Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glaciär - Glad, Rasmus (Erasmus Lætus) - Glada - Gladbach-Rheydt - Gladbeck - Gladhammar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
Glad—Gladhammar
22
Glaciärälvarna utöva en kraftig eroderande
verksamhet och utbilda under isen tunneldalar,
utanför isranden extramarginaldalar.
Slutar g. på land, får isranden el. -brämet hos
tillbakagående g. en ganska flack, hos
framryckande g. en brant välvd form. I hav (el. sjö)
slutande g. får en hög, lodrät isrand, i
s-bräcka, från vilken större el. mindre partier
lösbrytas och flyta bort som isberg.
Liksom det rinnande vattnet i floderna verka
g. både eroderande och avlagrande, och det
transporterade materialet avlagras antingen direkt
från isen som morän el. av isälvarna som olika
slags glacifluviala bildningar. G. avlagra
betydande mängder morän och glacifluvialt material.
För att kunna göra detta måste de utöva en
eroderande verksamhet på sitt underlag, ty
endast i högfjällstrakter, där bergstoppar och
-kammar resa sig upp över isen och där block, stenar
och grus rasa ned från dessa på g., härstammar
en del av materialet från områden, som ligga
utanför g.
Inom varma områden träffas g. endast på
mycket stor höjd, t. ex. på Anderna, Kilima-ndjaro
och Himalaja först vid 4,000—6,000 m ö. h. Inom
polarområdena däremot gå många g. ned till
havets nivå. Ett kallt klimat är emellertid ej nog
för uppkomsten av g.; därtill fordras även, att
inom g :s övre delar i medeltal per år faller mera
snö, än som smälter. Jordens alla g. beräknas
täcka en areal av 15,5 mill. km2 (10,5 % av
fastlandets areal). C:a 13,5 mill. km2 komma på
Antarktis och 1,9 mill. på Arktis, därav 1,65
mill. km2 på Grönland. G. äro alltså till största
delen bundna till polartrakterna och bilda där
hu-vudsakl. inlandsisar och g. av Spetsbergs-typ.
Inom de tempererade och varma zonerna intaga de
c :a 52,000 km2. I tropikerna uppträda g. på
Mount Kenya, Kilima-ndjaro och Ruwenzori i
Afrika samt på de högsta vulkankäglorna i
tropiska Sydamerika, Chimborazo, Cayambe,
Anti-sana m. fl. G. utgöras här mest av firnmantlar,
som utsända mycket korta glaciärtungor, el. av
små hängglaciärer. Inom den tempererade zonen
uppträda övervägande g. av alpin typ, dal-,
nisch-och hängglaciärer. På Pyrenéernas n. sida
finnas talrika nisch- och hängglaciärer samt en
dal-glaciär. Den sydligaste g. i Europa är den lilla
Corralglaciären på Sierra Nevadas nordsida på
2,800—2,900 m höjd. I Alperna täcka g. 3,600
km2, i Kaukasus nära 2,000 km2, i centralasiatiska
randbergen, Himalaja (c:a 10,000 km2),
Kara-korum (13,600), Pamir, ö. Hindukush, Alai,
Transalai, Tien-shan, Altai, ännu större arealer.
I Alaska finnas väldiga piedmont- och
dalglaciä-rer med en sammanlagd areal av 55,000 km2.
Söderut avtager glaciationen el. nedisningen
starkt; dock bära de stora vulkankäglorna Mt
Rainier och Mt Shasta i Cascade Mountains g.,
och i Sierra Nevada samt i Rocky Mountains i
U.S.A. uppträda små nischglaciärer, den
sydligaste i Sangre de Christo Mountains i Colorado
på 4,000 m höjd. De nederbördsrika s. Anderna
äro starkt nedisade, särsk. mellan 46 och 50V20
s. br., likaså Eldslandet. På Sydön, Nya
Zee
land, finnas många stora g., bland vilka ett par
nå med sina tungor ned i subtropisk vegetation,
mer än 2,000 m under snögränsen. Australien
saknar g. I Skandinavien (c:a 5,000 km2) träffas
de största g. i v. Norge (Folgefonna,
Jostedals-breen, Svartisen, Frostisen), där klimatet är
relativt fuktigt. I Sverige förekomma g. endast på
Helagsfjället, Sylarna, N. Storfjället,
Ammar-fjället samt i de högsta fjällmassiven i
Norrbottens län: Sulitelma, Sarek, Kebnekaise m. fl.
