Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Giordano, Umberto - Giordano Bruno - Giorgio Martini, Francesco di - Giorgione (Giorgio da Castelfranco) - Giorgisystemet - Giornale d’Italia - Giotto di Bondone - Giovanni - Giovanni, Fra - Giovanni da Bologna - Giovine Italia - Giovinezza - Giovio, Paolo (Paulus Jovius)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
937
Giordano Bruno—Giovio
938
nier” (1896; uppf. i Sthlm 1909), varjämte må
nämnas ”Fedora”, ”Madame Sans-Gène” (båda
efter Sardou) och ”La cena delle beffe” (efter
Be-nelli). G. har även skrivit några orkesterverk
m. m. samt utgivit bl. a. Beethovens symfonier i
s. k. enhetspartitur (utan transponerande notering).
Giordano Bruno [d$årda’nå bro’nå], se
Bruno.
Giorgio Martfni [d^åTd^å], Francesco
d i, se Francesco di Giorgio Martini.
Giorgione [d^ård^ne], eg. Giorgio da
Castelfranco, venetiansk målare (1478—
1510). Nyare forskningar ha fastställt, att G.
oegentligt tillagts familjenamnet Barbarelli
(Bar-barella). F. ö. vet man ej mycket om G:s
person och utbildning, och endast några få
målningar äro bevarade, om vilka man med säkerhet kan
påstå, att de äro av honom. Dessa arbeten visa,
att G. mottagit starka intryck av Giovanni Bellini
och — i mindre skala ■— av Carpaccio. I
motsats till sina föregångare ägnade G. icke så stor
uppmärksamhet åt de kyrkliga och bibliska
motiven utan målade mytologiska och antika ämnen
samt stämningsfyllda landskap med harmoniskt
insatta figurer; såväl porträtt- som naketmåleri
kännetecknas av ädel uppfattning och
monumental hållning. G:s inflytande på samtida målare
var mycket stort; han är en av de mest
betydande mästarna icke endast inom venetianskt utan
även inom europeiskt måleri. — Bland G:s
oomtvistliga arbeten märkas särskilt ”Madonnan med
den helige Franciscus och S :t Göran” (omkr.
1504; i huvudkyrkan i konstnärens födelsestad,
Castelfranco), den s. k. ”G:s familj” (Venedig
Palazzo Giovanelli), G:s förnämsta
landskapsmålning, samt ”Sovande Venus”, fullbordad av
Tizian efter G:s död (Dresdengalleriet). Hans
djärvaste verk är ”Stormen” (Akad., Venedig),
som i sin dramatiska våldsamhet föregriper
Tin-toretto. — Litt.: L. Justi, ”G.” (2:a uppl. 1926).
Giorgisystemet [d?å’rd?i-], se Måttsystem.
Giornale d’Ita’lia [d$årna’le], daglig tidning
i Rom. Den uppsattes 1901, var länge organ för
Sonninos politik och blev 1926 fascistisk med
Virginio Gayda som red. Den nedlades 1943 men
återuppstod 1947.
Giotto di Bondone [d^åAå di båndå’ne],
italiensk målare och bildhuggare (1266 el. 1276
—1337)- De dokumentariska upplysningarna om
G :s liv och arbeten äro synnerligen
knapphändiga. Inga målningar äro kända, som med visshet
kunna betecknas som ungdomsverk av G. Denne
framträder fullt färdig och mogen i den
fresko-serie, som pryder kyrkan Madonna dell’Arena
i Padova och utfördes 1305—07. Här målade G.
i 37 stora kompositioner illustrationer till Marias
och Kristi liv. Målningarna äro anordnade i tre
rader över varandra; dessutom förekomma på
långväggarna ett slags sockelmålningar,
framställande de 7 dygderna och de 7 lasterna, samt
på ingångsväggen en stor framställning av
yttersta domen. Konsthistoriskt sett beteckna dessa
målningar en ny epok i det italienska måleriets
utveckling. Här upptages f. ggn det kubiska
rums-problemet till lösning. G. nöjer sig icke längre
med den ytmässiga framställningsmetoden, som
varit förhärskande i 1200-talsmåleriet, utan
söker inställa sina figurgrupper, som han utför
plastiskt, i slutna rum. Han bryter definitivt med den
bysantinska skolans abstrakt symboliska
framställningssätt och ställer konsten i direkt
förhållande till verkligheten. I st. f. abstrakta silhuetter
framställer han levande varelser, besjälade av
samma lugna ro och klarhet, som tillhörde den
klassiska konsten. 1307 vistades G. i Florens, och
han nämnes där även två gånger 1312. Han
målade här den stora madonnabilden från
Ognis-santi, numera i Uffizierna.
Höjdpunkten av G:s konstnärliga verksamhet
i Florens betecknas av freskomålningarna i
Cap-pella Peruzzi och Cappella Bardi i Santa Croce.
I det förstnämnda utförde han 6 stora målningar
ur Johannes Döparens och Johannes
Evangelis-tens historia. I det senare återstå 7 målningar
med motiv ur Franciscus’ historia jämte en del
stora helgonfigurer samt allegoriska
takmedaljonger. Dessa målningar ha lidit genom
restaureringar, sedan de under flera årh. varit
överkalkade. G. var även verksam på flera andra
orter i Italien, framför allt i Rom och Neapel,
sannolikt även i Assisi, men tidpunkterna för
dessa resor äro svävande. Ett av hans mest
berömda verk i Rom var ”Navicellan”, vilken
han utförde för förhallen i den gamla
Peters-kyrkan. G:s komposition har bevarats dels i
teckningar, dels i en mosaik i nuv. Peterskyrkans
förhall.
Fr. o. m. början av 1330 befann sig G. i
Neapel, där han synes ha intagit en privilegierad
ställning vid hovet. Hans verk där ha dock gått
spårlöst till spillo. — G:s konstnärsbana fick sin
ärofulla avslutning, då hans hemstad, Florens,
1334 utsåg honom till högste ledare för de
viktigaste då pågående konstnärliga arbetena, näml,
byggandet av domen samt av kampanilen.
Traditionen tillskriver honom utkastet till den
stolta kampanilen samt vissa av dess figurreliefer.
— Litt.: H. Thode, ”G.” (3 :e uppl. 1926); O.
Sirén, ”G.” (1906); T. Hetzer, ”G.” (1941).
Giova’nni [d^å-], it. namnform för
Johannes. — Fem.: G i o v a’n n a, Johanna.
Giova’nni [d^å-], F r a, målare, se Angelico.
Giovanni da Bologna [d^åvaMi da bålå’nja],
skulptör, se Bologna, Giovanni da.
Giovine Ita’lia [d^å’v-J, ”Unga Italien”, ett
hemligt italienskt sällskap, bildat bland italienska
flyktingar i Marseille av Mazzini 1831. Dess
mål var Italiens enhet, frihet och oberoende; det
utgav en tidskrift, Giovine Italia, och underblåste
flera frihetsrörelser i de italienska staterna. Efter
1849 miste det sin betydelse, då dess
republikanska ideal fick vika för tanken på ett
nationellt kungadöme.
Giovinezza [d^åvinä’tsa] (it., ungdom), namn
och omkväde på den italienska fascisthymnen, text
av N. Olivieri, 1909, omarbetad av S. Gotta,
musik av G. Blanc.
Giovio [d^å’viå], P a o 1 o, lat. Paulus
J o v i u s, italiensk historiker (1483—1552). Han
var först läkare, sedan präst och blev 1528 biskop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
