Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fröding, 1. Gustaf - Fröding, 2. Jonas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
281
Fröding
282
utan att dock
avlägga examen. Fr. o. m.
hösten 1885 började
han sända smärre
bidrag till
Karlstadstidningen, i vars
redaktion han inträdde
jan. 1887. Hösten
1888 satte honom ett
litet arv i stånd att
lämna
tidningsarbe-tet. 1889—90 sökte
han vård vid en
nervkuranstalt i
Gör-litz i Schlesien. F.
samlade sig där
under ivriga studier till
sin debut. 1891 tog
han ånyo anställning
i Karlstadstidningen,
där han stannade till maj 1894. Våren 1891 utkom
och hälsades med livligt bifall diktsamlingen
”Gui-tarr och dragharmonika”, våren 1894 ”Nya
dikter”, som befäste hans popularitet. I april och maj
1894 hade han ett anfall av sinnessjukdom,
lämnade Karlstad, vistades på Suttestads sjukhem i
Norge, återkom våren 1896 till Sverige och utgav
på hösten ”Stänk och flikar”. Boken åtalades
enligt § 3 mom. 13 tryckfrihetsförordningen. F.
frikändes, men åtalet och grova smädelser i
pressen hade en ödesdiger inverkan på hans
sinnestillstånd. Två samlingar vers och prosa på
landsmål, ”Räggler å paschaser” (1895 och 1897),
diktsamlingarna ”Nytt och gammalt” (1897) och
”Gralstänk” (1898) samt de filosoferande ”Om
lifsmonader” (1898) och ”Grillfängerier” (2 h.,
s. å.) bildade avslutningen på hans korta
egentliga verksamhetsperiod. Hösten 1896 flyttade F.
till Uppsala; på hospitalet där intogs han 1898.
I mars 1905 utskrevs han därifrån, vistades
sedan under växlande hälsotillstånd i Stockholm
el. dess närhet, sista tiden på Gröndal på
Djurgården. 1901 utkommo ”Samlade dikter” i 2
bd. 1910 utgavs ”Efterskörd” (2 bd), 1913
”Re-convalescentia”.
I uppsatserna ”Naturalism och romantik” och
”Om humor” samt resebrevet ”Ett besök i
Zwing-er” (alla från 1890) hade F. strax före debuten
uttalat sin estetiskt-moraliska åskådning.
Karakteriserande sig själv som ”ett konglomerat av
romantiska anlag och naturalistisk övertygelse”,
gav han allt erkännande åt naturalismens teknik,
som tillfredsställde moderna krav på illusion,
men fann åskådningen liksom dess systerteori,
materialismen, ohållbar som världsuppfattning.
Humor, upplösande allt disharmoniskt, vrångt
och eländigt i ett allt förlåtande skratt,
musikalisk form och fri skönhetsdrift voro
hörnstenarna i F:s estetik.
F:s diktning var först knuten vid hembygden,
ur vars folkliv han skapade ett ojämförligt rikt
och omväxlande galleri av gestalter, vilket
omfattade hela den sociala skalan. Inbillningskraft
och djärv drastisk realism förenades med
nyskapande rytmik och utomordentlig akustisk effekt.
Personlig stil och originell gestaltning gjorde sig
överallt gällande, även i pastischerna. Trots flera
vittnesbörd om sorg och svårmod gav den första
diktsamlingen främst intrycket av fest, friskhet
och skaparglädje. Icke heller i ”Nya dikter”
präglades stämningen av författarnas ohälsa och
tankestrider, överdådig humor, mäktigt patos,
innerlig medkänsla, en rik tonskala och en
suverän behärskning av stil och verskonst visade i
stället, att F. gick framåt, var friare och djupare
sig själv än förut. Först ”Stänk och flikar”
blottade F :s innersta, liksom den vittnade om att han
ej längre ägde full själslig jämvikt. Den
betecknade dock höjdpunkten av F:s diktning;
sköna och storslagna, hemska och skakande syner
återgå vos med en fantasiens kraft och rikedom
som aldrig tidigare. F. sökte här i dikt återge
en världsåskådning, som han byggt upp under
intryck av teosofiska föreställningar och
Nietz-sches filosofi, under grubbel över de moraliska
problemen, sliten av tvivel och aldrig riktigt fri
från den kristna altruism, som Tolstoj
representerat. Hans tilltagande sjukdom försvagade
hastigt hans alstringskraft, och han sökte att
lösa ej blott de etiska utan även de metafysiska
grundspörsmålen (”Om lifsmonader”). Ännu
några år före sin bortgång, då han 1908 åter
ägnade sig åt poetisk produktion (tr. i
"Recon-valescentia”), nådde han dock utomordentligt
högt.
Till F:s verk höra även fina litterära
analyser, ypperliga tolkningar av utländsk lyrik och
ett mycket stort antal tidningsbidrag samt
utmärkta landsmålsberättelser, alla karakteristiska
och personliga. Hans stora betydelse ligger
emellertid i diktningen, som tillhör Sveriges
populäraste och övat starkt inflytande.
F:s ”Samlade skrifter” utgåvos i 16 bd 1917
—22 med inledningar och kommentarer av R.
G:son Berg. — Litt.: R. G:son Berg, ”G. F.”
(2:a uppl. 1918); J. Landquist, ”G. F.” (2:a
uppl. 1927); A. Munthe, ”F:s sociala diktning”
(1929); G. Brandell, ”G. F.” (1933); N.
Svanberg, ”Verner von Heidenstam och G. F.” (1934);
M. Hellberg, ”F.-minnen” (7:e uppl. 1936); H.
G. Wallgren, ”G. F. och hans tankeliv” (1936);
H. Olsson, ”Från Wallin till F.” (1939),
”Fröding, ett diktarporträtt” (1950); S. Sjöholm,
”övermänniskotanken i G. F:s diktning” (1940);
Ida Bäckmann, ”Gralsökaren” (s. å.).
2) Johannes (Jonas) Vilhelm F., skulptör
(f. 1905 1h). F., som är född i Värmland, bedrev
konststudier vid Konsthögsk. i Stockholm samt
i Paris och Dresden, varpå han bosatte sig i
Malmö 1930. Hans första mera kända skulptur
är bronsflickan ”Flora”, uppställd 1936 i
Kungsgatans plantering i Malmö. Redan detta verk har
ett drag av lantlig sundhet och naturlighet, som
blev utmärkande för en rad av F :s senare
kvinnofigurer, än lustigt tungfotade som badflickan
”Öckerö” (1944), än behagfulla som ”Spegeln”
i statyformat (1946), än stående i enkel
viloställ-ning som ”Boel” (bronsstatyett 1947, även
utförd i större format under namnet
”Sommarmodell”). F :s form kan få ungdomlig, naturalistisk
Gustaf Fröding 1880.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
