Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gandhi, Mohandas Karamchand - Gandía - Gandrup, Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
699
Gandia—Gandrup
700
och vädja till deras samvete. G. anknöt även
till den gamla, för indiskt tanke- och
känsloliv betecknande föreställningen, att en
förfördelad part kan genom självpålagt lidande i
grunden säkrare övervinna sin fiende än genom mot
honom riktat fysiskt motstånd. 1914 lämnade
G. Sydafrika. Han tog vägen hem till Indien
över England och anlände till London ett par
dagar före krigsutbrottet 1914. Med hjälp av
indiska studerande organiserade han en
ambulanskår i brittisk tjänst. Till Indien återkom
han vid årsskiftet 1914/15, och 1916 grundade
han i Ahmadabad en klosterliknande anstalt för
religiös, etisk och social fostran, kallad
Satya-grah Ashram. Den blev en plantskola för hans
idéer och var länge hans högkvarter. När de
stränga, mot indiska revolutionärer riktade s. k.
Rowlatt acts utfärdades, framträdde G. 1919
som motståndare till det brittiska väldet. Han
inledde en ny Satyagraha-rörelse och uppmanade
till ohörsamhet mot myndigheterna. Efter
braminen Tilaks död följ, år trädde G. i spetsen för
den hinduiska nationalismen och sökte även vinna
muhammedanernas stöd genom förbund med den
s. k. kalifatrörelsen. I juli s. å. ansåg han sig
stark nog att organisera en allmän
ohörsamhets-kampanj, bl. a. i form av skattestrejk och
varu-bojkott. Trots hans förmaningar att icke
tillgripa våld utbröto oroligheter på flera håll. För
att sona sina anhängares våldsdåd späkte och
förödmjukade han sig själv och började bland
folket få anseende som helig man. Från denna tid
benämndes han ofta mahatma, men i Indien
kallades han vanl. G a n d h i j i och bland vänner
och förtrogna Bapu (gujarati, fader). G., som
vid 13 års ålder hade blivit gift med en
jämnårig flicka, levde sedan 1906 enligt då avlagt
löfte som brahmacharya, d. v. s. celibatär inom
äktenskapet. — 1922 tillställde G. vicekonungen,
Lord Reading, politiska krav i ultimativ form,
vilket innebar en självöverskattning, särsk. som
hans inflytande då hade sjunkit. Hinduerna och
muhammedanerna voro åter splittrade, och inom
nationalkongressen rådde oenighet mellan G. och
de aktivistiska ytterlighetsmännen. På gr. av
nya kravaller häktades G. i mars s. å. och
dömdes för uppvigling till 6 års fängelse. Han
frigavs redan 1924 efter en blindtarmsoperation.
Sedan bedrev han några år en mera stillsam
verksamhet, agiterande för hemspinning (själv
satt han ofta vid spinnrocken) och för bevarande
av andra gamla produktionsformer, som hotades
av industrialiseringen. På hans förslag begärde
kongressen 1929, att Indien omedelbart skulle
erkännas som fri dominion. Då detta krav
avvisades, anordnade han 1930 en ny
ohörsamhets-kampanj, som på gr. av bojkottåtgärdernas
intensitet blev mycket kännbar för britterna. S. å.
företog han jämte en skara anhängare en
vandring till havet för att utvinna salt och bryta det
illa tålda brittiska saltmonopolet. Åter sattes han
i fängelse, men 1931 ingick han ett avtal med
vicekonungen, Lord Irwin (sedermera Lord
Halifax), och deltog i 2:a runda-bords-konferensen
i London, som han dock besviken lämnade för
att återuppta sin kamp. Följ, år internerades
han åter. Genom fastor i fängelset lyckades han
utverka förbättringar för de kastlösa (de
”obe-rörbara”), vilkas lott alltid var en hjärtesak för
honom. 1934 lämnade han ordförandeposten i
kongressen. Mera utpräglade politiker, t. ex.
Jawaharlal Nehru, hade fått ökat inflytande.
Bland massorna behöll G. en oerhört stark
ställning. På initiativ av vicekonungen, Lord
Lin-lithgow, trädde han 1937 åter i förbindelse med
britterna, och efter valen s. å. uppmanade han
kongresspartiet att ta regeringsansvar i flera
provinser. Själv drog han sig tillbaka till en
liten by Sevagram, nära Wardha, men utövade
därifrån stundom avgörande inflytande även över
politiken. — Vid krigsutbrottet 1939 tog G.
avstånd från axelmakterna, men i okt. 1941
inledde han en begränsad ohörsamhetskampanj mot
britterna. Följ, år avrådde han en preliminär
uppgörelse med Storbritanniens emissarie S.
Cripps och krävde omedelbar frihet för Indien,
och då myndigheterna befarade massobstruktion
mot de brittiska militära och krigsekonomiska
åtgärderna, arresterades nationalistledarna. G.,
som åter hade stått i spetsen för
nationalkongressen 1940 till början av 1942, internerades
i Aga kans palats i Poona men frigavs i maj
1944. Efter 2:a världskriget tog han, särsk.
bakom kulisserna, betydande del i förhandlingarna
om Indiens frigörelse. Landets delning (1947)
i en hinduisk och en muhammedansk dominion
såg han med sorg. Han önskade ett enat, fritt
Indien. I samband med avvecklandet av det
brittiska kejsardömet ägnade han sig främst åt
att utjämna de religiösa och nationella
motsättningarna. I jan. 1948 höll han sin I5:e långa
fasta för att förmå de nya dominierna att
fredligt lösa sina inbördes problem. Sedan de främsta
indiska ledarna hade skyndat till hans bädd och
svurit att avstyra våld, intog han åter föda.
Några dagar senare, 30/i, mördades han i Delhi av
en ung fanatisk hindunationalist, Nathuram Godse,
dömd till döden i febr. 1949. — Med sitt
säreget sammansatta väsen var G. en av sin tids
märkligaste personligheter. Hos honom
förenades moralisk höghet och ovanlig andlig kraft med
politisk förslagenhet och agitatorisk förmåga. —
Av G:s på gujarati författade skrifter har till
svenska översatts den mest betydande, ”Mina
experiment med sanningen” (2 bd, 1929—30). —
Litt.: R. Rolland, ”Mahatma G.” (1923; sv. övers.
2 uppl. 1932); M. G. Polak, ”G., the man” (1931;
sv. övers. ”G. i vardagslivet”, 1932); E. S. Jones,
”Mahatma G., an interpretation” (1947; sv. övers.
1949).
Gandia, stad i provinsen Valencia i ö. Spanien,
i en huerta nära kusten, 60 km s. om staden
Valencia; 20,000 inv. Palats från 1500-talet, byggt
för hertigarna av G.; textilindustri.
Ga’ndrup, Carl, dansk författare (1880—
1936), debuterade 1907 under pseud. Henrik
H j a r n e med novellsaml. ”Menneskenes börn
og deres afguder” men utgav sedan
företrädesvis skådespel, vanl. med motiv ur nutidslivet:
”Lazarus”, ”Dybet”, ”Faldne engle”, ”Falske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
