Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gilbert, Sir Humphrey - Gilbert, Jean (Max Winterfeld) - Gilbert, William - Gilbert, Sir William Schwenk - Gilbert and Ellice Islans Colony - Gilbertöarna - Gil Blas - Gilboa - Gilchrist, Percy Carlyle - Gildas - Gilead - Giles land - Gilgal - Gilgamesj-eposet - Giljaker - Giljotin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
925 Gilbert—Giljotin 926
upptäcktsresande (omkr. 1539—83), styvbror till
Walter Raleigh. G. påpekade i en skrift 1576
möjligheten av en nordvästlig genomfart till
Ost-indien. Han fick 1578 rätt till
koloniseringsan-läggningar i Nordamerika, dit han reste s. å.
och 1583. Under den senare resan tog han
Newfoundland i besittning. På återresan omkom han
vid ett skeppsbrott.
Gilbert [gi’l-], Jean (heter eg. Max
Win-terfeld), tysk operettkompositör (f. 1879).
Han var 1899—1910 kapellmästare i Berlin och
är en av de ledande operettkompositörerna
inom Berlinskolan. Av hans operetter må bl. a.
nämnas ”Kyska Susanna” (1910), ”Damen i
hermelin” (1918), ”Katja” (1922), ”Kvinnan i
purpur” (1923) och ”Hotel Stadt Lemberg” (1929).
Gilbert [gi’lbat], William, engelsk
läkare och fysiker (1540—1603), livmedikus hos
drottning Elisabet. Hans berömda arbete ”De
magnete” (1600) utgör den första vetenskapliga
behandlingen av magnetiska och elektriska
fenomen. I detta arbete kom f. ggn benämningen
elektrisk till användning.
Gilbert [gi’lbat], Sir William Schwenk,
engelsk skriftställare (1836—19u). Han blev
först känd som förf, till humoristiska dikter
(”Bad ballads”). Senare skrev han text till
Sullivans operetter, bl. a. till ”The mikado”
(1885; ”Mikadon”, 1890).
Gilbert and Ellice Islands Colony [gi’lbat
and e’lis åTlandz kå’lani], britt, koloni i Stilla
havet, omfattande Ellice Islands, Fanning,
Washington och Ocean Island el. Banaba (25
km2; den sistn. sedan 1916), Christmas Island
(sedan 1919), Phoenix Group (sedan 1937) och
Gilbert Islands; 1,237 km2, 36,000 inv. Av ett
protektorat från 1892 bildades 1915 kolonien G.;
den styres av High Commissioner of the
Western Pacific genom en Resident Commissioner
med säte på Ocean Island. Export av kopra
och fosfat (från Ocean Island).
Gilbertöarna [gi’lbat-], ögrupp i Stilla havet,
s. ö. om Marshallöarna; 430 km2, 28,000 inv.,
därav 70 vita, ögruppen består av 16 atoller
och sträcker sig c:a 850 km i n. v.—s. ö. mellan
2°5o’ n. br. och 2°3o’ s. br. G. äro torra och
ganska ofruktbara; huvudprodukter äro
kokosnötter och kopra. Befolkningen, som räknas till
mikronesierna, är stadd i avtagande. Atollen
Tarawa är säte för förvaltningen. G. upptäcktes
1788, kommo under Storbritannien 1892 och ingå
sedan 1915 i Gilbert and Ellice Islands Colony.
Gil Bias [^il blä’s], roman av A. R. Le Sage.
Gilböa, berg i n. Palestina, nuv. Djebel Faqu’a,
800 m ö. h. Berget gränsar mot ö. till
Jisreel-slätten. På sluttningen av berget stupade
konung Saul och tre hans söner i en strid mot
filistéerna (1 Sam. 31:1 ff.).
Gilchrist [gi’lkrist], Percy Carlyle,
engelsk metallurg (1851—1935); uppfann 1878
tills, m. sin kusin S. C. Thomas den basiska
bessemermetod, som efter uppfinnarna blivit
benämnd Thomas-Gilchristmetoden el. endast
Thomasprocessen.
Gildas [gi’ldas], Englands förste infödde
historieskrivare (omkr. 516—570). Hans arbete
”De excidio Britanniae” behandlar i sin
historiska del britternas öden från romarnas invasion
till författarens dagar. Trots torftighet i fråga
om faktiska uppgifter har arbetet ett visst värde
ss. nästan den enda källan för brittisk historia
under folkvandringstiden.
Gilead, område i Palestina, omfattade i
vidsträckt bemärkelse hela det av israeliterna
intagna området ö. om Jordan och n. om Moab,
vanl. dock den bergstrakt, som sträcker sig från
Jarmuk i n. till Hesbons platå i s. I motsats
till andra trakter i Palestina täckes G. flerstädes
av vacker löv- och barrskog.
Giles land [d^äilz], se Vitön.
GiTgal, flera orter i Palestina. Mest bekant
var israeliternas första lägerställe efter
övergången av Jordan (Jos. 4:19), länge deras
högkvarter. Detta G. låg ö. om Jeriko.
GiTgamesj-eposet, babyloniernas största och
bäst bevarade diktverk. I sin nuv. gestalt
finnes det i bunden form upptecknat på 12
kil-skriftstavlor från konung Assurbanipals berömda
bibliotek. Några fragment äro kända från
gammalbabylonisk tid (omkr. 2000 f. Kr.); en
sumerisk version, ett ”Ur-G.”, har på 1940-talet
påvisats av den amerikanske arkeologen Samuel
Nathan Kramer. Dikten var känd långt över
Babyloniens gränser. Den i G. inflätade
synda-flodsberättelsen har legat till grund för den
bibliska och har förmedlats till israeliterna
genom kananeerna. — G. skildrar Gilgamesjs liv
och äventyr. Konung i Uruk, befäster och
utvidgar han denna stad. Jämte sin vän Engidu
drar han ut på äventyr för att göra sitt namn
ryktbart och ärat. Så dör Engidu, och nu
börjar Gilgamesjs hopplösa kamp att finna ett liv,
som icke skövlas av döden. Han uppsöker sin
ättefader, Utnapisjtim, Bibelns Noak, som
berättar för honom om den stora syndaflod, som
gudarna sände för att utplåna människosläktet
och som han ensam och hans familj undkommo.
Utnapisjtim anvisar honom, var han skall finna
”livsörten”, men så snart han funnit den,
från-ryckes den honom av en orm. — Litt.: F. L.
östrup, ”Genfremstilling af ... G.” (1940);
”Gilgameseposet”, övers, och förkl. av K.
Tall-qvist (1945); S. A. Nathan, ”Enki and
Ninbur-sag; a Sumerian paradise myth” (1945).
Giljäker, folkstam, som bebor n. Sachalin och
området kring Amurflodens mynning, c:a 4,600
individer. De tillhöra den s. k. gammalsibiriska
(gammalasiatiska) folkgruppen och äro
halvnoma-diska fiskare och jägare. Till religionen äro de
schamanister, och likt aino hålla de fester till
björnens ära, varefter denna ceremoniellt dödas.
Giljotin (fr. guillotine), fallbila, uppkallad
efter den franske läkaren och
revolutionspoli-tikern Joseph L Guillotin (1738—1814), som
1789 i nationalförsamlingen föreslog, att
avrättning borde ske genom halshuggning med
maskin. Den 25/4 1792 f. f. g. använda apparaten,
vars teknik återgår på äldre förebilder, bestod
av tvä upptill genom en tvärbjälke förenade
parallella stolpar, 3 å 4 m höga. Mellan dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