Sveriges största g. torde vara Ålmaj alosglaciären
(22 km2; siffran hänför sig till 1908; efter de
sista årtiondenas kraftiga avsmältning torde
arealen nu vara betydligt mindre) n. om Sulitelma,
men det största antalet, c:a no, finnes inom
Sar ekmassivet. Sammanlagt funnos 1908 c:a 215
g. i Sverige, de flesta dal-, nisch- el.
platågla-ciärer. De svenska g. äro i jämförelse med dem
i Alperna mycket breda och korta, vilket till
stor del beror på olikheten i dalarnas form. —
Litt.: E. v. Drygalski & F. Machatschek,
”Gletscherkunde” (i ”Enzyklopädie der
Erdkun-de”, 8, 1942) ; H. W :son Ahlmann,
”Glaciologi-cal research on the North Atlantic coast”, (i ”R.
Geogr. Soc. London. Research Ser.”, 1, 1948);
R. v. Klebelsberg, ”Handbuch der
Gletscherkunde und Glazialgeologie” (2 bd, 1948—49); ”Die
Gletscher Schwedens im Jahre 1908” (SGU, ser.
Ca, nr 5, 1910); G. Lundqvist, ”De svenska
fjällens natur” (”STF :s handböcker om det svenska
fjället”, 2, 1944).
Glad, Rasmus (latiniserat Erasmus L
æ-tus), dansk-latinsk författare (1520—82); prof,
vid Köpenhamns univ. 1554—74. Han skrev ett
stort antal latinska dikter, däribland ”Bucolica”
(1560), ”De re nautica” (1573), samt ”Res
da-nicæ” (s. å.), en versifierad historia om och
beskrivning av Danmark.
Glada, zool., se Gladsläktet.
Gladbach-Rheydt [gla’tba^-råi’t], 1929—33
stad i Rhenlandet, Tyskland, v. om Düsseldorf;
193,000 inv.. G. bildades genom sammanslagning
av bl. a. München-Gladbach och Rheydt.
Gladbeck [gla’tbäk], stad i Ruhrområdet i
Westfalen, 12 km n. om Essen; 61,000 inv.
Stenkolsgruvor.
Gladhammar, socken i n. Kalmar län, S.
Tjusts härad, s. v. om Västervik; 124,07 km2,
2,041 inv. (1951). Omfattar skogiga bergpartier,
spridda åkermarker, talrika sjöar och åar. 1,530
har åker. Vid innersta delen av den 10 km
långa, smala Verkebäcksviken och vid järnvägen
Västervik—Hultsfred ligger stationssamhället och
hamnorten Verkebäck (260 inv.), vars hamn
har 95 m kaj vid 7,5—4,6 m djup. S. ö. härom
ligger brukssamhället Gunnebo. Egendomar:
Gunnebo bruk, Kilmare, Valstad, Tjursbo,
Sunds-holm och Böljerum. I G. ligger även Lunds
kulturhistoriskt intressanta by. (se S. Erixon,
”En släktby och dess stamfader”, i ”Svenska
kulturbilder,” del I, 1929). Kyrkan av tegel blev
färdig 1886. Ingår i G:s och Västrums pastorat
i Linköpings stift, S. Tjusts kontrakt; bildar
tills, m. Törnsfall och Västrum storkommunen
Gladhammar 342,01 km2, 4,387 inv. (1951).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
