Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gawell-Blumenthal, Ida - Gavelröste - Gaveston - Gavialsläktet - Gavle, Hilding - Gavleån, Gävleån - Gavnö (Gaunö) - Gavott - Gay, John - Gaya - Gayal - Gayda, Virginio - Gay-Lussac, Joseph Louis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
771
Gavelröste—Gay-Lussac
772
tan som bygdemålsberättare, främst knuten till
Skansen. Hon har med stor framgång givit
allmogeaftnar på turnéer i de övriga nordiska
länderna och i U.S.A. och framträtt i radio. G.
har upptecknat gamla visor och låtar i
Hälsingland och har utg. ”Stintans Amerikafärd” (1908),
”Från hembygd och färdvägar” (1913), ”Delsbo”
(1915; tills, m. B. Hillgren) och
”Hälsingehistorier” (1945)-
Gavelröste, takresning el. takstol för gavel
(gavelfält), ibland även namn på detta väggparti.
Gaveston [eng. utt. gä’vistan, fr. gavastå’],
P i e r s, engelske konungen Edvard II :s
gunstling (d. 1312). Han var son till en riddare från
Gascogne och hade uppfostrats tills, m. Edvard,
vilken 1307 gjorde honom till Earl av Cornwall.
G. var regent under Edvards frånvaro i
Frankrike. Detta gynnande av en utlänning stegrade
de engelska baronernas opposition mot
kungadömet. Lämnad i sticket av konungen, blev G.
tillfångatagen av baronerna och avrättad.
Gaviälsläktet, se Krokodildjur.
Gavle, Hilding Bernhard Augustin,
skådespelare (f. 1901 25/s). G. började sin
teaterkarriär hos Gösta Ekman och Julia Håkansson
täml. sent (1929). 1938 knöts G. till
Blanchetea-tern, där han gjorde lycka i Kar de Mummas
revyer men framför allt blev en värdefull
dramatisk kraft, som sedan utvecklats och
fördjupats. Sedan 1949 är han knuten till Dramatiska
teatern. Bland hans många roller kunna framhållas
biskopen av Winterbury i ”Min hustru dr
Car-son”, major Buthurat i ”Vi gentlemän”, överste
Lauser i ”Månen har gått ned”, Gajev i
”Körsbärsträdgården”, Howard Ingraham i ”Med
clippern västerut”, Guy de Vere i ”Bland bålde
riddersmän”, Swedenhielm s:r i ”Swedenhielms”,
Roger Bernhusen de Sars i ”Hans Nåds
testamente” samt titelrollen i ”En handelsresandes död”
och den äkta mannen i ”Stolpsängen”.
Gavleån, G ä v 1 e å n, avloppså för
Gästriklands Storsjö. Mynnar inom Gävle i Inre
fjärden av Gävlebukten. Längd 25 km, flodområde
2,470 km2. Utbyggd effekt 6,300 kW. De största
kraftverken äro Forsbacka, Mackmyra,
Tolvforsen och Strömdalen.
Gavnö (Gaunö), dansk herrgård, s. v. om
Næstved på Själland. G. var urspr. ett
nunnekloster, upprättat 1402 av drottning Margareta,
och från 1584 herrgård. Ägdes från 1682 av
släkten Thott, blev 1794 stamhus och 1805
baroni för släkten Reedtz-Thott. 1927 övergick
G. till fri egendom. Huvudbyggnaden, från
1755, inrymmer en ypperlig tavel- och
porträtt-saml.
Gavott [-å’t] (fr. gavotte), urspr. folkdans
(från Gap i Dauphiné, vars invånare kallades
gavots), upptogs i slutet på 1600-talet i operan
och baletten samt ingick under 1700-talet även
i sviten. Musiken i 2Ä el. 4A takt är graciös,
sirlig och behagfull. G. skiljer sig från
menuetten genom sin livlighet, sina luftsprång och
kyssar. G. infördes sedermera i salongerna och
dansades i allm. av ett par med inlagda solon
för kavaljer och dam.
Gay [géi], John, engelsk skald (1685—
1732). Han bekände sig till Pope och skrev
herdedikter. G. skildrade realistiskt och
naturligt samt förebådade därigenom en sundare
smakriktning; hans parodiska hjältedikt ”Trivia,
or the art of walking the streets of London”
(1716) målar (efter Swift) i holländsk stil
den dåtida huvudstaden. Han hade framgång
som dramatiker med framför allt ”The
beg-gar’s opera” (1728), som satiriserade hovets
förkärlek för den italienska operan och på
samma gång gav en livfull skildring av
tillståndet i Londons fängelser. ”Polly” (1729), en
fortsättning av ”The beggar’s opera”, fick ej
uppföras. Mest kända av G:s smärre dikter äro
hans ”Fables” (2 dir, 1727—33). Hans
”Poe-tical works” utgåvos 1926. — Litt.: W. E.
Schultz, ”Gay’s Beggar’s opera” (1923).
Gaya [ga’ja], stad i prov. Bihar, Indiska
unionen, vid Ganges’ biflod Phalgu; 105,000 inv.
G. är järnvägsknut och -har lackfabriker,
siden-och mattväverier. Berömt Vishnutempel. I Budh
G. 10 km åt s. stod enl. sägnen buddismens vagga.
Gayäl, Bos frontälis frontälis, är nära
besläktad med gauren men är mindre, har flat panna
och kortare, raka horn. Den lever i högt
belägna skogstrakter i Bortre Indien och hålles
stundom halvtam för att användas som slaktdjur.
Gayda [ga’jda], V i r g i n i o, italiensk
tidningsman (1885—1944). Han utförde under och
efter 1 :a världskriget diverse diplomatiska
uppdrag. G. blev red. för Messaggero 1921 och för
Giornale dTtalia 1926. Han kom att framstå
som den förnämste talesmannen i pressen för
den fascistiska regeringens utrikespolitik.
Gay-Lussac [ge’-lysa’k], Joseph Louis,
fransk kemist och fysiker (1778—1850), prof.
1808 i fysik vid Sorbonne, 1809 i kemi vid
École potytechnique och 1832 i allmän kemi vid
Jardin des plantes. G.
var en av sin tids
främsta naturforskare.
Redan i yngre år
väckte han
uppmärksamhet genom sina
undersökningar över
gaser; han fann, att,
när gasformiga ämnen
förenas, deras
volymer stå i ett mycket
enkelt förhållande till
varandra och till den
bildade föreningens
volym, om även
denna är en gas (1808),
vilket sedermera ledde till uppställandet, 1811,
av Avogadros lag, och att alla gaser vid
konstant tryck utvidgas lika mycket för samma
temperatur förhöj ning (1802). Den senare
upptäckten benämnes G a y-L ussacs lag. Till
klassiska arbeten inom kemin räknas G:s
undersökningar över jod, klor och knallsyra samt
särskilt över cyan (1815), varigenom man f. ggn
lärde känna en sammansatt radikal, som i alla
viktigare förhållanden spelar samma roll som en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
