- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 8. Franken - Girland /
823-824

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gentil, Émile - Gentile, Giovanni - Gentile da Fabriano - Gentilhomme - Gentilia el. gentilicia - Gentiopikrin - Gentleman - Gentlemanryttare - Gentlemen’s agreement - Gentofte, Gjentofte - Gentry - Gentsystemet - Gentz, Friedrich von

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

823

Gentile—Gentz

824

Brazza till Kongo och bragte 1895—98 Bagirmi
under franskt välde samt krossade 1901 Rabahs
rike i Bornu. Var fransk regeringskommissarie
1900—02 i Chari och 1903—08 i Franska Kongo.

Genti’le [d^en-], Giovanni, italiensk
filosof och politiker (1875—1944), prof, i filosofiens
historia i Palermo 1907—14, Pisa 1914—17 och
Rom 1918—26. G. grundade 1925 vid Roms univ.
Scuola di filosofia och övertog 1926 professuren
i filosofi. 1922—1924 var han Mussolinis förste
undervisningsminister, blev 1922 senator, 1925
president för Istituto nazionale fascista di
cul-tura samt ledare för ”Enciclopedia italiana”. Han
grundade 1920 Giornale Critico della Filosofia
Italiana. — I en omfattande verksamhet av
filosof ihistorisk, kritisk, systematisk, pedagogisk och
allmänt kulturpolemisk art bekämpade G., till en
början som vapenbroder åt B. Croce, de
naturalistiska och positivistiska riktningarna inom
italiensk filosofi. Gentemot dem hävdade han, att
verkligheten är alltigenom verksamhet och
andlig aktivitet, och utvecklade en ny, stridbar,
im-manent idealism el. aktualism, vars etiska bud
blir att förverkliga, skapa ande (realizzal). I
kraft av denna handlingskult framstod G. som
fascismens officielle filosof. Efter det italienska
sammanbrottet och Mussolinis störtande nedsköts
G. 1944 av antifascister på öppen gata i Milano.
— Av G:s stora produktion må framhållas
”Teo-ria generale dello spirito come atto puro” (1916),
de mycket lästa ”Discorsi di religione” (1920),
”Sistema di logica come teoria del conoscere”
(2 bd, 1917—23), G:s filosofiska huvudarbete,
vidare historiska verk över Telesio, Vico och
de båda krigsböckerna ”Guerra e fede” (1919)
och ”Dopo la vittoria” (1920). — Litt.: E.
Chioc-chetti, ”La filosofia di G. G.” (2:a uppl. 1926);
F. d’Amato, ”G.” (i ser. ”Maestri di pensiero”,
1927).

Genti’le da Fabria’no [d^en-], italiensk
målare (1370—1427). G. var verksam såväl i sin
umbriska hemtrakt som i Venedig, Brescia,
Florens m. fl. italienska städer. Han är den främste
representanten för pånyttfödelsen av den gotiska
strömningen i början av 1400-talet. G:s
betydelse ligger till stor del i förmedlandet av de
nya impulser han fått från gotikens hemland,
Frankrike. En religiös, vekt lyrisk stämning och
fin ljusbehandling utmärka G. G:s mest
berömda målning är ”Heliga tre kungars tillbedjan”
från 1423 (i Uffizigalleriet i Florens).

Gentilhomme [$ätijå’m], fr., adelsman,
ädling; fin sällskapsmänniska.

Gentilia el. g e n t i 1 i’c i a (av lat. gens,
folkslag), gramm., subst. el. adj., som utmärka
nationalitet och äro härledda från ett lands (en
stads) namn, t. ex. Romänus, romare, romersk,
av Roma, Rom.

Gentiopikrin, se Gentiana.

Gentleman [eng. utt. d^ntlman, sv. vanl.
jä’ntlemanl, en bildad, belevad, välklädd, taktfull
man ur de högre samhällsklasserna; person med
god uppfostran och ridderlig karaktär.

Gentlemanryttare (eng. gentlemanrider, av
gentleman och ride, rida), i kapplöpningar
del

tagande ryttare, som ej rida för betalning, i
motsats till jockejerna.

Gentlemen’s agreement [d^e’ntlmanz [-agri’-mant],-] {+agri’-
mant],+} eng., se Agreement.

Gentofte, Gjentofte, n. förstadskommun
till Köpenhamn; 82,000 inv. G. omfattar de mer
el. mindre sammanhängande villasamhällena G.,
Hellerup, Vangede, Ordrup, Skovshoved och
Maglegård med bl. a. Charlottenlunds och
Berns-torffs slott samt Hvidöre sjukhus.

Gentry [d^ntri], eng. (av lat. gens, ätt),
benämning i England på en samhällsklass, som
socialt står under den egentliga adeln (nobility)
men samtidigt i fråga om börd, bildning,
förmögenhet o. s. v. står över den högre
medelklassen. Fast avgränsad från andra har denna
samhällsklass aldrig varit, och betydelsen av ordet
g. har under tidernas lopp skiftat och skiftar
ännu. Oftast har därmed betecknats den oadliga
godsägarklassen, pärers yngre söner och i allm.
”ståndspersoner”, särskilt på landsbygden,
stundom bildad medelklass över huvud. Beteckningen
g. är besläktad med gentleman och har delvis
följt detta ords betydelseskiftningar.

Gentsystemet, se Arbetslöshetsförsäkring.

Gentz [gänts], Friedrich von, tysk
politiker och författare (1764—1832). G. blev 1785
preussisk ämbetsman, hänfördes av franska
revolutionen men slog om
samt översatte bl. a.
Burke (1793). Som
anhängare av engelsk
konstitutionalism
uppmanade G. 1797
Fredrik Vilhelm III att
genom tryck- och
näringsfrihet förebygga
omstörtningar. G.
flyttade 1802 till Wien
och blev kej serligt
råd. Samtidigt knöt
han förbindelser med
Pitt och Grenville.
G. utvecklade, ej blott

som publicist, en mycket energisk och
omfattande verksamhet mot revolutionen och
Napoleon ; han var en av den senares skarpaste
och outtröttligaste motståndare. Från 1809
användes G. för österrikiska regeringsärenden och
blev 1812 Metternichs ständige och litteräre
medarbetare. G. var en initiativrik representant för
dennes reaktionära politik och grundade (från
1818) tidskrifter, där han förde dess talan. Han
var sekr. vid Wienkongressen samt vid
stor-maktskongresserna 1818—22. G., som levde i
centrum av samtidens politik, var betydande som
diplomat och som alsterrik politisk skriftställare
med glänsande stil. Åtskilliga av G:s brev,
depescher och dagböcker äro tryckta. Ett urval
av G:s ”Staatsschriften und Briefe” är utg. av
H. Eckardt (2 bd, 1921). Om den rika G.-litt.
se bl. a. bibliogr. av F. M. Kircheisen i
Mittei-lungen des Instituts für österreichische
Ge-schichtsforschung, bd 27 (1906); jfr även biogr.
av E. Guglia (1901).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:16:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffh/0496.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free