Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike - Besittningar - Vapen och flagga - Förhistoria - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
Frankrike
46
utvidgades F:s besittningar i Västafrika,
Kochin-kina erövrades (1858—67), Nya Kaledonien
ockuperades 1853. Under tredje republiken gjordes
Tunisien, där F. tidigare haft vissa rättigheter,
1881 till franskt protektorat. Annam och
Ton-kin blevo franska protektorat 1883—84, och 1887
förenades de franska besittningarna i Indokina
under en generalguvernör. I Afrika erövrades
efter 1878 steg för steg det nuv. Franska
Västafrika samt skapades 1875—85 efter hand
Franska Kongo, varifrån fransmännen 1900
installerade sig i Tsadområdet. Madagaskar
erövrades 1895; ett försök 1898 av J. B. Marchand
att besätta Fashoda vid Vita Nilen strandade
på engelskt motstånd. Marocko kom under
franskt protektorat 1912. 1 :a världskriget gav F.
(under form av mandatområde )större delarna av
de förut tyska kolonierna Kamerun och Togo.
Samtidigt blev F. mandatärmakt över Syrien,
men dess styrelse härav upphörde under 2:a
världskriget, då republikerna Syrien och Libanon
vunno full suveränitet. — 1938 förklarades Adélie
land i Antarktis som fransk besittning.
I det franska imperiets ställning har 2:a
världskriget medfört den förändringen, att F :s
kolonier icke längre räknas som besittningar
under franska kronan utan — med anknytning till
tidigare fransk kolonialpolitisk praxis, ss. i
Algeriet — som formellt jämställda med
moderlandet inom ramen av den s. k. Franska unionen.
Vapen och flagga. Vapen (t. o. m. 1940):
i blått fält ett liktorsknippe, å vars sidor en
eke- och en olivgren; däröver ett språkband
”Liberté, Égalité, Fraternité”, allt i guld. Det
hela är omgivet av Hederslegionens insignier.
— Flagga: rektangelformad duk, blått, vitt
och rött i stående fält, fördelade i
proportionerna 30:33:37 för att på avstånd ge intryck
av lika bredd hos fälten. Från 1600-talets slut
fram till revolutionen, då den nuv. trikoloren
infördes, och under restaurationsperioden 1815
—30 var F:s krigsflagga vit, och
handelsflaggan hade samma färg men med provinsernas och
städernas varierande vapenbilder. — Se färgpl.
vid Flagga.
Förhistoria. F. är ett av Europas på
fornminnen rikaste länder. Beträffande fynd från
den paleolitiska stenåldern intar det obestridligt
främsta rummet. I norra F. har, framför allt
i Somme-dalen, utforskats en lång rad
boplatser från äldre paleoliticum, medan
epokens yngre skede är bäst företrätt i s. F. med
fyndrika grottor, vilkas väggar ofta äro
översållade med målningar. Även till kännedomen
om den mesolitiska stenåldern har
fransk forskning lämnat viktiga bidrag genom
klarläggandet av den epipaleolitiska tiden. Av
de olika kulturgrupper, som urskiljas under den
n e o 1 i t i s k a stenåldern, äro i F.
företrädda huvudsaki. klockbägarnas och
stenkam-margravarnas. Den förra gruppen spåras
företrädesvis i Provence och Bretagne. Den senare
är utbredd över hela landet men låter sig
uppdela på fyra huvudområden, av vilka Bretagne
är viktigast. Den här iakttagna seden att smycka
gravhällarna med ristningar antyder liksom
klockbägarna iberiska påverkningar. En tredje
kulturgrupp, tillhörande slutet av den
neoli-tiska tiden samt bronsåldern, företrädes av
pål-byggnader invid schweiziska gränsen. Även
under bronsåldern var Bretagne ett av F:s
huvudområden. Den äldsta järnåldern i
F., liksom i flertalet länder n. om Alperna,
präglades starkt av inflytelser från hallstattkulturen.
Hela ö. delen av F. kan betraktas som en
provins inom dennas område. Inom gravskicket
markeras de främmande inflytelserna vid denna
tid av högar med obrända lik. Synnerligen väl
företrädd är den kulturepok, som utfyller de
sista fyra el. fem årh. f. Kr. och som fått namn
efter den schweiziska fyndorten La Tène. La
Tène-kulturen hade inom F. sitt huvudområde
i landsdelarna ö. om Seine-Saöne. Dess äldsta
skede, i F. kännetecknat av rikt utrustade
skelettgravar med den döde vilande på en tvåhjulad
stridsvagn, koncentrerar sig till Champagne och
inom detta till dep. Marne. Mot slutet av La
Tène-tiden fick det för kel terna utmärkande
skelettgravskicket vika för brandgraven i de s.
och n. delarna av F. — de arkeologiska
vittnesbörden om romarnas och germanernas begynnande
invasion. Intressanta minnen från striderna mot
romarna utgöra de framgrävda befästnings- och
belägringsverken kring Alesia, skådeplatsen för
den avgörande kampen. Från de årh., då F. som
prov. Gallia transalpina var inkorporerat med det
romerska imperiet, visa fornminnena, hur den
keltiska kulturen omformats till en
provinsialro-mersk. Ytterst talrika äro spåren av det
romerska vägnätet, av broar, vattenledningar och
befästningsverk, uppförda av segrarna.
Keramiken stod vid tiden för Kr. f. under romerskt
inflytande. Även metallindustrierna kommo nu
under romersk påverkan. Efter den frankiska
invasionen i början av 400-talet blev åter det
barbariska gravskicket med rik utstyrsel förhärskande.
Folkvandringstidens arkeologiska material från de
talrika gravfälten avspeglar, hur till en början
den provinsialromerska kulturen fått vika för
den av frankerna upptagna gotiska. Senare
skön-jes, hur denna ”merovingiska” odling småningom
genomsyrats av senklassiska (bysantinska)
element, vilka i början av 800-talet helt
absorberat el. undanträngt de germanska (”den
karo-lingiska renässansen”). Redan fr. o. m. mitten
av 500-talet kan vidare iakttagas en alltmer
framträdande motsättning mellan det egentliga
Gallien å ena sidan, det rhenfrankiska området
och Mellaneuropa å den andra — de första
förebuden till det frankiska rikets uppdelning i
en romansk och en germansk stat. Endast
obetydligt återspeglas däremot av det arkeologiska
materialet vikingarnas härjningar och den
skandinaviska bosättningen i Normandie. Den senare
har däremot satt starka spår i ortnamn.
Historia. I. Gallien före romerska
erövringen (omkr. 500—52 f. Kr.). Vid
järnålderns början (1000—800 f. Kr.) beboddes
F. av 1 i g u r e r. Is. funnos tidigt i b e r e r;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
