Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förhyda - Förhydningspapp - Förhållning - Förhårdning (induration) - Förhärd el. framhärd - Förkalkning - Förkastning, sprickförkastning - Förklaring - Förklyftning - Förkolning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
571
F örhyda—F örkolning
572
under vattnet med tunn metallplåt (koppar, zink,
järn m. m.), varvid mellan träet och plåten
oftast lägges tjärad papp el. förhydningsfilt.
Förhydningspapp, en tunn pappsort, som
nyttjas vid husbyggnader, särskilt trähus, för
att täta mot drag.
Förhållning, mus., den kvarliggande tonen
i en dissonans, som sedan genom upplösning
övergår i ett konsonerande ackord. F. ”förberedes”
i ett ackord, ”bildas” i ett andra och ”upplöses”
i ett tredje.
Förhårdning (i n d u r a t i ö n), varje fastare
ansvällning i kroppen av sjuklig art; särsk.
sådant fast, större el. mindre parti, som kvarstår
efter en inflammationsprocess.
Förhärd el. f r a m h ä r d, en vid vissa
schaktugnar för metallsmältning framför
utslagsöpp-ningen uppmurad behållare av eldfast tegel, i
vilken den i ugnen smälta metallen successivt
nedrinner.
Förkalkning. i) (Bot.) F. förekommer i
cellväggarna hos flera växter, t. ex. kalkalger. Jfr
även Cystolit. — 2) (Patol.) Kalkdegeneration,
se Degeneration 2 e). Om åderförkalkning se
d. o.
3) Zool. Hos en mängd djurformer inträder
en avlagring av kalksalter i, el. f. av, vissa delar
till stöd och skydd för den mjuka, ©mtåliga
kroppen.
Förkastning, sprickförkastning,
para k 1 a s, geol., en mer el. mindre brant till
vertikalt stupande brottyta (förkastning
s-plan), längs vilken en olikformig förskjutning
av angränsande berggrundmassor ägt rum. Den
linje el. yta, utefter vilken rubbningen ägt rum
(förkastningslinjen), kallas också
stundom endast förkastning. Måttet på den
förflyttning i höjdled, som ett bestämt lager undergått,
kallas f:s språnghöj d. Genom f. rubbade
bergartslager sägas vara förkastade. Vid
f. röna i allm. lagren närmast
förkastnings-sprickan en ofta ganska betydande mekanisk
åverkan genom bristning. Här bildas då en
förkast-ningsbreccia (se Breccia). En f :s dimensioner
Förkastning, uppkommen vid jordbävning i Peru
nov. 1946.
kunna i längd växla från en el. annan m till
hundratals km och i språnghöj d från någon mm
till hundra- el. tusentals m.
Inom områden, som påverkats av samma
dis-lokationer, förekomma stundom flera f. med
samma riktning, d. v. s. att en mäktig f. med stor
språnghöjd i regel bildats i flera stadier. — Ett
landskap, vilket av f., som korsa varandra,
uppdelats i flak el. skollor i olika höjdlägen, kallar
man ett mosaiklandskap. Där
terrängformerna bestämmas av serier av parallella f.,
talar man om ett trappstegslandskap
(t rappförkastningar, staffelbrott);
om däremot ett område sänkts ned mellan två f.,.
kallas det en g r a v s ä n k a; ett område, som
står kvar mellan två f., kallas h o r s t. —
Rörelsen i jordskorpan vid en f. är vanl. en
sänkning av f:s ena flygel. Dock kan även en
höjning av lagren ha ägt rum, då f. i viss mån kan
kallas överskjutning (se d. o.). — En
annan art av f. är veckförkastningen,
som bildats genom att i ett överskjutet
vecksystem mittskänkeln uttänjts och brustit.
Förklaring. 1) (Jur.) En av de viktigaste
rättegångsreglerna är, att ingen må dömas ohörd,
d. v. s. utan att ha fått tillfälle att yttra sig
över motsidans påståenden. I skriftligt
förfarande avgivet yttrande kallas f.
2) (Teol.) Kristi förklaring (lat.
transfigurätio), den tilldragelse, som omtalas i
Matt. 17: 1—9, Mark. 9: 2—9 och Luk. 9: 28
—36. Traditionen förlägger den till berget Tabor
i Galiléen men sammanhanget till Hermon el.
dess närhet. Berättelsen har på det närmaste att
göra med frågan om Jesu medvetande att vara
Messias och äger inre samband med berättelsen
om Petri bekännelse av Jesus som Messias vid
Caesarea Philippi (Mark. 8: 27 ff.). Kristi f.
utgör inom de evangeliska kyrkorna ämne för
en bestämd dags predikan (i Sverige 7æ
söndagen efter trefaldighet) och firas av de
grekisk- och romersk-katolska 6 aug. med en
särskild fest.
Förklyftning, den egenskap hos en bergart,
att den är genomsatt av grövre el. finare
sprickor, som antingen härröra från bergartens
bildning, stelningssprickor hos eruptiva (se
Avsöndring 2), intorkningssprickor hos sedimentära
bergarter, el. ha bildats genom mekanisk
inverkan. — F. har stor betydelse för bergarters
brytning och praktiska användning liksom för
deras förvittring och erosion. — Adj.:
För-k 1 y f t a d.
Förkolning, den kemiska process, varigenom
vegetabiliska ämnen under reducerad
syretillförsel omvandlas till kol. Vid denna omsättning
bildas dels vatten och kolsyra, dels kolväten,
hu-vudsakl. enklare, t. ex. metan (sumpgas). Genom
f :s gradvisa framåtskridande (under årmillioner)
bildas av växtämnena torv (förtorvning),
brun-och stenkol. Genom mekanisk inverkan, tryck
etc., påskyndas f. och bildas även ämnen, som
äro ännu fattigare på väte och syre samt rikare
på kol, ss. antracit och grafit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
