Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gatubelysning - Gatwick - Gau, Gäu - Gauchos - Gaudeamus - Gaudeamus (tidning) - Gauffin, Axel - Gauffrera - Gaugamela - Gauguin, Paul - Gaul, August - Gauleiter - Gaulle, Charles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
763
Gatwick—Gaulle
764
värd skala infördes de i svenska städer först i
Hälsingborg 1936. På allra senaste tid ha även
lysämnesrör börjat få användning för g.
Gatwick [gä’tcoik], flygplats i Surrey,
England, c:a 40 km s. om Londons city.
Gåu, G ä u, benämning på landskap el.
områden i Tyskland och Schweiz (Gäu).
Beteckningen hänför sig främst till de öppna slättområdena
inom schwabisk-frankiska terrasslandskapet (t. ex.
Kraichgau, Klettgau), som gemensamt
sammanfattas under Gäuebenen el. Gäuflächen. —
Nationalsocialisterna upptogo denna gamla
tyskklingan-de term som beteckning på partiets största
administrativa enheter, omfattande t. ex. en
delstat, en preussisk provins el. en storstad (Gau
Berlin), var och en under en Gauleiter.
Gauchos [gau’t/ås] (av det araukanska
gat-scho, kamrat), ridande herdar på Argentinas
pampas, där de efterträtt de indianska
jägarfolken. I allm. äro de halvblod och vanl. anställda
på längre tid hos godsägarna (estancieros),
medan de s. k. gauchos malos äro löst folk. G:s
dräkt och utrustning återgå på äldre spanska
hÖgreståndsförebilder. Ett karakteristiskt plagg
av indianskt ursprung är dock ponchon. G. äro
utmärkta ryttare samt utomordentligt skickliga i
att kasta bolas och lasso.
Gaudeämus, lat., början till en studentsång
(”Gaudeamus igitur, juvenes dum sumus”,
”gläd-joms, medan vi äro unga”), diktad på grundval av
en redan 1267 känd visa, av en tysk skriftställare,
Kindleben, 1781.
Gaudeämus, studenttidning i Stockholm,
grundad 1924, sedan 1925 organ för Stockholms
högsk :s studentkår.
Gauffin [gåfä’D], Axel Wilhelm Reinhold,
konsthistoriker, museiman (f. 1877 W), inträdde,
efter studier vid Lunds univ., där han
disputerade, 1908 vid
Nationalmuseum, Stockholm,
där han blev intendent
1916 och var över
intendent och chef 1925
—42. Som förf, har
G. framträtt med
mo-nogr. ”Simon Marcus
Larsson” (gradualavh.
1907—08, ny utökad
uppl. ”Marcus
Larsson. Ett svenskt
geni”, 1943), ”Ferdinand
Fagerlin” (1910),
”Konstnären prins
Eugen” (1915, ny
uppl. 1947), ”Ivan Aguéli. Människan — mystikern
—målaren” (2 bd, 1940—41), ”Olof
Sager-Nel-son” (1945). G. har dessutom skrivit kap. om
17-och 1800-talens måleri i Romdahls och Roosvals
”Svensk konsthistoria”, flera katalogverk,
uppsatser och essäer. Som skönlitterär förf, har G.
även framträtt med bl. a. dramat ”Batavernas
sammansvärjning” (1936; uppf. i Lübeck 1938).
Gauffrera [gå-], se Goffrera.
Gaugaméla, ort i Assyrien, v. om Arbela och
ej långt från nuv. Mosul. På den omgivande
slätten vann Alexander den store 331 f. Kr. sin
sista, avgörande seger över persiske konungen
Dareios. Slaget uppkallas stundom efter A
r-b e 1 a.
Gauguin [gågä’], Paul, fransk konstnär
(1848—1903). G. for som ung till sjöss, blev
sedan bankman, uppträdde vid 30 års ålder som
målare, företrädande ”neoimpressionismen”.
Efter 1887 levde G. mest i tropikerna
(Martini-que, Tahiti, Marquesasöarna, där han avled). G.
skapade en egenartad målningsstil med starkt
dekorativ hållning och sökte återgå till
primitiva utgångspunkter. Han gav beaktansvärda
uppslag och har påverkat bl. a. van Gogh, M.
De-nis och i hög grad E. Munch och F. Willumsen.
G. var även litograf och skulptör samt utförde
reliefer i trä och fajans, var därjämte författare
(Tahitiskildringen ”Noa Noa”, 1893; sv. övers.
1925). Han är representerad bl. a. i
Nationalmuseum, Göteborgs museum och i Köpenhamn. —
Monografier av Ch. Morice (1919), J. de
Roton-champ (1925), A. Alexandre (1930), Pola
Gauguin (1937), J. Rewald (1938) och M.
Ma-lingue (1948).
Två G:s söner med dansk moder äro
konstnärer : 1) Jean René G., dansk medborgare,
skulptör (f. 1881), har utfört livliga bronsbilder
och arbeten i granit, statyer m. m. G. är
framstående och typskapande även som keramiker.
2) Paul Rollon (P o 1 a) G., norsk medborgare
(f. 1883), har studerat arkitektur och måleri,
har även utfört teckningar, träsnitt och
dekorativa kompositioner i expressionistisk anda samt
är desutom konsthistoriker och essäist. Han har
skrivit ypperliga monogr. över de norska målarna
Christian Krogh (1932) och Edvard Munch
(1933; sv. övers. 1947) samt över fadern (1937;
sv. övers, s. å.).
Gåul, August, tysk skulptör (1869—1921).
Han var den främste tyske djurframställaren på
sin tid, utförde såväl monumentala djurbilder som
livliga studier av fåglar och små fyrfotadjur.
Gauleiter [gåu’läitar], se Gau.
Gaulle [gål], Charles André Joseph Marie
de, fransk militär och politiker (f. 1890 22/n).
G. blev löjtnant 1913, deltog i 1 :a världskriget
och tillfångatogs vid Verdun 1916. 1937 blev han
överste och chef för ett stridsvagnsreg. i Metz.
Han hade redan i början av 1920-talet framträtt
som militär skriftställare. I en 1934 utg. bok,
”Vers 1’armée de métier”, angrep han den på
Maginotlinjen grundade defensivstrategien. Han
föreslog en yrkesarmé, byggd på den moderna
krigstekniken. G. framlade bl. a. vissa klarsynta
teorier om pansarvapnet men lyckades icke
vinna gehör. Vid krigsutbrottet 1939 blev G. chef
för 5 :e arméns stridsvagnsförband och i maj
1940 utnämnd till brigadgeneral. Med en
nyupp-satt pansardivision uppehöll han vid Laon och
Abbeville temporärt den tyska offensiven. Då
Reynaud 6/e s. å. ombildade sin regering, blev
G. understatssekr. i krigsdepartementet. I denna
egenskap förordade han kamp till det yttersta,
ev. med Nordafrika som bas. Sedan Pétain hade
bildat regering och begärt vapenstillestånd, flyd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
