Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Färgfilm - Färgfilter - Färgfotografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
397
Färgfilter—Färgfotografi
398
kopian, som först försetts med en svag svartvit
silverbild, som ger stadga åt färgbilden. Även
ljudregistreringen utföres som silverbild. — I
U.S.A. användes även
Gasparcolor-meto-d e n, en kopieringsmetod, som grundar sig på
kemisk utblekning och särsk. användes för
kopiering av tecknade f. En mycket likartad metod
har utarbetats av Agfa under namnet P an t
a-c h r o m. Samtliga dessa metoder äro
subtraktiva. — F. kan även framställas enl. den additiva
principen, men ingen av de additiva metoderna
har fått större praktisk betydelse.
Problemet att framställa film i färg är lika
gammalt som filmen själv. Edison sysslade redan
1896 därmed. De första experimenten i modern
mening gjordes i U.S.A. omkr. 1914 av Herbert
Kalmus, skaparen av Technicolor-metoden, och
hans hustru. Även Kodachrome-metoden och dess
uppfinnare, J. G. Capstoff, ha haft stor
betydelse för f. Andra pionjärer voro t. ex. den
österrikiske fysikern Hnatek och den engelske
tecknaren J. Stuart Blackton, båda omkr. 1922.
1923 gjorde Kalmus den första långfilmen i färg,
”Det stulna paradiset”, och 1926 kom en
Fair-banks-film helt i färg, ”Sjörövaren”. Någon
riktig fart på f. blev det dock icke under
stumfilms-epoken. Publiken visade föga uppskattning av f.,
framför allt på gr. av känslighet för färgernas
inverkan på ögonen. Med ljudfilmens genombrott
vaknade på nytt storbolagens intresse för f.;
bl. a. gjorde Warner Bros. 1929—30 några
showfilmer i färg, som blevo goda publikframgångar,
trots att färgerna genom avsaknaden av
nyanser fortfarande besvärade ögonen. Kalmus
förbättrade ständigt sin Technicolor-metod och
lyckades i början av 1930-talet både i princip och
i praktiken lösa trefärgsproblemet. Han erbjöd
den nya metoden till Walt Disney, som insåg
dennas möjligheter för den tecknade filmen och
lancerade den i ”Tre små grisar” (1933).
Småningom följde de stora bolagen efter, och 1935
kom den första direkt fotograferade f. enl.
tre-färgsmetoden, kortfilmen ”La Cucaracha”. Den
första långfilmen i färg följde snart därefter
(Rouben Mamoulians ”Fåfängans marknad”
[”Becky Sharp”], 1935). Det egentliga
genombrottet för f. kom 1936 med Henry Hathaways
”Sången om skogarnas folk”, och fr. o. m. nu
började f. långsamt men säkert erövra både
storbolagen och publiken. 1936 gjordes 5 °/o av
U.S.A :s filmproduktion i färg, medan siffran nu
torde ligga omkr. 20 å 25 °/o. Främst kom
färgen till användning i brett upplagda, romantiska
äventyrsfilmer och i kostymfilmer. Den första
moderna europeiska f. inspelades i Ryssland, där
man i mitten av 1930-talet hunnit
anmärkningsvärt långt (Nikolaj Ekks ”Kvinnorevolten”,
1935)- England började på allvar först omkr.
1937 (kröningsfilmen) och har därefter i ett
flertal utomordentliga f. i Eagle-Lions produktion,
ss. ”Caesar och Cleopatra”, ”Henrik V”, ”Störst
är kärleken”, ”De röda skorna” och ”Saraband”,
väl inhämtat U.S.A :s och Tysklands försprång.
Av övriga europeiska länder har eg. endast
Tyskland på allvar kunnat göra U.S.A. rangen stridig
som främsta f.-producerande land, både tekniskt
och konstnärligt. Tyskarna voro visserligen
relativt sena i sina experiment, men dessa
intensifierades under 1930-talet, och vid 2 :a
världskrigets utbrott förelåg den nya
Agfacolor-me-toden, som icke blott blev revolutionerande i
fråga om inspelnings- och reproduktionsteknik
utan även avsevärt förbilligade
produktionskostnaderna. Den första tyska f. enl.
Agfacoior-metoden var den i Sverige icke visade ”Frauen
sind doch bessere Diplomaten” (1941); sedan
följde i ganska snabb följd bl. a. ”Den gyllene
staden”, ”Münchhausens äventyr”,
”Borgmästarinnan badar”, ”Näckrosen”, ”Vildfågel”, ”Mina
drömmars kvinna” och ”Människor i hamn”. Det
är framför allt det tyska bolaget UFA, som
tagit sig an Agfacolor-metoden, och den tyska f.
hade vid krigsslutet 1945 hunnit så långt, att den
i vissa avseenden av fackmännen ansågs vida
överlägsen den amerikanska Technicolor-metoden.
I Sverige inspelades den första långfilmen i färg
1946 (”Klockorna i Gamla sta’n”, regi: R.
Hyl-tén-Cavallius). 1948 inspelade Filmo en långfilm
(”Lappblod”, regi: R. Frisk). Två svenska
färgfilmare, Lennart Bernadotte och Olle Nordemar
i ab. Artfilm, ha vunnit stort erkännande för
några kortfilmer i färg. — Litt.: ”Film und
Farbe”, utg. av J. Grassmann & W. Raths
(1942) M. Feiss, ”Farbenfilm und Farbenphoto”
(1949).
Färgfilter, se Ljusfilter.
Färgfotografi, metoder att på fotografisk väg
framställa bilder i naturliga färger.
Huvudprinciperna för f. framlades redan 1855 och
demonstrerades praktiskt 1861 av engelsmannen J. C.
Maxwell. Fransmannen L. Ducos Du Hauron
angav i sin 1869 utg. bok ”Les couleurs en
pho-tographie” principerna för flertalet av de
färgfotografiska metoder, som sedan kommit till
allmän praktisk användning. Nästan alla
färgfotografiska metoder bygga på trefärgsprincipen.
Denna innebär,
att man
begagnar sig av
endast tre
delfärger el.
komponenter i st. f.
alla färger i
spektrum. —
F. består av
två
huvudprocesser, färganalysen och
färgsyntesen.
[-Färganalysen-]
{+Färganaly-
sen+} el.
färgseparationen sker
i kameran
genom att
motivets färger vid
fotograferingen
på ett el.
annat sätt
separeras i tre
delbilder, som
ung. svara mot
Schematisk bild av
Bermpohlkame-ran för trefärgsnegativ. De
halvgenomskinliga speglarna A och B
uppdela den av objektivet O
alstrade bilden i tre identiskt lika
bilder, vilka påverka de tre
pan-kromatiska plåtarna efter att ha
passerat motsvarande filter X, Y
och Z. Plåten bakom blåfiltret X
användes för gultrycket, den
bakom rödfiltret Y för blåtrycket och
den bakom grönfiltret Z för
röd-violettrycket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
