Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förenta staterna - Konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
559
Förenta staterna
560
kitekter märkas Albert Kahn (1869—1942) och
Carl Koch. Bostadsbyggandet inriktas på ett
smidigt anpassande efter människans behov med
utnyttjande av nya tekniska uppfinningar, ss.
luftkonditionering och köksmaskiner, i långt högre
grad än i något europeiskt land.
Stadsplanekonsten. Vanl. har
renässanstypen med varandra i rät vinkel skärande
gator tillämpats på ett slentrianmässigt sätt.
Intressanta undantag utgöra Boston med ett i
vissa partier medeltidsaktigt gatunät samt
framför allt Washington, där det regelbundna
gatunätet överkorsas av diagonalt lagda större gator,
vilka utlöpa från centrala delar, ss. Vita huset
och Capitolium. Fransmannen Pierre Charles
L’Enfant (1755—1825), som utarbetat planen,
har därvid utnyttjat det i den franska
stadsplanekonsten så vanliga stjärnsystemet. Under
1800-talet har man medvetet arbetat på att
införa parkanläggningar mellan huskvarteren. Den
mest kända parken, Grand Central Park i New
York, anlades 1854 av Frederick Law Olmsted
(1822—1903). I Chicago skapades längs
Michigans jön en jättelik parkanläggning. Under
1900-talet har ett allt större intresse för socialt
inriktad stadsplanering framträtt. Storstädernas
slumartade områden saneras. Skyskrapekvarter,
ss. Rockefeller Center (1931—39), planeras så,
att byggnaderna ej skola hindra sol och luft
att nå de trånga gatorna. Man söker även bryta
upp storstäderna i mindre enheter, s. k.
neigh-borhood units, om c:a 25,000 inv. med stora
grönbälten mellan varje område.
Målarkonsten uppvisade i Nordamerika
en mycket blygsam början, främst på gr. av de
invandrande puritanernas bildfientliga inställning.
Fram till slutet av 1700-talet var därför
konstnärens viktigaste uppgift porträttet. Den förste
betydande målaren var den svenskfödde Gustaf
Hesselius (1682—1755). Till de första infödda
mera betydande målarna hör Benjamin West
(1738—1820), som emellertid 1763 överflyttade
till London. Där sammanträffade han med John
Singleton Copley (1737—1815), som efter många
års självverksamhet i Amerika studerade i Rom
och därifrån flyttade till London 1774. Bland
dessa målares elever märkes Charles Willson
Peale (1741—1827), som bl. a. utförde porträtt
av George Washington. Stor betydelse hade
hans grundande av Pennsylvanias akad., F:s
första konstakad. En annan lärjunge var Gilbert
Stuart (1755—1828), epokens främste porträttör.
Vid tiden för unionens bildande började
konstnärernas och publikens intresse att omfatta även
andra ämnen än porträttet. John Trumbull
(1756—1843) utförde historiemålningar med
motiv från nordamerikanska frihetskriget. I
nyantik stil målades motiv ur den klassiska historien
och Bibeln, t. ex. ”Marius i Kartagos ruiner”
av John Vanderlyn (1776—1852) och ”Rebecka
vid brunnen” av Washington Allston (1779—
1843). Under samma period verkade den
distingerade porträttmålaren Thomas Sully (1783
—1872) samt kväkarpredikanten Edward Hicks
(1780—1849), som i sin konst mest tog upp
bibliska motiv. — I den följ, utvecklingen skilja
sig tydligt två strömningar, den ena starkt
nationellt inriktad och den andra europeiskt
orienterad. Vid 1800-talets mitt uppstod en inhemsk
landskapsskola, Hudson River School. Dess
medl. voro delvis utbildade i Düsseldorf, ss.
Frederick Edwin Church (1826—1900), Thomas
Cole (1801—48) och Thomas Doughty (1793—
1856), vilka sökte de stora motiven i
fäderneslandets natur, samt Thomas Moran (1837—1926)
med motiv huvudsaki. från Klippiga bergen. En
starkt franskfärgad målarriktning med mera
känslofylld inställning till naturen uppstod under
inflytande av Barbizonskolan. Bland
konstnärerna märkas William Morris Hunt (1824—79),
George Inness (1825—94) och John La Farge
(1835—1910), den senare med anknytningar även
till de engelska prerafaeliterna. — Under
1800-talets slut representerades det europeiska
inflytandet av de huvudsaki. därstädes verksamma
Mary Cassatt (1845—1926), elev till Manet och
Degas, James MacNeill Whistler (1834—1903),
betydelsefull även för det europeiska måleriet,
och John Singer Sargent (1856—1925), habil
virtuos, berömd för sina societetsporträtt.
Et-saren Joseph Pennell (1860—1926) fullföljde
med sina impressionistiska storstads- och
sky-skrapsbilder traditionen från Whistler. En
reaktion mot dessa formellt inriktade konstnärer
företräddes av naturalisterna Winslow Homer
(1836—1910), främst skildrare av
kustbefolkningens kamp mot elementen, och Thomas Eakins
(1844—1916), en krönikör av de tekniska och
vetenskapliga framstegen under 1800-talets slut.
Albert P. Ryder (1847—1917) var marinmålare
av mera romantisk läggning än Homer.
Även under 1900-talet existerar samma
klyvning i nationellt realistiskt och europeiskt
förankrat modernistiskt måleri. Den realistiska
skolan återger hängivet det pulserande
amerikanska livet i storstäderna, ibland med social
underton. 1908 slöto dessa konstnärer upp kring
Robert Henri (1865—1929) och John Sloan (f.
1871) och bildade gruppen The Eight. Nära dem
står George Wesley Bellows (1882—1925).
Under 1920- och 1930-talen vidgades motivkretsen
till att även omfatta livet i småstaden och på
landsbygden. Thomas Benton (f. 1889) och John
Curry (f. 1897) framställa farmarlivet
dramatiskt, Grant Wood (f. 1892) fångar samma
motiv i en sällsam arkaisering. Negern Horace
Pippin (1888—1946) skildrade Söderns plantager
naivt och primitivt. Med anknytningar till
europeisk expressionism och kubism arbeta målarna
Lyonel Feininger (f. 1871), John Marin (f.
1872), Max Weber (f. 1881) och Charles
De-muth (1883—1935). Nära dadaismen och
surrealismen står fotografen och målaren Man Ray
(f. 1890). Den säregna konstnärinnan Georgia
O’Keeffe (f. 1887) har surrealistisk anknytning.
Dessa olika konstnärliga strömningar ha fr. o. m.
1930-talet förstärkts genom att flera europeiska
målare immigrerat, t. ex. fransmannen Fernand
Léger (f. 1881), ungraren Läzlo Moholy-Nagy
(1895—1946), den spanske surrealisten Salvador
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
