- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 8. Franken - Girland /
583-584

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förmyndarregering - Förmynderskap - Förmåga - Förmånsrätt - Förmånstagare - Förmärs - Förmögenhet - Förmögenhetsbrott - Förmögenhetsrätt - Förmögenhetsrättigheter - Förmögenhetsskatt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

583 Förmynderskap—Förmögenhetsskatt 584

het 1697 av Hedvig Eleonora och 5 kungl. råd.
1792—96 fördes f. av hertig Karl som ensam
regent.

Förmynderskap, se Förmyndare.

Förmåga, filos., se Förmögenhet.

Förmånsrätt, jur., även kallad prioritet,
rätt till företräde framför annan, särsk. om vissa
fordringsägare. Man brukar skilja mellan
speciella f., vilka endast gälla i viss egendom,
samt allmänna f., som omfatta gäldenärens
alla tillgångar. Mellan de olika f. råder en viss
rangordning, förmånsrättsordning,
efter vilken de njuta betalning, om egendomen ej
räcker till för alla förmånsrättsberättigade. Från
f., som endast gäller vid konkurs och, vad angår
speciella f., vid utmätning, böra noga skiljas
panträtt och retentionsrätt. Vissa f. äro
emellertid förbundna med panträtt.

Förmånstagare, den person, till förmån för
vilken en försäkring är tagen och som äger
uppbära försäkringssumman. Oftast är f.
uttryckligen angiven i avtalet, ”insatt f.”. Är ej bestämd
f. angiven, anses skadeförsäkring gälla till
förmån för en var, som i egenskap av ägare till el.
panthavare m. m. i godset har intresse av att
dess värde icke minskas el. går förlorat. Vid
livförsäkring skall, där f. är insatt och kapitalet
utfaller efter försäkringstagarens död, detta ej
ingå i den dödes kvarlåtenskap, men f. är
skattskyldig som för arvfallen egendom, i vissa fall
dock endast om beloppet överstiger 15,000 kr.

Förmärs, sjöv., fockmastens märs.

Förmögenhet. 1) Jur., någons samlade
ekonomiska tillgångar, sedan skulder avdragits.

2) Psykol. Psykologien före J. F. Herbarts tid
förklarade sådana fenomen som tänkande, känsla
och vilja som utslag av en psykisk kraft,
”förmåga” el. ”förmögenhet”; d. v. s. en psykisk f.
är ”själen tänkt som liggande till grund för” en
viss typ av psykiska förlopp el. egenskaper. Detta
är en ren cirkelförklaring. I vetenskaplig
psykologi begagnas därför t. ex. minne,
uppmärksamhet, käwsla etc. endast som populärt beskrivande,
ej som förklarande termer.

Förmögenhetsbrott. Till f. hänföras enl.
svensk straffrätt, Strafflagen kap. 20—23, brott,
varigenom någon angriper annans förmögenhet.
Bland f. utgöras de flesta och viktigaste av
sådana brott, där angreppet mot annans
förmögenhet består i att denne tillskyndas ekonomisk
skada, en försämring av sin
förmögenhetsställ-ning. Redan en avsevärd fara för slutlig förlust
kan i vissa fall innebära en sådan försämring.
Till f. räknas icke alla brott, som förövas med
vinningsuppsåt, t. ex. ej mord för betalning, men
flera av de viktigaste f. äro vinningsbrott, vid
vilka den brottsliga gärningen el. en därav
framkallad disposition innebär vinning för
gärningsmannen och skada för målsäganden, d. v. s. en
omedelbar förmögenhetsöverföring. Hit höra
stöld, rån, bedrägeri, förskingring, utpressning
och ocker. Vid trolöshet mot huvudman och vissa
fall av oredligt förfarande fordras icke vinning
utan endast omedelbar el. medelbar skada för
målsäganden. För egenmäktigt förfarande,
olov

ligt förfogande och vissa fall av oredligt
förfarande, vilka utgöra kompletterande brottstyper
till resp, stöld, förskingring och bedrägeri,
krä-ves icke ens skada, varför de endast något
oegentligt kunna betecknas som f. Vid de s. k.
gäldenärsbrotten ha delvis andra förutsättningar
uppställts för straffbarhet. — Gällande
lagstiftning om f. utfärdades 12/e 1942 och trädde i kraft
Vi 1943. — Även cnl. Strafflagen, kap. 24,
straffas vissa brott, som innebära angrepp på annans
förmögenhet, näml, skadegörelse och tagande av
olovlig väg. Under åverkan, som utgör den
lindrigaste formen av skadegörelse, inbegripes
att man i skog el. mark olovligen tager
växande träd el. vissa andra naturprodukter, om
brottet kan anses ringa. I annat fall straffas för
stöld. Brotten i kap. 24, som erhållit ny lydelse
från Vi 1949, falla i viss mån utanför f. i ovan
angiven bemärkelse. — Litt.: B. Ekeberg, I.
Strahl & N. Beckman, ”Strafflagen jämte
förklaringar till den nya lagstiftningen om f.” (3:e
uppl. 1945).

Förmögenhetsrätt, den del av civilrätten, som
avhandlar förmögenhetsrättigheterna och
likartade rättigheter.

Förmögenhetsrättigheter, sådana privata, av
rättsordningen skyddade intressen, som ha
penningvärde: 1) sakrätter, ss. äganderätt, panträtt
och retentionsrätt, 2) immaterialrätter, ss.
förfat-tarrätt och patenträtt, 3) fordringar.

Förmögenhetsskatt. Förmögenhet kan
beskattas på en rad olika sätt: t. ex. genom f a
s-tighetsskatter och andra skatter på
avkastningen av vissa slag av förmögenhet el.
genom arvsskatt och övriga skatter å
omsättning av förmögenhet el. genom en
engångsskatt å förmögenhet. — Med f. i
egentlig mening förstår man dock en
skatt, som årl. utgår å den skattskyldiges
nettoförmögenhet, ev. med undantag för vissa slag
av förmögenhet.

När fr. o. m. 1910 en årlig f. i modern mening
infördes i Sverige utgick den först enbart
genom att Veo av förmögenheten lades till den
taxerade inkomsten. Som man då kunde räkna
med 5% ränta, innebar detta som regel, att
inkomst av förmögenhet beskattades något mer än
1/s hårdare än inkomst av arbete. 1934 infördes
i samband med den allmänna skatteskärpningen
en särskild skatt å förmögenhet, som utgick med
viss pro mille av förmögenhetens storlek.
Denna fristående f. höjdes 1938, i samband med att
förmögenhetsdelen vid den statliga inkomst- och
förmögenhetsskatten nedsattes till V100. 1947
lades f. helt som en fristående f., samma metod
som tillämpas i t. ex. Danmark, Norge, Schweiz
och Tyskland. I England merbeskattas inkomst
av förmögenhet endast genom att ej samma
avdrag ges som vid inkomst av arbete. I stället är
arvsskatten relativt hög. I U.S.A. upptar
federationen ej någon f. Genom införandet av k v a
r-1 å t en skap s s ka 11 en har Sverige kommit
till en samlad f., som för stora förmögenheter
knappast torde överträffas av något annat land.

Enl. 1947 års svenska förordning om statlig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:16:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffh/0358.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free