Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frimurarorden - Frimåndag - Frimärke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
Frimåndag—F rimärke
216
mästare, deras medhjälpare och lärlingar i syfte
att främja byggnadskonsten och sammanhålla
dess utövare. Under namn av frimurare (free
masons) började gillena lämna tillträde för icke
yrkesmässiga medlemmar (”antagna murare”).
Småningom hopsmälte dessa ”logers” antal mer
och mer, så att de i London 1717 endast
utgjorde 4. Dessa sammanslöto sig s. å. till en
storloge. För denna utarbetade James
Anderson, en skotsk präst, en konstitution,
som antogs 1723 och ännu kan sägas utgöra
f:s magna charta. Härefter utvecklade sig f.
snabbt och spred sig redan på 1730-talet till
bl. a. Frankrike, Amerika, Italien, Polen,
Tyskland och Holland. F:s framgång gjorde den
snart politiskt misstänkt, och den förbjöds i
flera länder samt bannlystes av påven 1738, en
bannlysning, som sedan tre gånger förnyats. I
Frankrike fick f. en långt pompösare prägel än
i England, och där utbildades en mängd nya
legender och organisationstillägg (skotska
grader, höggrader). Denna franska form av f. fick
1743 insteg i Tyskland; genom f:s anknytning
till den medeltida tempelherreorden skapades där
den s. k. strikta observansen, som fick
en utomordentlig anslutning.
Under 1930-talet förbjöds f. i alla länder med
nazistisk el. fascistisk regim. Även i
kommunistiska stater har f. förbjudits.
Till Sverige kom f. från Frankrike redan
17 35, då den s. k. Gref Wrede-Sparres loge
stiftades, vilken dock fortlevde endast ett
årtionde. 1752 grundades i Stockholm landets första
moderloge, S:t Jean Auxiliaire, 1754 följd av
S:t Erik i Stockholm och 1756 av Salomon å
trois serrures i Göteborg. Konung Adolf
Fredrik övertog själv 1753 ledningen av svenska f.,
som ända sedan dess styrts av landets konungar.
Särskilt Karl XIII nedlade på denna uppgift ett
synnerligen nitiskt arbete samt grundade och
fullkomnade jämte C. F. v. Eckleff det s. k.
svenska systemet, vilket följes även i övriga nordiska
länder.
Svenska f. omfattar utom Stora 1 a n d s 1
o-gen i Stockholm, provinsialloger i
Kristianstad, Göteborg, Linköping och Karlstad.
Skotska S:t Andreasloger finnas i
Stockholm, Kristianstad, Göteborg, Linköping,
Karlstad, Karlskrona, Malmö, Gävle, Halmstad,
Kalmar, Örebro, Hälsingborg, Härnösand, Umeå,
Jönköping och Skövde samt S :t Johanne
s-loger i Stockholm (2 st), Göteborg,
Karlskrona, Kristianstad, Jönköping, Karlstad,
Linköping, Halmstad, Kalmar, Norrköping, Gävle,
Malmö, Örebro, Visby, Vänersborg, Skövde,
Oskarshamn, Sundsvall, Eskilstuna, Hälsingborg,
Östersund, Härnösand, Umeå, Växjö, Borås,
Luleå, Falun, Västervik och Sollefteå. Därjämte
finnas 43 brödraföreningar. Orden
omfattar c:a 23,400 medl.
Det viktigaste bibliografi ska verket om f. är
A. Wolfstieg, ”Bibliographie der freimaurerischen
Literatur” (3 bd, 1911—13, 2:a uppl. 3 bd, 1923,
med suppl.-bd 1926). Av svenska arbeten märkas
”Handbok för frimurare” (2 bd, 1890—99); M.
Kinnander, ”Svenska frimureriets historia” (1943,
2:a uppl. s. å.) samt ett flertal av loger utgivna
minnesskrifter och matriklar.
Frimåndag, måndag, då man ej arbetar;
självtagen fridag. Redan skråordningen 1669
förbjöd gesällerna att taga sig f.
Frimärke. 1) (Postv.; ty. Briefmarke, fr.
timbre-poste, eng. postage stamp.) Ett av allmän
postinrättning tillhandahållet litet stämpelpapper,
genom vars anbringande på postförsändelse
an-gives, att avgift för postbehandling och
postbefordran erlagts till ett stämpelvalören motsv.
belopp. — Som föregångare till f. kunna räknas
en stämplad pappersremsa, som 1653 användes
av en privat stadspost i Paris, och ett av
postverket i Sardinien 1818—36 tillhandahållet
brevpapper med stämpel, carta postale bollata. F. i
nutida mening tillkom först i England i
samband med den s. k. pennyportobillens antagande
1839. Genom denna infördes i England ett
enhetligt porto, oberoende av befordringsvägens
längd. Att reformen kom till stånd tillskrives
Rowland Hill, som 1837 föreslagit en
avgift av 1 penny för V2 uns (ung. 14 g), oavsett
adressortens avstånd. James Chalmers i
Dundee hade emellertid redan 1834 framlagt
förslag om ett för påklistring avsett märke och
kan därför anses som det moderna f:s
uppfinnare. 1840 utkommo i England de första f.,
och f. infördes efter hand i Brasilien 1843,
Finland 1845, U.S.A. 1846 o. s. v. I Danmark
infördes f. 1851 och i Norge 1855.
I Sverige hade C. G. Treffenberg vid 1823
års riksdag framlagt förslag om ”något slags
stämplat papper av olika valör” att användas till
omslag på brev. Han motion blev emellertid
avslagen. Sedan frågan varit före vid riksdagarna
1847—48 och 1850—51, beslöts utredning i
ämnet. En proposition antogs av riksdagen
1854, och 9 mars 1855 utfärdades en k. kung, för
tillämpning från 1 juli. Denna kung, innehåller
bestämmelser om ett visst och lika medelporto,
4 sk. b:ko, för vikt intill 1 V4 lod samt om
användning av ”s. k. frimärken”. Vid upphörande
av förut gällande fribrevsrätt 1873 infördes
särskilda tj änstefrimärken, vilka intill
1910 hade större format än de vanliga.
Tjänste-frimärkena indrogos 1920. 1874—91 använde
man i den inre posttjänsten porto- eller
lösenmärken för att redovisa erlagt
lösenbelopp. Luftpostmärken utgåvos i Sve-
J. Chalmers’ förslag till
frimärke 1834.
Det första frimärket
(1840).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
