Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fysik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
343
Fysik
344
till omfattande spektralundersökningar. Här må
framför allt nämnas arbeten av J. R. Rydberg,
H. Kayser och K. Runge. Dessa undersökningar
ha utsträckts till att omfatta även de icke
synliga infraröda (S. Langley, F. Paschen, H.
Ru-bens, K. Ångström m. fl. och de ultravioletta (V.
Schumann, T. Lyman o. a.) strålarna.
Under 1800-talets förra hälft fullkomnades
kännedomen om gaslagarna genom arbeten av J.
Dalton, A. Avogadro, L. J. Gay-Lussac och H.
V. Regnault. På 1840-talet påvisade L. A.
Col-ding, R. Mayer och J. P. Joule värmets och
det mekaniska arbetets ekvivalens. Från denna
tid utvecklades den s. k. mekaniska värmeteorien
snabbt. På idéer, som redan tidigare föresvävat
Sadi Carnot (1824), uppbyggde H. v. Helmholtz
(1847), R. Clausius (1850) och Lord Kelvin
(1851) termodynamiken, vilken senare fulländades
genom arbeten av Helmholtz, J. W. Gibbs, P.
Duhem, L. Boltzmann, M. Planck, Nernst o. a.
Ur den mekaniska värmeteorien uppstod även den
kinetiska gasteorien (Clausius, A. Krönig,
Maxwell, Boltzmann).
F :s utveckling under de senaste decennierna
karakteriseras av en kritisk granskning av alla
dess grundbegrepp. I centrum för
undersökningarna under denna tid har stått
atomforskningen. Upptäckterna av röntgenstrålningen
och radioaktiviteten kring sekelskiftet öppnade
med ens oanade möjligheter till ett närmare
studium av atomernas inre. Till röntgenstrålarnas
utforskande ha förutom upptäckaren W. K.
Röntgen bl. a. M. v. Laue, H. G. Moseley, W. H.
och W. L. Bragg, C. G. Barkla och M. Siegbahn
bidragit, och de radioaktiva fenomenens natur
klargjordes genom arbeten av H. Becquerel,
Marie och P. Curie, E. Rutherford, K. Fajans,
F. Soddy o. a. Att på konstgjord väg
åstadkomma atomsprängning lyckades först
Rutherford (1919). S. å. grundade F. W. Aston
isotopforskningen genom analys av kanalstrålning.
Denna hade upptäckts av E. Goldstein (1886) och
sedan studerats framför allt av W. Wien och
J. J. Thomson. — Intimt förknippad med
atomfysikens utveckling är kvantumteorien,
kanske den moderna f:s märkligaste skapelse, som
urspr. uppställdes av Planck (1900) vid studium
av värmestrålningen för att förklara
växelverkan mellan materia och strålning och snart
därefter utvidgades av A. Einstein genom hypotesen
om ljuskvanta, varmed den något tidigare
upptäckta ljuselektriska effekten (W. Hallwachs,
1888) otvunget kunde tydas. Denna hypotes har
blivit kraftigt understödd genom upptäckterna
av comptoneffekten (A. H. Compton, 1923) och
ramaneffekten (Ch. V. Raman, 1928). På
grundval av kvantumteorien utvecklades en mängd
teorier, bl. a. för spec. värmet (Einstein, P. Debye
m. fl.) och dispersionen (R. Ladenburg, H. A.
Kramers, W. Heisenberg, E. Schrödinger).
Föreställningen om elektricitetens atomicitet erhöll
en experimentell bekräftelse genom försök av R.
A. Millikan, vilken även lyckades noggrant
bestämma det elektriska elementarkvantum. — Ung.
samtidigt med uppkomsten av kvantumteorien
lä
des grunden till en annan på f:s alla områden
ingripande teori, relativitetsteorien,
vilken 1905 uppställdes av Einstein och sedan vidare
utvecklats av honom själv o. a. forskare.
Synnerligen viktigt och fruktbart var det steg,
som 1913 togs av Niels Bohr, då han tillämpade
kvantumteorien på den atommodell, till vilken
Rutherford genom sina undersökningar kommit.
Härigenom gavs nyckeln till utforskandet av
atombyggnaden, och under det följ, årtiondet
utvecklades, framför allt genom Bohr och A.
Som-merfeld, en storartad teori, som enhetligt
lyckades tyda nästan alla spektroskopiska fenomen.
1923 uppställde L. de Broglie den djärva
hypotesen om materievågor, vilken erhållit
experimentellt stöd genom undersökningar av C. J.
Davisson och L. H. Germer. Från denna tid
utvecklades en ny kvantumteori av Heisenberg,
Schrödinger, P. Jordan och P. Dirac.
Inom den rena optiken bragtes under denna
tid spektroskopien till en hög grad av
fullkom-ning. Här äro att anföra upptäckterna av
zee-man- och starkeffekterna (P. Zeeman, 1896, resp.
J. Stark, 1913), studiet av linjespektra, särsk.
linjernas finstruktur, och bandspektra.
Den epok inom f., som inleddes 1900 genom
Plancks grundläggande av kvantumteorien, har
karakteriserats av ett intimt samgående mellan
experiment och teori. I forskningens förgrund
har fortfarande atomfysiken stått, men,
medan intill 1930-talet intresset var knutet
hu-vudsakl. till utforskandet av atomernas perifera
egenskaper, av elektronsystemets f., har under
1930- och 1940-talen studiet av atomerna
alltmera koncentrerats på atomkärnorna, och den
härigenom uppkomna s. k. kärnfysiken
befinner sig i ett tillstånd av snabb utveckling.
Av utomordentlig betydelse voro de epokgörande
upptäckterna av två nya elementarpartiklar,
neutronen och den positiva elektronen el. positronen.
Båda dessa upptäckter gjordes 1932. Som
neutronstrålning tydde J. Chadwick en
genomträngande strålning, som redan tidigare (1930)
upptäckts av W. Bothe och H. Becker vid
bestrålning av lätta element med a-partiklar och
vars egenskap att ur vätehaltiga substanser
utlösa protonstrålar påvisats av makarna Irène
Curie och F. Joliot. Neutronens egenskaper ha
studerats av upptäckaren, det nämnda
forskar-paret o. a. Positronen, vars existens Dirac
förutsagt, upptäcktes av C. D. Anderson vid studiet
av den kosmiska strålningen, som upptäckts av
V. F. Hess (1912). Den har senare påvisats av
många forskare och uppträder i synnerhet vid
den s. k. konstgjorda
radioaktiviteten, som upptäcktes av Irène Curie och F.
Joliot 1934. Bland forskare, som varit
verksamma på detta område, märkas förutom
upptäckarna E. Fermi och hans lärjungar. O. Hahn
och F. Strassman upptäckte urankärnans
klyvning vid neutronbombardemang (1938).
Utforskningen av klyvnings fenomenet gav snart vid
handen, att man i detta ägde ett hjälpmedel att
frigöra de enorma energimängder, som ligga
förborgade i de tunga atomkärnorna. De första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
