Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fyllnadsval - Fyllning - Fyllodier - Fyllokladier - Fylloxera - Fylogeni - Fyn - Fynd - Fyndig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
325
F yllning—Fyndig
326
tionella valsätt äro f.
onödiga, och besättandet av
vakansen sker genom en
förnyad sammanräkning av
röstsedlarna från föregående val.
I vissa fall, t. ex. vid val av
landstingsmän, utses
suppleanter samtidigt med de ord.
representanterna. I länder
med majoritetsval skall
däremot verkligt nytt val äga
rum i valkretsen. F. kan då
ha betydelse som en sorts
valbarometer mellan de
ordinarie valen.
Fyllning. Byggn. i) Den
av tunnare trä, ofta i form
av en sammanlimmad skiva,
tillverkade delen av en dörr,
panel el.’dyl., som infattas av
ramstycket. 2) Löspackad
isolering, t. ex. vägg- el.
trossbottenfyllning.
Fyllodier
lå’-J (av grek, fyllon, blad), blad,
hos vilka skivan reducerats el. h. o. h. försvunnit,
under det att skaftet blivit tillplattat och [-övertagit skivans funktion som kolsyreassimilerande.
Jfr Acacia.
Fylloklädier (till grek, fyllon, blad, och
kla’-dos, kvist), kl ad ö di er, ett slags dvärggrenar,
som äro mer el. mindre bladlika och övertagit
bladens assimilationsarbete. Vackra f. finnas
t. ex. hos det i boningsrum odlade, till Liliaceae
hörande myrtentörnet (Ruscus aculeatus).
Fyllo’xera, se Vinlusen.
Fylogeni (till grek, fylon, släkte, och
gi’gne-sthai, uppstå), läran om den utveckling, som en
art, ett släkte el. en högre systematisk enhet
inom växt- el. djurriket under tidernas lopp
genomgått (f y 1 o g e n e s).
Fyn, dansk ö, huvudön i ögruppen mellan Lilla
och Stora Bält, den s. k. Fynska ögruppen,
som utom F. och närliggande småöar omfattar
Tåsinge, Ærö och Langeland; näst Själland
Danmarks största ö, 2,976 km2, 340 000 inv. I n.
intränger från Kattegatt Odense fjord, i ö.
begränsad av Hindsholms halvö; många smärre
vikar och bukter i v. och s. Ön uppbygges av
is-tidsavlagringar, moränlera, men även sand;
underliggande berggrund (tertiära leror, krita) går
endast på få ställen i dagen. I n. och n. ö. är ön
låg, v. om Odense fjord jämn slätt, i övrigt
mestadels vågigt land. Från Arreskov sö i s.
flyter Odense å över jämna marker norrut till
Odense fjord. Växlingsrikast är landet i v., där
Fröbjerg Bavnehöj når 131 m ö. h., F :s högsta
punkt. I s. v. går ett sammanhängande höj dstråk
från trakten n. om Fåborg åt n. v. med flera
höjder över 100 m (”Fynska alperna”; se bild 6
å pl. vid Danmark); starkt kuperad är även
Svendborgtrakten; ett jämnare höj dparti
utbreder sig n. om Svendborg (120 m). De högst
stigande kullarna äro ljungtäckta eller i allm.
planterade med barrskog, ön är fruktbar och
Skördearbete vid Åstrup, s. Fyn.
välodlad; karakteristiska äro de häckar, som
omgiva odlingsmarkerna. Herrgårdarna äro
mycket talrika. F :s huvudort är Odense. Övriga
städer äro Kerteminde, Nyborg, Svendborg, Fåborg,
Assens, Middelfart och Bogense. — Ön är
fördelad på Odense amt och Svendborg amt. Fyns
stift omfattar hela Fynska ögruppen
(stiftsstad Odense).
Fynd, dels tillvaratagandet av gods, som icke
är i någons besittning, dels även det sålunda
tillvaratagna godset. Allmänna bestämmelser i
ämnet återfinnas i lagen 22A 1938 om hittegodS.
Som huvudregel gäller, att envar som hittar
något skall anmäla fyndet hos polismyndighet
utan oskäligt dröjsmål (han kan alltså, om han
önskar, först efterforska ägaren genom
annonsering etc.). Om ägaren är känd, må upphittaren
i stället underrätta honom om fyndet. Hittegods
skall väl vårdas. Det skall överlämnas till
polismyndighet, då upphittaren önskar det el.
myndigheten eljest finner det påkallat. Ägaren har
rätt att återfå godset mot ersättning för skäliga
kostnader och skälig hitttelön. Om ägaren ej
blir känd el. ej gör sin rätt gällande inom viss
tid (1 år, resp. 3 mån.), tillfaller godset
upphittaren (i visst fall Kronan). Det sagda gäller
även, om någon tillvaratagit hos honom
kvarglömd sak; hittelön utgår dock ej. Om
upphittaren ej fullgör sin uppgiftsskyldighet,
straffas han enl. Strafflagen § 8 kap. 22 för
fyndförseelse med böter. Om han tillgodogör el.
avhänder sig godset, straffas han för olovligt
förfogande. — I lagen 12/a 1942 om
fornminnen finnas särskilda regler om s. k.
fornfynd. I lagen 2/s 1933 om ägo fred stadgas
om husdjur (häst, nötkreatur, får etc.), som
påträffas på tredje mans ägor. —• Om f. av bin
finnas särskilda ålderdomliga bestämmelser i
Byggningabalken kap. 21. — Även om
sjöfynd gälla särskilda regler.
Fyndig kallas den del av vid gruvdrift
brutet berg, som innehåller mineral i tillräcklig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
