Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geijer, 2. Erik Gustaf - Geijer, 3. Per Adolf - Geijer, 4. Reinhold - Geijer, 5. Herman - Geijer, 6. Per - Geijer, 7. Agnes - Geijersamfundet - Geijerstam, af, ätt - Geijerstam, 1. Gustaf af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
787
Geijerstam
788
jämte 2 suppl.-bd) och 1923—31 i ny, ökad uppl.,
utg. av J. Landquist (13 bd). — Huvudarbetet om
G. är J. Landquist, ”E. G. G. Hans levnad och
verk” (1924). Bl. a. skrifter om G. märkas Hilma
Borelius, ”E. G. G. åren före ’affallet’ ” (1909);
Anna Hamilton Geete, ”1 solnedgången” (4 bd,
1910—14; bd 4 utg. av E. G. Lilljebjörn; flera
senare uppl.) ; A. Blanck, ”G. i England 1809—10”
(1914), ”G:s götiska diktning” (1918); F. Böök,
i Inledning till ny uppl. av ”Minnen” (1915); T.
Norlind, ”E. G. G. som musiker” (1919); C. A.
Hessler, ”G. som politiker” (2 bd, 1937—47);
J. A. Eklund, ”E. G. G.” (1942); Greta Hedin,
”Arvet från G.” (s. å.) ; E. Rodhe, ”G. och
samhället” (s. å.) ; E. Norberg, ”G:s väg från
romantik till realism” (1944); Anna Lisa
Lillje-björn-Geijer & Agnes Geijer-Hamilton, ”Två
släktled berätta. Erinringar omkring E. G. G.”
(1947); A. Kjellén, ”Den levande G.” (s. å.). —
Se vidare ”Geij ersamfundet”.
3) Per Adolf G., den föreg :s sysslings
son, romanist (1841-—•
1919). Han blev
adjunkt vid Uppsala
univ. 1872 samt var
1889—90 e. 0. och
1890—1906 ord. prof,
där. Lärjunge till
Gaston Paris, Tobler
och Monaci, bidrog G.
i hög grad att bringa
romanistiken i
Uppsala i nivå med dess
snabba utveckling på
1870- och 1880-talen
utomlands. G. var en
mycket avhållen lärare,
som särskilt genom förträffliga
seminarieövningar och personligt umgänge utövade ett starkt
inflytande på sina många lärjungar. Bland G:s
arbeten, utmärkta av självständig uppfattning och
omfattande lärdom, märkas ”Historisk öfverblick
af latinets qui och qualis” (1897), ”Modus
con-junctivus” m. fl. — På sin sextioårsdag, 1901,
hyllades G. med festskriften ”Uppsatser i
romansk filologi”. —- Jfr E. Staaf, ”P. A. G.” (i
”Studier i modern språkvetenskap”, VII, 1920).
4) Karl Reinhold G., sysslings son till
G. 2), filosof (1849—1922). Han blev 1876
docent i praktisk filosofi i Uppsala, 1880 i samma
ämne i Lund och utnämndes 1888 till prof, i
teoretisk filosofi vid Uppsala univ. G., som var
uppfostrad i Boströmska skolans filosofi, mottog
under en studieresa i Tyskland starka intryck av
Lotzes system och sökte sedan sammansmälta de
båda personlighetsidealistiska åskådningarna. Av
Lotze mottog G. även sitt intresse för den
empiriska psykologien. Lotzes teorier behandlade G.
i flera avh. Sin mest betydande filosofihistoriska
undersökning gav han i ”Hegelianism och
posi-tivism”, I (1881—82). Svensk filosofi
behandlades i ”Doktor Godmans vishetslära” (i Nord.
Tidskr. 1904; en studie över Leopold) och
”Svensk filosofi” (1912). G. redigerade 1882—90
Ny Svensk Tidskrift.
5) Anders Herman G., kusins sonson till
G. 2), språkman (1871—1943), fil. lic. i Uppsala
1906, doc. i nordiska språk 1918, fil. hedersdr
1927, prof :s titel 1930; 1914 sekr. i
undersökningen av svenska folkmål, 1930—38 föreståndare
för landsmålsarkivet i Uppsala, som han skapat.
G. har förf, gedigna språkvetenskapliga
avhandlingar samt flera utredningar i
organisationsfrågor. Han redigerade 1939—41 tidskr. Svenska
landsmål och var en av initiativtagarna till
serien Etnologiska källskrifter (1941 ff.).
6) Per Adolf G., brorson till G. 3), geolog
och bergsvetenskapsman (f. 1886 7/s), fil. dr i
Uppsala 1910, doc. i petrografi och malmgeologi
vid Stockholms högsk. 1910—25, statsgeolog 1916
-—31, prof :s titel 1927, kallad till prof, i
mineralogi och geologi vid Tekniska högsk. 1931, överdir.
och chef för SGU 1942—-51; led. av
kartverks-kommissionen, styrelserna för Sveriges
meteoro-logisk-hydrologiska inst. och för Sj ökarteverket
sedan 1942 samt led. av direktionen för Statens
geotekniska inst.
sedan 1944. G:s
vetenskapliga arbeten
behandla huvudsaki.
Sveriges malmer och
deras geologi, och på
malmgeologiens
område är han en
forskare med
internationellt anseende. Han
publicerade 1944 tills,
m. N. H.
Magnusson den stora
monografien över de
mellansvenska malmernas
geologi.
7) Agnes Theresa G., dotter till G. 4),
textilhistoriker (f. 1898 26/io), fil. lic. i Uppsala
1933, fil. dr 1938, ledare för Pietas
textilkonser-veringsatelj é sedan 1930, anställd vid Statens
hist. museum 1941, textilkonservator där sedan
1947. G. är en framstående kännare av äldre
textilkonst. Hon har utg. ”Siden och brokader”
(tills, m. Vivi Sylwan, 1931) och ”Birka 3. Die
Textilfunde aus den Gräbern” (dr-avh., 1938).
Geijersamfundet stiftades i Karlstad 1948 med
syfte ”att vårda minnet av Erik Gustaf Geij er
samt att bedriva och understödja ideell
verksamhet i hans anda”. Det utger ”Meddelanden” och
”Geijerstudier”.
Geijerstam, a f, adlig ätt, utgrenad från
släkten Geij er.
1) Gustaf af G., författare (1858—1909).
Efter studier i Uppsala, där han blev fil. kand.
1879, inträdde G. 1884 i Stockholmspressen
(medarbetare i Aftonbladet 1884—86, i Dagens
Nyheter 1891—93) och var 1897 —1902 litterär
rådgivare i C. & G. Gernandts förlag. Han debuterade
1882 med novellsamlingen ”Gråkallt”, i Kiellands
stil; titeln ville vara en symbolisk lösen för den
unga svenska naturalismen. Dystra vardagsöden
skildras också i ”Fattigt folk”, I (1884). I
studentromanen ”Erik Grane” (1885) sökte G. efter
Strindbergs exempel ge ett kritiskt motstycke till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
