Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Färed - Färentuna (härad) - Färentuna (socken) - Färg - Färgaberration - Färgad hörsel - Färgaryd - Färgbad - Färgbedömning - Färgblindhet, dyskromatopsi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
393 Färed—Färgblindhet 394
Färed, socken i Skaraborgs län, Vadsbo
härad, ö. om Mariestad; 13,34 km2, 168 inv. (1951).
Är jämn slättmark, i v. skogbevuxen, ö. därom
odlad intill Fredsbergs mosse på gränsen i ö.
500 har åker. Egendomar: Uggletorp, Äng och
Järphagen. Domar ringar m. m. Kyrkan är i
stort sett från omkr. 1200. Ingår i Hassle,
Berga, F:s och Enåsa pastorat i Skara stift,
Mariestads kontrakt; tillhör storkommunen
Hass-lerör.
Färentuna, härad i s. Uppland, Stockholms
län, omfattar den intill Stockholm belägna
Mä-larögrupp, som i v. begränsas av N. och S.
Björkfjärdarna samt Prästfjärden; 211,70 km2,
6,910 inv. (1951). Socknar: Lovö, Skå, Sånga,
Hilleshög, Färentuna, Munsö, Ekerö och Adelsö.
F. tillhör Sollentuna och Färentuna domsagas
tingslag (tingsställe Haga), Svartsjö fögderi och
Svartsjö kontrakt i Stockholms stift.
Färentuna, socken i Färentuna härad i Uppland,
Stockholms län, omfattar n. v. Svartsjölandet
jämte ön Eldgarn i Brofjärden n. därom; 21,03
km2, 897 inv. (1951). Spridda berg- och
moränkullar höja sig över den odlade lerslätten. 925
har åker. Egendomar: Eldgarn (statens), Ilända
och Nora. Ab. Mälardalens tegelbruk äger Ilända
och Nora tegelbruk. Kyrkan är medeltida.
Ingår i Sånga, Skå, F. och Hilleshögs pastorat
i Stockholms stift, Svartsjö kontrakt; tillhör
storkommunen Färingsö.
Färg. 1) En f. karakteriseras med tre
begrepp : ton, mättnad och intensitet. Tonen
anger dess läge i spektrum, t. ex. gul el. violett.
Med f:s mättnad menar man dess andel av
vitt (el. grått); ju mindre sådant färglöst ljus
den innehåller, desto mera mättad är den (man
talar här om olika nyanser av samma f.).
Intensiteten slutl. är f:s ljushet el.
ljusretningens styrka. Om lika delar av t. ex. rött
ljus blandas med mörkt grått, resp, med ljust
grått ljus, erhållas två röda f. av samma
mättnad men av olika intensitet (man talar här om
olika schatteringar av samma f.). —
Vissa färgtoner kallas huvudfärger el.
grundfärger, näml, rött, gult, grönt och
blått. Man kan experimentellt blanda olika
färgtoner, dels genom subtraktiv och dels genom
additiv färgblandning. Den subtraktiva
färgblandningen illustreras bäst, om man
lägger färgade glasskivor el. cellofanpapper
ovanpå varandra; varje lager subtraherar då bort
en del av de ljusvågor, som det underliggande
släppt igenom. Additiv färgblandning
åstadkommer man bl. a. på en snurrande skiva,
där de ursprungliga färgtonerna insatts som
sektorer; retningar från alla använda toner nå då
ögat. Om man begagnar sig av tre färgtoner,
vilka var och en icke låter sig framställas av
de två återstående, t. ex. rött, gulgrönt och blått,
kan man vid färgblandning framställa alla
övriga färgtoner. Vid subtraktiv färgblandning blir
emellertid biandfärgen alltid mörkare än den
mörkaste del färgen. Genom blandning av vissa
f. i bestämda proportioner kan man också
framställa färglöst grått Två f., som på detta vis
utsläcka varandra, kallas
komplementfärger. Det erhållna vita el. gråa ljuset är
fullständigt omättat med f. Om nu t. ex. rött ljus
inblandas, få vi efter hand blekröda, högröda
och slutl. djupröda nyanser. Färgstyrkan stiger
icke oavbrutet med denna ökade mättnadsgrad
utan avtar efter ett maximum; de starkast
mättade nyanserna, de djupröda, benämnas därför
ofta övermättade. Blå färgtoner kunna bli särsk.
starkt övermättade; gula färgtoner däremot få
stegrad styrka även när mättnaden ökas till
maximum. De gula f. ha också den största
intensiteten el. ljusheten. Denna intensitet mätes
ofta med en s. k. gråskala, d. v. s. en
kontinuerlig serie nyanser från vitt till svart el. från
högsta till lägsta intensitet. Ett mera exakt mått
på intensiteten ger dock en fotometer. —
Utöver nämnda tre begrepp kan nämnas indelningen
i kalla och varma f. Mellan gult och rött
finna vi de varma tonerna, mellan blått och grönt
de kalla. Orange och blågrönt anses vara f:s
värme-, resp, köldpol. — Färgläran har
länge utgjort viktiga grenar av såväl
psykologien som fysiologien. — Litt.: T. Johansson,
”F.” (1937); E. Lenning, ”Färgernas system och
harmoni” (3æ uppl. 1943).
2) Se Färgämnen och Målarfärg.
3) Se Kortspel.
Färgaberration, fys., se Aberration 2).
Färgad hörsel, se Audition colorée.
Färgaryd, socken i Jönköpings län, Västbo
härad, intill Hallandsgränsen; 80,61 km2, 2,371
inv. (1951). Genomflytes i n. av Nissan och
omfattar oländiga, stenbundna skogs- och
myrmarker samt i ö. sjön Färgen. 693 har åker. Vid
Nissan ligga Hyltebruks och Rydöbruks
industrisamhällen (sistn. till större delen inom
Långa-ryd). Nuv. kyrkan av sten byggdes 1846. Ingår
i Långaryds, F :s och Femsjö pastorat i Växjö
stift, Västbo kontrakt; tillhör storkommunen
Hylte.
Färgbad, se Färgning.
Färgbedömning, jämförelse av färgprov. F.
kan antingen vara absolut, då den avser att
bestämma ej endast färgens färgton utan även
dess ljushet och mättnad, el. också relativ, då
man önskar bestämma skillnaden mellan olika
färgprover.
Färgblindhet, dyskromatopsi, en
rubbning av färgsinnet, varigenom förmågan att
uppfatta färger fullständigt el. delvis saknas. F. är
oftast medfödd men kan också förvärvas t. ex.
genom sjukdomar i synnerven el. ögat. Den
medfödda f. är utpräglat ärftlig och drabbar mest
manliga individer (7—8 °/o av alla män), utan att
mödrarna till dessa äro färgblinda. Om en
kvinna, som är bärare av färgblindhetsanlag, gifter
sig med en färgblind man, kunna även hennes
döttrar bli färgblinda. F. hos kvinnor
understiger 1 °/o. Man skiljer på två former av f.:
total och partiell. Den totala f.,
akroma-t o p s i, karakteriseras av fullständig oförmåga
att iakttaga färger. Spektrum synes för
personen ifråga som ett färglöst, mer el. mindre grått
band, hans färgseende är enfärgat el. m o n o-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
