Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gerstenberg, Heinrich Wilhelm von - Gerstäcker, Friedrich - Gert - Gertner, Johan Wilhelm - Gertrud - Gertten, von, släkt - Gertten, Johan Adam von - Gertz, 1. Hans - Gertz, 2. Otto - Gerum (Gotland) - Gerum (Skaraborgs län) - Gerumsmanteln - Gerundium, Gerundivum - Gerusalemme liberata - Gerusia - Gervais - Gervex, Henri - Gervinus, Georg Gottfried
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
885
Gerstäcker—Gervinus
886
bl. a. ”Ugolino” (1768), som tillhör Sturm und
Drangs skräckdramatik. — Monogr. av A. M.
Wagner (2 bd, 1920—24).
Gerstäcker [gä’r-], Friedrich, tysk
författare (1816—72). G. företog vidsträckta,
långvariga resor, vistades bl. a. länge i Nordamerika,
varifrån han hämtade motiv till många av sina
skildringar och förströelseromaner (saml. uppl.
i 44 bd 1872—79).
Gert, se Gerhard, grevar av Holstein.
Gertner [gä’rt-], Johan Wilhelm, dansk
målare (1818—71). G. målade mest porträtt, som
visa ett omsorgsfullt studium men sträv och hård
kolorit. Ett porträtt av Eckersberg i danska
konstakad. anses vara bäst.
Gertrud, forntyskt kvinnonamn. 1) G. (d. 659),
den frankiske majordomus Pippins av Landen
dotter, abbedissa i klostret Nivelles nära Bryssel,
de resandes skyddshelgon. Minnesdag den 17
mars. — 2) G., visionär från Thüringen (1256
—1302), nunna i det kvinnliga benediktinklostret
Helfta (Helpede) nära Eisleben. G:s
uppenbarelser ha blott bevarats i lat. övers, från 1536
(bäst utg. 1875; nytysk övers, av J.
Weiss-brodt; 2:a uppl. 1900).
Gertten, von, svensk släkt. Härstammar från
B e r e n d v. G., borgmästare i Reval 1609. Flera
av hans ättlingar adlades.
J ohan Adam von G., målare (1767—1835).
Han blev 1793 överstelöjtnant i armén och
överadjutant. G. var lärjunge av E. Martin och
målade svenska utsikter i olja el. akvarell (flera
graverade i ”Voyage pittoresque de la
Scandina-vie”, 1802).
Gertz [järts], 1) Hans Valdemar G.,
fysiolog (1876—1938), med. lic. 1905, doc. i Lund
1913, laborator vid Karolinska inst. i Stockholm
1913, prof, där 1928; med. hedersdr vid
Karolinska inst. 1924, medl. av inst:s Nobelkommitté
från 1927; ögonläkare i Hälsingborg 1906—09,
i Stockholm från 1910. Bland G:s vetenskapliga
skrifter och avh. böra särsk. framhållas
undersökningar över synsinnets fysiologi, spec. den
fysiologiska optiken, inom vilket område G.
bidrog med grundläggande arbeten.
2) Otto Daniel G., den föreg:s bror,
botanist, lärdomshistoriker (1878—1948), fil. dr och
doc. i Lund 1906, lektor vid Katedralskolan i
Lund 1915, bibliotekarie vid Botaniska inst. 1924.
G. utvecklade en omfattande vetenskaplig
produktion i skilda grenar av botaniken. G. var
Sveriges främste auktoritet i fråga om cecidologi
och botanikens historia och utgav bl. a.
”Skånes zoocecidier” (1918), ”Linné och cecidologien”,
1—3 (i Svenska Linné-sällskapets årsskr., 12—13,
19, 1929—36) och ”Linnéstudier, minnesteckningar
och botaniskt kulturhistoriska uppsatser” (1935).
Ett omfattande lärdomshistoriskt arbete var G:s
”Kungl. Fysiografiska sällskapet i Lund 1772—
1940” (1940). G. utgav även läroböcker i
botanik, zoologi och geologi samt medarbetade i ”Ur
Lunds katedralskolas historia” (1937). Som sekr.
i Skånes naturskyddsförening från 1919 och red.
för Skånes natur från 1934 gjorde G. betydande
insatser för inventering och vård av skånska
naturminnesmärken.
Gerum, socken i Fardhems ting i Gotlands
s. härad, s. ö. om Klintehamn; 13,37 km2, 150
inv. (1951). Jämn skogsmark och spridda åkrar;
361 har åker. Järnåldersgravfält och
kämpagra-var finnas flerstädes i s. Den intressanta
kyrkan härstammar från 1200-talet. Ingår i Eksta,
Levide och G:s pastorat i Visby stift, S.
kontraktet; tillhör storkommunen Hemse.
Gerum, socknar i Skaraborgs län, se Västra
Gerum och östra Gerum.
Gerumsmanteln, från ö. Gerums socken,
Västergötland, viktigt fynd från sannolikt yngre
bronsåldern. Manteln består av ett enda
tygstycke, tillskuret i oval form, och utgör det
enda fullständiga klädesplagg från förhistorisk
tid, som funnits i Sverige. Jfr L. v. Post, E. v.
Walterstorff o. S. Lindqvist,
”Bronsåldersman-teln från Gerumsberget i Västergötland” (1925).
Geru’ndium, Gerundivum, benämning på olika
kasusformer av infinitiven, brukad som
substantiv, resp, adjektiv; numera blott om latinska
språkförhållanden.
Gerusale’mme libera’ta, La [d^eroz-], ”Det
befriade Jerusalem”, hjältedikt av Torquato
Tasso.
Gerusfa, ”de gamles råd”, i åtskilliga
forn-grekiska stater beteckning på rådet. Redan hos
Homeros rådgör konungen med de främsta och
mest ansedda männen, vilka få det hedrande
namnet geronter (se d. o.), utan att därvid hög
ålder förutsättes. Mest bekant är g. i Sparta,
vilken bestod av 28 över 60 år gamla män,
valda av folket, jämte de båda konungarna. G.
var i Sparta det ledande statsorganet, ehuru
efo-rernas växande makt med tiden inkräktade på
dess befogenhet.
Gervais [^ärvä’], ett slags mjuk fransk
grädd-ost.
Gervex [$ärvä’ks], Henri, fransk målare
(1852—1929). Han målade flera sjukhus- och
operationsscener av kraftfull realism, väggbilder
för ämbetslokaler med ämnen som ”Borgerlig
vigsel”, ”Välgörenhetsbyrå” o. dyl., bilder från
kaféer och kapplöpningar, prisutdelningen på
världsutställningen 1889 (jätteduk i Versailles)
samt även grupper och porträtt.
Gervinus [gärvi’nos], Georg Gottfried,
tysk historiker och politiker (1805—71). Han
blev 1835 prof, i historia och litteratur i
Göttingen, avsattes 1837 samtidigt med F. Chr.
Dahlmann (se d. o.). 1844 började han som
professor honorarius föreläsa i Heidelberg och
samtidigt syssla med liberal politisk propaganda,
var 1848 led. av nationalförsamlingen i
Frankfurt a. M. men lämnade nedslagen denna redan
i aug. s. å. — G. blev banbrytande genom sin
”Geschichte der poetischen Nationalliteratur der
Deutschen” (1835—42; 5:e uppl., med titel
”Geschichte der deutschen Dichtung”, 1871—74).
Genom denna och sina övriga historiska skrifter
(bl. a. ett på sin tid mycket läst arbete om
Shakespeare), vilka företrädesvis sysslade med
1800-talet, bidrog G. mycket att väcka den tyska
national
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
