Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Giftstadga - Gifttand - Gifttecken - Gifu - Giga (musik) - Giga (sjöfart) - Giganter - Gigantisk - Gitantomakien - Gigantopteris - Gigantosaurus - Gigantostraca - Gigasform - Gigas librorum - Gigg - Gigli, Beniamino - Gigolo - Gigoux, Jean François - Gigtåg - Gigue, gigg - Gigurtu, Ion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
921
Gifttand—Gigurtu
922
av utsäde samt till förgörande av för
trädgårdsskötseln och jordbruket skadliga insekter m. m.
Gifttand, se Ormar.
Gifttecken, antingen ett el. två måste
utsättas på de förvaringskärl på apoteken, som
innehålla vissa uppräknade gifter. De starkaste
gifterna, betecknade med måste förvaras
inlåsta i giftskåp (se d. o.).
Gifu, stad på s. Hondo, Japan, vid
Nagara-gawa, ö. om Biwasjön; 142,000 inv. Betydande
siden- och pappersindustri.
Giga (fr. gigue, ty. Geige), mus., ett litet
päronformigt medeltida stråkinstrument. Namnet
g. övergick sedermera att beteckna violinen.
Giga, upphala skothornen vid bärgandet av
råsegel.
Giga’nter (grek. gi’gas, plur. gi’gantes), hos
Homeros ett vilt folkslag, enl. Hesiodos söner av
Gaia (jorden), alstrade av de från den stympade
Uranos (himlen) nedfallande bloddropparna,
jättelika till gestalt och styrka, vilda och obändiga
till lynnet. Beväpnade med klippstycken och
trädstammar, angrepo de Olympen och dess gudar
men blevo efter en hård strid besegrade av Zeus
med Herakles’ hjälp och nedstörtade till Tartaros.
Sådant är huvudinnehållet i gigantomak
i-en (gigantstriden). Striden förlägges till F 1
e-g r e i s k a fälten. Vissa g. sägas ligga
begravna under öar eller vulkaner (t. ex.
Encela-dus el. Tyfon under Sicilien el. Etna). I grekisk
konst framställes striden ofta; i äldre tider hade
g. helt mänsklig gestalt, under den hellenistiska
tiden försågos de med ormben. Den främsta
framställningen är frisen från det stora altaret i
Per-gamon. — Litt.: M. Mayer, ”Die Giganten und
Titanen in der antiken Sage und Kunst” (1887).
Giga’ntisk (av gigant), jättestor.
Gigantomaki’en (av grek. gi’gas, gigant, och
mache, strid),
se Giganter.
[-Giganto’pte-ris,-]
{+Giganto’pte-
ris,+} paleobot., ett
släkte av
orm-bunkliknande
växter,
utmärkande för den
övre delen av
Kinas
paleozois-ka kol förande
avlagringar. Floran i dessa
avlagringar har
därför kallats
G i g a n t o
p-t e r i s f 1 o r a n.
[-Gigantosau-rus,-]
{+Gigantosau-
rus,+} dets. som
Brachiosaurus
(se d. o.).
[-Giganto’stra-ca,-]
{+Giganto’stra-
ca,+} en ordn.
in-om leddjursklas-sen Merostomata.
Rekonstruktion av Eurypterus
remipes från yngre silur i
U.S.A.
Kroppen är långsträckt och bär 2 stora,
sidoställda, sammansatta ögon, 1 par
media-na punktögon och 6 par extremiteter. Till
denna ordn. höra de största kända leddjuren. Några
uppnå en längd av nära 3 m. Allmännast voro de
under yngsta silurtiden. Ordn. indelas i 2 fam.
efter de mest kända släktena, Eurypterus och
Pte-rygotus.
Gi’gasform kallas en sådan organism, som
på gr. av ett förhöjt (vanl. fördubblat)
kro-mosomantal’ i cellkärnorna utmärkes av mer el.
mindre utpräglade jätteegenskaper (t. ex.
jätte-aspen).
Gi’gas librörum, se Djävulsbibeln.
Gigg (eng. gig). 1) Enspänt, med fjädrar
försett, tvåhjuligt åkdon, avsett för två personer.
2) Lång och lätt byggd båt, som ros med 4
—6 åror, enkelrodd, försedd med 1—3 master.
Äldre örlogsfartyg hade i regel en chefsgigg.
3) Tekn., se Jigg.
4) Mus., se Gigue.
Gigli [d^idji], B e n i a m i n o, italiensk
operasångare (f. 1890),
en av nutidens mest
uppburna tenorer,
särskilt utmärkt genom
föredragets
uttrycksfulla omedelbarhet. G.
har sedan sin
ope-radebut 1914 i
Ro-vigo uppträtt på de
förnämsta europeiska
samt syd- och
nordamerikanska operascenerna och fick på
Metropolitan i New
York (1920—32)
överta Carusos
re
pertoar. Han konserterade i Stockholm 1925.
Monogr. av R. De Rensis (1934).
Gigolo [’gigålå’, sv. utt. jfgålå], fr.,
professionell dansör, som på dansrestauranger o. dyl.
mot betalning dansar med de kvinnliga gästerna.
Gigoux [$igo’], Jean Franqois, fransk
målare (1806—94). Han målade religiösa och
historiska ämnen med realistisk uppfattning och
god karaktär samt utmärkta porträtt. G. utförde
även goda illustrationer och litografier. Han
författade ”Causeries sur les artistes de mon temps”
(1885).
Gigtåg, tåg, varmed ett segel halas in till rå
el. spri.
Gigue [3ig], fr., gigg, gammal engelsk,
folkligt burlesk dans i snabb tretakt, vilken f. ggn
uppträdde hos de engelska klaverkomponisterna
omkr. 1600 och senare blev bekant på fastlandet.
G. blev en av stamsatserna i sviten, vanl. den
sista, och skrevs i mycket snabba trioler.
Gigurtu [d^igoTto], lon, rumänsk
industrimän och politiker (f. 1886). G. var under
mellankrigstiden en av de främsta männen inom
Rumäniens näringsliv. Han anslöt sig 1935 till
det av Cuza och Goga bildade
kristligt-natio-nella, antisemitiska partiet och var handels- och
industriminister i Gogas regering dec. 1937—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
