörtlar.
Gonadotropiner (av gonad och grek. tre’fein,
nära, uppföda), gonadotropa hormoner,
hormoner, som stimulera könskörtlarna. G. ha
framställts ur hypofysens framlob
(follikel-mognadshormon) samt ur blodvätska från
gravida ston. G. framkalla tillväxt av icke
könsmogna äggstockar och mognad av de graafska
folliklarna i dessa. Även icke könsmogna
manliga könskörtlar stimuleras till mognad av dessa
hormoner. Icke könsmogna försöksdjur bli
under inverkan av g. av denna typ brunstiga.
Gonaives [gånai’v], huvudstad i dep.
Arti-bonite på västkusten av republiken Haiti; c:a
10,500 inv. God hamn med export av kaffe,
bomull och färgträ.
Gonave [gåna’v], T le de la G., ö i den
breda bukten på Haitis västkust; 743 km2,
ön når 762 m ö. h.; den är skoglös och nästan
obebodd.
Goncourt [gåkö’r], Huot de, Edmond
Louis Antoine (1822—96) och J u 1 e s Alfred
(1830—70), franska författare, bröder. En ärvd
förmögenhet tillät bröderna G. att ostört ägna
sig åt sina litterära och konstnärliga intressen.
Deras intima samarbete varade från 1848 till
Jules G:s död, 1870. Edmond fullföljde sedan
ensam deras gemensamt utkastade litterära
planer. De utbildade sig först till målare men
lämnade snart penseln för pennan och skaffade
sig ett namn som spirituella Pariskåsörer. Efter
ett tryckfrihetsåtal lämnade de pressen och
kastade sig på konst- och kulturhistoriska studier,
vilka utmynnade i en rad arbeten om 1700-talet,
varigenom detta under romantiken föraktade
sekel kom på modet. Det första av dessa arbeten
var ”Histoire de la société franqaise pendant
la révolution et pendant le directoire” (2 bd,
1854—55), som följdes av ”Sophie Arnould”
(1857), ”Portraits intimes du dix-huitième siècle”
(s. å.), ”Histoire de Marie-Antoinette” (1858),
”L’art du dix-huitième siècle” (12 h., 1859—
75), ”Les maitresses de Louis XV” (2 bd, 1860;
sedan omarb. och delad i tre monogr.; två
översatta till sv., ”M:me de Pompadour”, 1915, och
”Grevinnan Du Barry” 1916) och det
sammanfattande lilla mästerverket ”La femme au
dix-huitième siècle” (1862; flera uppl.). Efter
Jules’ död skrev Edmond ensam flera
skådespe-lerskemonografier från samma tid, bl. a. om
mademoiselle Clairon (1890) och danserskan La
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
