Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franson, Fredrik - Fransos - Fransysk - Fransyskan - Fransäs - Františkovy Lázně - Franz, Robert - Franz-Dreber - Franzén, August - Franzén, Frans Michael
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
F ransos—F ranzén
118
ingick i hans församling i Chicago. Han gjorde
sig snart känd som en eldig väckelsepredikant
och nitisk förkunnare av Kristi andra ankomst,
företog vidsträckta resor i både Europa och
Orienten och arbetade också för missionen.
Under långvariga besök i hemlandet på 1880- och
1890-talen vann F. stor anslutning i
väckelsekretsar. F. övade stort inflytande på särskilt den
fromhetsriktning, som är organiserad i
Helgelseförbundet och pingströrelsen samt Svenska
alliansmissionen. Han författade några böcker, av
vilka ”Himlauret” (1897) är den mest bekanta.
— Flera biogr. över F. ha utkommit, bl. a. av A.
Thomander (1924) och K. Linge (1951). Jfr också
E. Linderholm, ”Pingströrelsen i Sverige” (1925).
Fransös (ty. Framosé), fransman (äldre el.
ringaktande); fransoser, förr = syfilis.
Fransy’sk, äldre ord för fransk. — F. v
i-s i t, kort besök.
Fransy’skan, av rostbiff, slaksida och
lårstycke begränsat långsmalt parti tvärs över ett
slaktat nötkreatur.
Fransäs [fraijsä’s] (fr. franpaise, eg. fransk,
näml, kontradans), en serie kontradanser,
som på 1700-talet kom från England till
Frankrike, sedan även till Tyskland och Sverige. Den
utföres av flera par och har olika turer, vid
vilka de dansande fördela sig i kadriljer (1
ka-drilj = 4 par, uppställda i fyrkant mitt emot
varandra). Efter hand dansades f. företrädesvis
med paren uppställda i rad mitt emot varandra.
Nya turer skapades: damombyte,
promenad, r o n d e, c h a i n e m. fl. Många av
dessa turer voro endast promenad i olika figurer,
varigenom f. fick en viss likhet med den
högtidligare promenadpolonäsen. I allm.
slutade turerna med omdansning på plats. Ofta
inlades i f. vals, p o 1 k a el. galopp.
Fra’ntiskovy Låzné [-ti/kåvi lä’znje], se
Franzensbad.
Franz [-ts], Robert, tysk sångkompositör
(1815—92); från 1859 universitetsmusikdirektör
i Halle. F :s sånger (över 350) i Schumannstil
blevo mycket populära; några sjungas ännu.
Franz-Dreber [-ts-], H., se Dreber, H.
Franzén, August, svensk-amerikansk
målare (1863—1936). Plan kom vid 18 års ålder till
Amerika, studerade sedermera i Göteborg för
Carl Larsson, därefter i Paris. F. var sedan
1891 bosatt i New York och blev där en
tongivande porträttmålare.
Franzén, Frans Michael, skald, biskop
(1772—-1847). F., son till en köpman i
Uleå-borg, blev 13-årig student i Åbo, där Porthan
införde honom i sina humanistiska och
fosterländska strävanden. Efter att 1789 ha
promoverats till magister tillbragte han ett år i Uppsala,
där han särskilt genom Neikter och Höijer blev
förtrogen med de nyaste ritningarna inom
filosofien och ”människoforskningen”. Hans
egentliga debut som skald ägde rum 1793, då
Kellgren i Stockholms-Posten med en utomordentligt
berömmande inledande not intog bl. a.
”Människans anlete”, ”Den gamle knekten” och
”Selma”, vilka med ens gjorde F. berömd. I dessa
dikter skönj es en ren,
ljus idealism, och den
åskådliga, färgrika
stilen vittnar likaså
om att hos honom
en förromantisk
riktning segrat över den
dittills i Sverige
härskande akademiska.
Dessa romantiska
tendenser stärktes sedan
ytterligare under en
resa till Frankrike
och England 1795—
96, då han
fördju
pade sin kännedom om den engelska
litteraturen. ”Sång öfver grefve Gustaf Filip
Creutz”, som vann Sv. akad:s stora pris
1797, betecknar i fråga om originalitet och
fantasiflykt höjdpunkten av F:s diktning.
Akademien krävde emellertid före tryckningen en
grundlig omarbetning enl. akademisk smak, och
F. fogade sig häri. Men från denna tid
förlorade hans diktning småningom mer och mer
av sin friskhet och blev i stället reflekterande
och moraliserande. Högst nådde han under den
närmaste tiden i sina ”sällskapsvisor”
(”Glädjens ögonblick”, ”Champagnevinet”). Under
ut-rikesresan hade F. 1795 utnämnts till
akademie-bibliotekarie i Åbo, och från 1798 förenade han
med denna befattning professuren i
lärdomshistoria, som han dock 1801 utbytte mot den i
historia och praktisk filosofi. Sedan 1794 var
han redaktör för Åbo Tidningar. 1799 gifte han
sig med Lilli Roos, en köpmansdotter från
Gamlakarleby. Hon avled 1806, och 1807 gifte
han sig med Sofi Wester, änka efter hans vän
skalden Choræus; efter hennes död 1829 ingick
han ännu ett tredje gifte (1831; med Christina
Elisabeth Arwidsson).
Då Finland skilts från Sverige, beslöt F., som
1808 invalts i Sv. akad., att överflytta till
Sverige; han utnämndes 1810 till kyrkoherde i
Kum-la och lämnade Finland på sommaren 1811.
Dessförinnan hade han i ett band ”Skaldestycken”
(1810) samlat ett urval av sin diktning. Efter
överflyttningen till Sverige ägnade sig F.
hu-vudsakl. åt sitt prästkall. Han utnämndes 1824
till kyrkoherde i Klara församling i Stockholm,
då han även utsågs till Sv. akad:s sekr., men
flyttade tio år senare som biskop till Härnösand.
F. utvecklade även under sin svenska tid en
rik poetisk alstring, som emellertid till värdet
icke kan mäta sig med hans äldre diktning. Hans
mest betydande dikter från denna tid äro de
sentimentala ”Fannysångerna”, som han
sammanfogade med några av ungdomsdikterna till
cykeln ”Selma och Fanny”. Dessutom skrev han
stora episka dikter och skådespel. Som sekr. i
Sv. akad. författade F. talrika minnesteckningar.
F. är Sveriges ypperste psalmdiktare.
F :s skrifter finnas till största delen samlade i
”Skaldestycken” (7 dir, 1824—61; ny uppl. 1867
—69), ”Skrifter i obunden stil”, I (1835),
”Predikningar” (5 bd, 1841—45), ”Minnesteckningar”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
