Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geokronologi, geologisk tideräkning - Geokronologiska institutet - Geolog - Geologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
839
Geokronologiska institutet—Geologi
840
Nya möjligheter för tillförlitligare
åldersbe-stämningar öppnades, när W. Soddy och W.
Ram-say 1903 visade, att gasen helium bildas vid
sönderfallet av radioaktiva ämnens atomer.
1 ton uran bildar 1 cm3 helium på .... 9 år
och 1 g uranbly (atomvikt 206) på.. 7,600 „
1 ton torium bildar 1 cm3 helium på .. 55 „
och 1 g toriumbly (atomvikt 208) på 19,500 „
Sålunda kan ur förhållandet helium :uran (resp,
torium) det radioaktiva mineralets ålder
beräknas, förutsatt att intet helium senare bortgår. De
erhållna tidsvärdena äro därför minimivärden.
Vid sönderfallsprocessen bildas emellertid som
slutprodukt utom helium även bly, varför
förhållandet uran :uranbly (resp, torium :toriumbly) kan
användas för åldersbestämning. En
förutsättning för metodens användbarhet är, att de olika
blyarternas mängd kan bestämmas. De erhållna
värdena äro maximivärden. I tab. återges den
beräknade geologiska tidsskalan enl. R.
Schwinner (1944).
Jordskorpans halt av bly, uran och torium
möjliggör också en uppskattning av jordens övre
åldersgräns, som synes ligga mellan 3,000 och
4,000 mill. år. En undre åldersgräns ge
urbergets äldsta tidsbestämda pegmatitmineral med
c:a 2,000 mill. år.
Formationer Maximal mäktighet enl. Holmes 1937 Ungefärliga
periodgränser i mill. år från nutiden
Pliocen .................... 4,000 m
Miocen ..................... 6,400 ,,
35
Oligocen ................. 4,600 ,,
50
Eocen ............... 4>3oo ,, o
So
Krita ............... 19,500,,
140
Tura ................ 6,000 ,,
180
Trias ............... 7,600 ,,
. 230
Perm ..................... 4,000 ,,
260
Karbon .............. 12,000 ,,
290
Devon ................ 11,300,,
‘ 320
Silur ............... 4,600 ,,
350
Ordovicium ........... 12,000 „
380
1 Kambrium .......... 12,000 ,,
1 Finlands karelider .. c:a ®°°
j Svekofenniska
gnejszonen ............... c:a 1,200
Pegmatiter i Kare-
lens äldsta gnejser 1,600—2,100
G. De Geers geokronologiska metod åsyftar i
första hand en bestämning av kvartärtidens
senare del (de s. k. senglaciala och postglaciala
skedena) och grundar sig på den s. k.
varvig-heten hos vissa sedimentära jordarter, främst
leror och älvsediment el. hos vissa med dem till
sitt bildningssätt jämförliga varviga bergarter,
t. ex. de från det permokarboniska
nedisnings-området i Sydafrika, Australien m; fl. trakter
kända, varviga lerstenarna (permo-karboniska
istiden). Denna varvighet förutsättes beteckna den
årliga periodiska slamavsättningen. Genom att
räkna antalet varv och sammanställa dem i de
på olika lokaler i leran upptagna profilerna ha
De Geer och hans lärjungar upprättat en
sammanhängande tidsskala för kvartärtidens senare
del fram till nutiden, omfattande tillhopa c :a
18,000 år. Istäckets avsmältnings tid, den s. k.
senglaciala tiden, kännetecknad av
israndens tillbakaryckande till istäckets centrum,
indelas därvid i följande skeden: det
danigla-c i a 1 a, med tillbakaryckande från det yttersta
gränsläget i s. över Danmark (Dania) till
sydligaste Skåne, är till sin längd ännu ej fastställt;
det gotiglaciala, med tillbakaryckande från
Skåne över Götaland till den inre randen av det
stora s. k. fennoskandiska ändmoränbältet i
mellersta Sverige, omfattar c:a 6,000 år; det
fini-glaciala om c:a 1,500 år med tillbakagång
från nämnda moränstråk och fram till isdelaren
i centrala Jämtland, där denna genombröts av
den västerut uppdämda s. k. centralj ämtska
issjön. Därmed börjar den postglaciala
tiden, vars längd fram till nutiden
geokronolo-giskt fastställts ur årsvarven hos älvsedimenten
i mellersta Norrland till c:a 8,700 år. — De
under senare tid företagna varvmätningarna av
likartat slag inom de forna kvartära
nedisnings-områdena i Nord- och Sydamerika, Island och
Himalaja, Nya Zeeland m. fl. har De Geer sökt
sammanställa med den svenska tidsskalan (s. k.
fjärrkonnektering), som härigenom till
tiden ytterligare utbyggts i avsikt att göra den
normgivande även för den internationella
kvartära tidräkningen. Efter att ytterligare ha
fullkomnat den geokronologiska metodiken har
finländaren M. Sauramo kunnat bestämma den
exakta tidpunkten för israndens successiva lägen
över s. Finland under avsmältningstiden. — Litt.:
G. De Geer, ”Geochronologia suecica principles”
(i ”Vet.-akad:s handlingar”, 18, 1940).
Geokronologiska institutet [-lä’-], upprättat
1924 och underställt Stockholms högsk:s styrelse,
har till syfte att utgöra en centralpunkt för de av
G. De Geer igångsatta geokronologiska
undersökningarna i in- och utlandet. Inst:s
publika-tionsserie, Data från Stockholms högsk:s
geokronologiska inst, ingår även i Geologiska
föreningens förhandlingar och i Geografiska annaler.
Geolog [-å’g], person, som sysselsätter sig
med forskning inom den geologiska vetenskapen;
även beteckning för tjänsteman i en stats
geologiska ämbetsverk, då ofta med ett utmärkande
tillägg, ss. s t a t s g e o 1 o g.
Geologi, läran om jorden, den vetenskap, som
har till uppgift att utforska, undersöka och
beskriva dels jordens byggnad, dels dess tillkomst
och historia. G. omfattar en mångfald
sinsemellan olikartade studiegrenar; dess arbetsmetoder
äro också ganska olikartade, så att g. å ena
sidan är en beskrivande vetenskap, å
andra sidan en analytisk och historisk.
G. har starkt behov av hjälpvetenskaper, såväl
från det matematiska, fysiska och kemiska
om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
