Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredsrörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
Fredsrörelsen
162
rareföreningar (Fédération
internationelle des associations d’instituteurs), grundad i
Paris 1926. I detta sammanhang bör påpekas, att det
numera finns fredsskolor av skilda slag.
En framstående plats bland dem intas av Institut
universitaire des hautes études internationales
(Universitetsinst. för högre internationella
studier) i Geneve, grundat 1927. Här må också
nämnas Den Internationale höjskole i Danmark,
grundad 1921 i Helsingör, samt Nordiska
folkhögskolan i Genève av 1931, nyinvigd
i Kungälv 1947. Den på nyåret 1940 bildade
svenska stiftelsen F redshögskolan har tagit
initiativet till inrättandet av ett inst. för
fredsbe-redskap genom fostran till samarbete. Av
betydelse i detta sammanhang är även den under
1920- och 1930-talen organiserade, stort anlagda
Universitetsstaden (Cité universitaire) i Paris,
avsedd för minst 8,000 studenter, där de olika
nationerna, även Sverige, ha sina egna
studenthem. En särställning inta
fredsupplysningsinsti-tutionerna. Mera officiella äro t. ex. det engelska
The Royal Institute of Foreign Affairs (Kungl.
inst. för utrikesfrågor) och det norska
Nobelinstitutet för fred i Oslo.
Ur ungdomens egna led har också en f. vuxit
fram. Dess första International var
Internationella ungdomsförbundet
(Weltju-gendliga), Berlin 1928. Senare bildades under
N. F :s auspicier en rörelse för en ungdomens
världsfredskongress 1936. Den internationella
scoutrörelsen och kristliga u n
g-domsrörelsen (KFUM, KFUK m. fl.)
kunna också göra anspråk på benämningen
freds-organisationer. Motsv. gäller de olika
världsspråkföreningarna, särsk.
esperantoförbunden m. fl.
Under senare hälften av 1800-talet började
enstaka kvinnor framträda med propaganda för
freden. Den mest kända bland dessa kvinnliga
pionjärer är Bertha v. Suttner, som 1889 publicerade
den sedermera till många språk översatta
romanen ”Die Waffen nieder!” (”Ned med vapnen!”).
Efter 1 :a världskrigets utbrott blev kvinnornas
insats i fredsarbetet synnerligen livlig. Två
amerikanska märkeskvinnor, Jane Addams och
Car-rie Chapman Catt, bildade 1914 Kvinnornas
fredsförbund (Women’s Peace Party), som
efter fredsslutet ändrade namnet till
Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet.
Under slutet av 1800-talet och fram till 1 :a
världskriget hade man på många håll i den
socialistiska arbetarinternationalen sett en
betydande fredsgaranti. Kriget grusade dessa
förhoppningar, och sedan dess har denna
organisation för f :s utveckling väsentligen endast varit
ett led bland många andra i de allmänna
strävandena att vidga och fördjupa de personliga
internationella förbindelserna.
I Sverige framträdde den organiserade f.
1883, då på initiativ av K. P. Arnoldson
Svenska freds- och
skiljedomsföreningen kom till; dess organ var Freden. Sedan 1927
finns i anknytning till denna en särskild
ungdomsorganisation, Ungdomens
fredsför-NF VIII —6
bund. Under och efter 1 :a världskriget
bildades ett flertal organisationer, bland dem svenska
kommittén av Världsförbundet för mellanfolkiigt
samförstånd genom kyrkosamfunden (1915),
sammansatt av representanter för svenska kyrkan
och de större frikyrkliga samfunden; vidare
Förbundet för kristet samhällsliv
(1918), anslutet till Internationella
försonings-förbundet, organ Kristet samhällsliv; svenska
sektionen av Internationella kvinnoförbundet för
fred och frihet (1919), organ Fred och frihet;
Svenska skolornas fredsförening
(1919); Svenska världsf
redsmission en (1919), organ Fredsmissionären.
Samtliga dessa organisationer ha jämte en del andra,
till ett antal av sjutton, slutit sig samman i
Svenska samarbetskommittén för
fredsfrågor. Dennas arbete har legat nere
under 2 :a världskriget men levde upp igen från
1944. 1919 bildades Svenska föreningen för N. F.,
som sex år senare fick en avläggare i Svenska
akademiska föreningen för N. F. och 1940
om-bildades till Svenska föreningen för
ett nytt folkens förbund. En
gemensam upplysningscentral erhöll det svenska
fredsarbetet i Informationsbyrån för
fredsfrågor och mellanfolkiigt
samarbete, Stockholm, grundad 1929. Dess
uppgift är att samla och bearbeta material av
vikt rörande frågan om krig och fred och
mellanfolkiigt samarbete. Den utger tidskr.
Mellan-folkligt samarbete. 1944 bildades en ny
sammanslutning, Föreningen Mellanfolkiigt
samarbete för fred. Dess centrala
organ är den ovan nämnda informationsbyrån med
dess tidskr. Mellanfolkiigt samarbete. Antalet
anslutna riksorganisationer uppgår till omkr. 300,
representerande ett medlemsantal på c :a 2,600.000.
Den ovan nämnda World Movement for World
Federal Government har en avläggare även i
Sverige, där Svenska arbetsgruppen
för världsfederation (SAV) arbetar
för dess syften.
Sedan 1929 har svenska riksdagen årl. anvisat
ett mindre anslag med något växlande belopp för
bedrivande av upplysningsarbete i fredsfrågan.
1942 ändrades anslagets rubrik till freds- och
utrikespolitisk upplysning.
Ide övriga skandinaviska
länderna äro de viktigaste fredsorganisationerna följ.:
i Danmark Dansk fredsförening —
Förening for mellemfolkelig ret, stiftad 1882 på
initiativ av Frederik Bajer, nuv. namnet sedan
1941; i Finland Finlands fredsförbund,
stiftat 1920, samt den 1946 bildade
Samarbets-organisationen för fredsfrågor; i Norge
Norges fredsförening, stiftad 1894. De
skandinaviska fredsorganisationerna samarbeta på
flera sätt. Nordiska fredsförbundet
bildades 1917; till detta ha de här nämnda danska,
finländska och norska fredsorganisationerna
anslutit sig.
Litt.: C. Sundblad, ”Svenska f:s historia” (3
bd, 1903—19) ; G. Landberg, ”Fredsorganisation
och maktpolitik” (1928); N. Söderblom,
”Kyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
