Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förenta staterna - Rundradio - Litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
549
Förenta staterna
550
42 mill. ”radiofamiljer”. Av landets c:a 38 mill.
personbilar äro c :a 65 °/o utrustade med radio.
Televisionen (TV) har under senaste
åren fått stor utbredning i F. 1951 beräknades
antalet i bruk varande TV-apparater till 15 mill.
TV-sändningen är på väg att organiseras på
liknande sätt som rundradion och domineras
f. ö. av samma företag.
Litteratur. Fram till mitten av 1700-talet
frambragtes i F. knappast annat än predikningar
och dagböcker, skrivna av arbetets män. Den
växande motsättningen till moderlandet
markerade en allmän förändring. Den europeiska
upplysningens idéer trängde in. Benjamin Franklin
(1706—90) gav uttryck åt amerikanskt
självmedvetande. Thomas Paine (1737—1809) gav i
”Common sense” en sammanfattning av den
revolutionära rörelsen; ”Connecticut wits” bidrog
med den satiriska kommentaren. Under
inflytande av nya politiska åskådningar och
rous-seauansk känslosamhet närmade sig litteraturen
regionalismen. Landskapspoesien hos Philip
Fre-neau (1752—1832) och William Cullen Bryant
(1794—1878), en puritan i Wordsworths anda
och en medveten konstnär, dock av föga djup,
förkroppsligade den nya känslan. Romanen gick
samma väg under inflytande av den engelska.
Charles Brockden Brown (1771—1810) var den
förste, som skrev om indianer, men Fenimore
Cooper (1789—1851) gav denna sida av Amerika
dess slutgiltiga uttryck (”The last of the
Mohi-cans”, ”The prairie”).
Senare söktes anknytning till Europas
litteratur. Washington Irving (1783—1859)
europei-serade amerikansk historia och miljö på ett
fantasifullt sätt och standardiserade den
amerikanska uppfattningen av Europa (”Knickerbocker’s
History of New York”, ”Sketch book”). I New
England ersatte en unitarisk väckelse
predestina-tion med perfektibilitet, tillägnade sig Kant
genom Coleridge och Carlyle och frambragte
transcendentalismen, en kunskapsfilosofi, baserad
på intuitiva sanningar. Ralph Waldo Emerson
(1803—82) lämnade i en mystisk optimism,
baserad på individuell erfarenhet (”Nature”, 1836),
det förnämsta bidraget till transcendentalismen.
Henry D. Thoreau (1817—62) försökte tillämpa
transcendentala idéer på ”vardagslivet”
(”Wal-den”). Nathaniel Hawthorne (1804—64) var till
temperamentet puritan med en stark känsla för
synden och det onda (”The scarlet letter”, 1850),
men transcendentalismen framträder i hans
symboliska metod, liksom den gör hos Herman
Mel-ville (1819—91). Melville började med att
idealisera Söderhavets primitiva liv (”Typee”) och
skrev sedan om den vita rasens förfall i ”Moby
Dick” (1851). Han var denna periods främste
konstnär, i det att själva hans metod var
konstnärlig, icke spekulativ el. filosofisk. Edgar
Allan Poe (1809—49) förebådade symbolisterna;
han har emellertid sin största betydelse som
estetisk teoretiker och skapare av novellen.
Henry W. Longfellow (1807—82) uppträdde
som massdistributör av europeisk kultur genom
sina många övers., särsk. av Dante. Han gjorde
ett försök att åstadkomma ett amerikanskt epos
(”Hiawatha”, 1855). Herde- och kväkarskalden
John G. Whittier (1807—92) samt den kvicke och
spekulative Oliver Wendell Holmes (1809—94)
äro representanter för det europeiserade New
England men icke för det verkliga Amerika. —
James Russel Lowell (1819—91) markerade i
och med ”Biglow papers” (1848 och 1862) med
dess satir av de inhemska förhållandena, att man
i sitt ämnesval vänt tillbaka till samtidens
Amerika. Med Europas litterära traditioner förtrogna
amerikaner togo till slut avstånd från
sentimentaliteten och började i naturalistiska ordalag
söka uttryck för sitt eget lands kultur. Den
förnämsta gestalten inom denna rörelse tillbaka
till regionalismen var Walt Whitman (1819—
92). Hans motivkrets, demokratien och den
kroppsliga skönheten, var ny, och han skapade
däråt en ny form, som bildade en grundval för
framtida experimenterande. Hans ”Leaves of
grass” är det viktigaste arbetet för förståelsen
av den moderna amerikanska litteraturen. Emily
Dickinson (1830—86) skrev en i fråga om stil
och innehåll starkt personlig lyrik. Inom
romanen gjorde pionjärerna den första attacken mot
sentimentaliteten. Bret Harte (1836—1902)
skildrade realistiskt guldfebern och bragte novellen
ytterligare ett steg framåt genom ”The luck of
Roaring Camp”. Ett nytt slags humor uppträdde
i Mellersta Västern: Artemus Ward (1834—67)
och Samuel L. Clemens (sign. Mark Twain, 1835
—1910) äro dess typiska representanter, ”Tom
Sawyer” dess typiska bok. Edward Eggleston
(1837—1902) skildrade Indiana, Harriet Beecher
Stowe (1811—96) och Mary Wilkins Freeman
(1862—1930) New England, George Washington
Cable (1844—1925) Louisiana, och Joel Chandler
Harris (1848—1908), som skapat Brer Rabbit,
negerns symbol, Virginia. Framför allt står
emellertid den amerikanska romanen i beroende
av samtida europeisk litteratur, detta särsk. med
avseende på formen. William Dean Howells
(1837—1920) införde den franska realistiska
tekniken i ”Rise of Silas Lapham” (1885) och
utövade som utg. av tidskr. stort inflytande.
Senare införde han den ryska romanen med
”Hazard of new fortunes” (1889). Henry James
(1843—1916) blev av stor betydelse för den
amerikanska litteraturen, därför att han kände
dess brist på traditioner och arbetade för att
skapa sådana; därtill kom hans fina känsla för
kompositionen (”Portrait of a lady”, 1881, ”The
ambassadörs”, 1903).
Den litterära realism, som under 1800-talets
sista decennier ersatte de romantiska
grundstämningarna i seklets tidigare produktion, övergick
omkr. sekelskiftet i en fullt utbildad naturalism.
Stephen Cranes (1871—1900) skildring från
nordamerikanska inbördeskriget, ”The red badge of
courage” (1895), betecknar denna riktnings
genombrott. Frank Norris (1870—1902) var
övervägande naturalist, och med hans sociologiska
skildringar var naturalismen ett faktum.
Riktningens förnämste representant var Theodore
Dreiser (1871—1945), som bragte den samhälls-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
