Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förvisning - Förvittring - Förvällning - Förvärmning - Föryngring - Förzinkning - Förädling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
625 Förvittring—Förädling 626
skadlig inverkan på andra, att det för god
ordnings upprätthållande prövas nödigt att fullst.
skilja honom från läroanstalten. Liknande
bestämmelser gälla för Stockholms och Göteborgs
högsk.
Förvittring, geol., se Vittring.
Förvällning, förberedande kortare uppkokning.
— Verb: För väl la.
Förvärmning, i allm. förberedande
uppvärmning av ett ämne, som skall bringas upp till en
viss ännu högre temp. Förvärmningsanordningar
finnas av många slag. Sålunda förvärmes
matar-vattnet, innan det intages i ångpannan,
bläster-luften vid metallurgiska processer, innan den
införes i ugnarna, förbränningsluften, innan den
kommer in i eldstaden etc. F. har inom tekniken
till förnämsta ändamål att spara bränsle genom
tillgodogörande av värmet i eljest utan nytta
avgående rökgaser från eldstäder och ugnar,
ånga, som redan använts som drivkraft, o. s. v.
Dessutom undvikas genom f. starka
temperaturskillnader med åtföljande häftiga påkänningar.
Föryngring. Först under senare tider har ett
mera systematiskt vetenskapligt arbete inriktats
på åldrandets problem, dels beträffande de
histologiska förändringar, som vävnader och organ
undergå med den stigande åldern, och dels
beträffande de eventuella orsakerna härtill. Med
den under senare årtionden vunna mera ingående
kännedomen om den inre sekretionens stora
betydelse för livsprocessens normala förlopp ha
åtskilliga forskare trott sig böra söka orsakerna
till åldrandet i rubbningar i vissa inresekretoriska
körtlars verksamhet. Den, som först riktade
uppmärksamheten härpå, var den franske fysiologen
Brown-Séquard (1889). Han antog, att
ålder-domsförändringarna i väsentlig grad voro
betingade av en minskning, resp, ett upphörande av
könskörtlarnas endokrina verksamhet. De
arbeten, som han i samband med dessa försök
utgav, väckte den allra största uppmärksamhet, och
hans medel prövades på ett stort antal
ålder-domssvaga, men snart visade det sig dock, att
även i de fall, där till synes en förbättring
inträtt, denna var av kort varaktighet. Först omkr.
20 år senare upptogo två forskare, Harms
och Steinach, samtidigt frågan om sambandet
mellan den inre sekretionen och åldrandet.
Framför allt var det ett av Steinach 1920 utgivet
arbete om f. genom återupplivande av
könskörtlarnas inre sekretoriska funktion, som tilldrog sig
stor uppmärksamhet och framkallade ett livligt
vetenskapligt forskningsarbete på detta område.
Det är tydligt, att man vid dessa
undersökningar i första hand prövat sig fram genom
experiment på djur (råttor, möss, marsvin, hundar
och får m. fl.). Olika metoder försöktes:
överbindning av testiklarnas utförsgångar,
transplan-tation av könskörtlar samt utfordring med vissa
organpreparat (av testiklar, äggstockar m. m.).
Ur de föreliggande experimenten och den
försiggående vetenskapliga diskussionen på detta
område torde f. n. framgå, att vid sidan om en
del försök, som ej givit något märkbart
resultat, föreligga särsk. vid transplantationsmetoden
en mängd fall, som lett till en avsevärd
förbättring i de åldrade djurens allmänbefinnande, och
att detta ej kan bero på en tillfällighet. Under
alla förhållanden är emellertid den framkallade
reaktiveringen till sin varaktighet begränsad,
bl. a. därför att nervcellerna i en organism ej
kunna nybildas utan förr el. senare med den
stigande åldern gå under. — På gr. av de vid
djurexperiment vunna gynnsamma resultaten har
man försökt att använda samma el. liknande
metoder även på åldrade människor. Liksom
beträffande djuren föreligga här enstaka fall, där
en betydande förbättring inträtt, särsk. vid
trans-plantation av yngre könskörtlar på åldrade män
(både homo- och heteroplastisk). Vidgad
erfarenhet har medfört en stor och berättigad skepsis
mot dessa, särsk. av Voronov publicerade
iakttagelser. Att ett upphörande av könskörtlarnas
endokrina verksamhet spelar en viss roll vid
åldrandet torde vara sannolikt, men att däri söka
den primära och enda orsaken till
ålderdomsför-ändringarna är otvivelaktigt att på ett alltför
enkelt och för grunt sätt uppfatta de fysiologiska
processer, som leda till ålderdomsdöden. — Man
har också sökt andra vägar. Ryssen I.
Metjni-kov ansåg, att åldrandet bl. a. berodde på
förruttnelsebakterierna i tjocktarmen, varför man
borde sätta tjocktarmen ur funktion genom
operativt ingrepp el. åtm. söka tränga ut
förruttnelsebakterierna med t. ex. mj ölksyrebakterier.
Metjnikovs teorier visade sig dock ohållbara.
Ryssen Alexander Bogomolets framlade 1942
hypotesen, att organismens åldrande väsentligen berodde
på förändringar i kroppens bindväv, och
framställde ett serum, som i stora doser skadade bindväven
men som i små. doser ansågs stimulera den,
varigenom även åldrandeförändringarna skulle
motverkas. Kritiska undersökningar på olika håll ha
redan nu visat, vatt man ej heller i detta
Bogomolets’ s. k. antiretikulära cytotoxiska serum fått
det föryngrande livselixir, som mänskligheten
sökt i årtusenden. — Litt.: B. Romeis, ”Altern
und Verjüngung” (i ”Handbuch der inneren
Sekretion”, 2:2 1933); K. Sand, ”Die Physiologie des
Hodens” (ibid. 1933); E. Jakobsen, ”Alderens
problemer” (1948).
Förzinkning, överdragning med zink, som
särskilt utföres på järnföremål för att skydda
dem mot röstning. Ett med zinköverdrag
försett järn kallas i handeln galvaniserat
järn, ehuru f. endast mera sällan sker på
gal-vanisk väg. Vanl. sker f. så, att järnföremålet
betas med utspädd svavelsyra och neddoppas i ett
bad av smält zink, som täckes med flussmedel,
vanl. innehållande salmiak, zinkklorid och harts.
En liten tillsats av aluminium till zinken gör,
att zinköverdraget blir blommigt. Mindre
föremål av järn kunna förzinkas medelst s h e r
ar-d i s e r i n g, varvid föremålen upphettas till 250
—3000 tills, m. zinkpulver och sand, t. ex. i en
roterande cylinder.
Förädling. 1) (ZoolP) F. inom husdjursavel
avser att hos husdjuren åstadkomma en ärftlig
förbättring av deras för olika ändamål
värdefullaste egenskaper (nya rastyper). F. möjlig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
