Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Goliat - Goliatbaggar - Golitsyn (Galitzin) - Golkonda - Gollancz, Sir Israel - Gollnow - Golowanjuk, Jascha - Golovin, Aleksander Jakovlevitj - Golovin, Fedor Aleksejevitj - Golovin, Ivan Gavrilovitj - Golovkin, Gavriil Ivanovitj - Golovtjin - Golther, Wolfgang - Goltz, 1. Colmar von der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
Goliatbaggar—Goltz
108
Herdegossen David utför hjältedådet och blir
upptagen vid hovet (i Sam. 17—18:5). Enl. 2
Sam. 21:19 dödades G. av betlehemiten Elhanan.
Goliatbaggar, se Jättebaggar.
Golitsyn (Galitzin) [galji’tsyn], rysk
furstesläkt. — Vasilij Vasiljevitj G.,
kallad den store (1643—1714), var
västerländskt bildad, blev 1680 minister och tog
initiativ till avskaffandet av rangordningen som
grundval för ämbetenas besättande (1682).
Under prinsessan Sofias regering (1682—89)
utövade G. som hennes älskare nästan oinskränkt
inflytande, slöt 1686 fred med Polen och
företog därpå två misslyckade tåg till Krim. Då
Peter I 1689 bemäktigat sig regeringen,
störtades G. — Michail Michajlovitj G.
(1675—1730) var en betydande fältherre och hade
väsentlig del i segern över Lewenhaupt vid
Ljesna (1708). Han var 1714—21 rysk
överbefälhavare i Finland. 1725 blev han fältmarskalk
och biträdde efter Annas tronbestigning (1730)
sin broder Dmitrij Michajlovitj G.
(1665—1737) vid försöket att införa en
konstitution, men båda råkade därvid i onåd. — N
i-kolaj Dmitrijevitj G. (1850—1925) blev
1885 guvernör i Archangelsk och 1902 i Tver.
Han var jan.—mars 1917 det monarkiska
Rysslands siste ministerpresident.
Golko’nda, se Golconda.
Gollancz [gå’lants], Sir Israel, engelsk
filolog (1864—1930); prof, i engelsk filologi
vid King’s College i London 1903. Han blev
1903 sekr. i British Academy. Han verkade
särskilt som utgivare av äldre engelska texter, t. ex.
en Shakespeareupplaga (1894—96).
Gollnow [gå’lnå], po. Goleniöw, stad i
Pommern, Polen, vid den hit segelbara Ihna 25 km
n. ö. om Stettin; 13,000 inv. Trä- och
stenindustri. G., som blev stad 1268, slöt sig 1368
till Hansan. G. kom till Polen 1945.
Golowanjuk [-jo’k], J a s c h a, författare,
musiker (f. 1905 20/2). G. som föddes i en rysk
hantverkarfamilj i Samarkand i Ryska Turkestan
(nuv. Uzbekistan), visade tidigt musikaliska
anlag och fick utbildning vid kejserliga musikaliska
akad. i Saratov och Det Kgl. Konservatorium i
Köpenhamn. Han framträdde som violinist på
konserter i Danmark, Sverige och Finland. 1929
bosatte han sig i Sverige och blev 1944 svensk
medborgare. G. har från 1937 verkat som förf.
För sina romaner, som äro livfullt berättade, har
G. utnyttjat minnen från sin orientaliska
uppväxtmiljö. Han har utg. romanerna
”Paraply-makarens barn” (1941) och ”Främmande fågel”
(1944), vidare ”Ett kapitel för sig” (1939),
”Främling i eget land” (1942), ”Livets källa”
(1943), ”Den heliga lögnen” (1946),
”Drömmarnas blomma” (1947) och ”Drömhandlaren” (1948).
”Min gyllene väg från Samarkand” (1937) är en
självbiogr. bok, ”Farmor är galen” (1940) är
en humoristisk ynglingadagbok, och
”Silkesmat-tan” (1941) innehåller sagoartade berättelser.
Golovin [galavji’n], Aleksander
Jako v le vit j, rysk målare och grafiker (1863—
1930). G:s teateruppsättningar äro monumentalt
hållna, fantastiska landskaps- och
arkitekturskapelser, medan hans porträtt i olja och tempera
av skådespelare o. a. utmärkas genom individuell
uppfattning, liksom all G:s konst i en egenartad
stil.
Golovin [galavji’n], Fedor A 1 e k s e j
e-vitj, rysk krigare, politiker (1650—1706). Han
avslöt 1689 fördraget i Nertjinsk med Kina, var
1695 en av anförarna för expeditionen mot Azov
och deltog 1697 i den stora ambassaden till flera
västerländska stater. G. blev efter Leforts död
(1699) den kanske mest betrodde av tsar Peters
politiska medhjälpare, utsågs till generalamiral
och innehade till sin död ledningen av
utrikes-kansliet.
Golovin [galavji’n], Ivan Gavrilovitj,
rysk skriftställare (1816—1892). Han
tjänstgjorde en tid i ryska utrikesdep., flyttade 1843
utomlands och trädde i London i förbindelse med
Herzen och Bakunin. G. utgav 1845 ”La Russie
sous Nicolas I” (sv. övers. 1846) och förbjöds
efter denna bittra kritik av förhållandena i
Ryssland att återvända till hemlandet. Hans skrifter
om Ryssland påverkade ofördelaktigt
Västeuropas uppfattning om detta land. På sv.
föreligger även ”Ryska typer och karakterer” (1849).
Golovkin [gaiåTkjin], Gavriil
Ivano-vitj, greve, rysk statsman (1660—1734). Han
var en av tsar Peter I:s närmaste förtrogna, blev
1706 chef för utrikeskansliet, utnämndes 1709 på
Poltavas slagfält till Rysslands förste
rikskansler och utsågs efter departementsorganisationen
1717 till president i kollegiet för utrikesärenden.
Med sin smidighet lyckades G. behålla sitt
inflytande under de tre följ, härskarna.
Golovtjin [galåTtjin], ryska namnet på
Holowczin.
Golther [gå’l-], Wolfgang, tysk
litteraturhistoriker (f. 1863), prof, i tysk filologi i
Rostock 1895. I en lång rad arbeten har G.
behandlat den tyska och nordiska medeltidssagan
och -dikten; sammanfattande verk äro ”Religion
und Mythus der Germanen” (1909) och ”Die
deutsche Dichtung im Mittelalter, 800—1500”
(1912; 2:a uppl. 1922). G. har även varit
verksam som utgivare och har ägnat R. Wagners
livsverk mångsidig belysning.
Goltz [gålts]. 1) Colmar von der G.,
friherre, tysk militär (1843—1916). Han blev
officer i preussiska infanteriet 1861 och deltog i
fransk-tyska kriget
1870—71. Han
mottog 1883 uppdraget
att deltaga i
ombildningen av turkiska
armén, ägnade sig
med framgång åt
detta värv samt
stannade i Turkiet till 1896;
under denna tid blev
han preussisk
generallöjtnant samt
turkisk pascha och
mu-schir (fältmarskalk).
G. steg efter
åter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
