Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
Frankrike
50
fört, och då län (feudum, motsv.
äldre beneficium) och ämbeten
före 900 faktiskt blivit ärftliga,
sprängdes rikets enhet inifrån,
och statsmakten uppdelades på
konungens vasaller. Även
kyrkans män indrogos i
länsvä-sendet. Trots allt sökte dock även
de sista karolingerna fortplanta
medvetandet om att konungen
icke blott var vasallernas
länsherre utan något mera. Karl
den enfaldige (reg. 898—
923, långa tider i fejd med
mot-konungar) upplät 911 Normandie
som län åt nordmannahövdingen
Rollo, varpå vikingarnas
härjningar i F. upphörde.
V. Det äldre k a p e t i n
g-iska konungadömet (987
—1180). Karolingiska ätten på
F:s tron utgick 987 med
Ludvig V, sonsons son till Karl den
enfaldige. Kronan, som 888—898
burits av E u d e s och 922—923
av dennes bror Robert I,
övergick nu till den senares
sonson Hugo Capet (reg. 987—
996), son till den mäktige greve Hugo den store.
De första konungarna av hans ätt, k a p e t i n
g-e r, hade föga att säga utanför sina
familjebe-sittningar (Ile-de-France). De mäktigaste
vasallerna voro hertigarna av Normandie (från
1066 även konungar av England), Bretagne,
Akvitanien, Gascogne och Burgund samt
grevarna av Flandern, Champagne och Toulouse.
Landet översållades med fasta borgar. Hugo Capets
efterkommande sutto son efter far på F:s tron
till 1316. Hugos son var Robert II den
fromme (d. 1031), som följdes av Henrik
I (d. 1060). Filip I (d. 1108) och Ludvig
VI den tjocke (d. 1137). Den sistnämnde
understödde de uppblomstrande städerna och fick
i dem bundsförvanter mot länsherrarna.
Ludvig VII (reg. 1137—80) lade genom gifte med
Eleonora av Akvitanien detta land med Poitou
och Gascogne under franska kronan. Då hon
1152 skildes från honom och s. å. gifte om sig
med Henrik Plantagenet, till föllo dessa
provinser Henrik, vilken förut innehade Normandie
och Anjou och 1154 även blev Englands konung.
VI. De yngre kapetingerna (1180—
1328). Filip II August (reg. 1180—1223)
återvann samtliga förlorade provinser efter
segern vid Bouvines 1214. Han lade därigenom
grunden för en begynnande starkare
konungamakt. Ur länsväsendets statliga
förfall framväxte ett nytt, enat
F. Ludvig VIII (reg. 1223—
26) förvärvade även Languedoc.
Ludvig IX den helige
(reg. 1226—70) höjde
konungamakten även genom sitt
personliga anseende och bilade striden
med England genom freden i
Paris 1258, varvid eng. konungen
Henrik III fick Guienne som län
men avstod sina anspråk på
andra franska provinser.
Korstågs-tiden, 1100- och 1200-talen, var
medeltidens storhetstid, och dess
kultur nådde högst i F., där
gotiken, trubadurdiktningen och
skolastiken blomstrade. Filip Hl
(reg. 1270—85) utvidgade kronans
besittningar, så även Filip IV
den sköne (reg. 1285—
1314), som dessutom genom
sina triumfer över påven Bonifatius
FRANKRIKE 115^-1189
DE KAR0LIN61SKA
DELRIKENA
888
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
