Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike - Försvarsväsen - Författning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
Frankrike
36
jande områden: Franska Marocko, Tunisien,
Algeriet, Franska Västafrika, Franska
Ekvatorial-afrika, Franska Somaliland, Madagaskar och
Franska Indokina. Varje stab avses ha under
sig en el. flera jakteskadrar (å två el. flera
flottiljer) och i vissa fall en blandad eskader,
bestående av attack- och spaningsflygförband. I
ockuperade zonen i Tyskland finns en
flygeskader-stab med bl. a. en jaktflottilj till förfogande.
All flygutbildning handhas av ett särskilt
kommando (commandement supérieue des ecoles),
direkt underställt flygstaben. Militärflygfälten, som
i huvudsak anlades före och under 2:a
världskriget, hålla ej måttet för modernt flyg, varför
ett omfattande flygbasprogram igångsatts. Ett
tjugotal nya fält med banlängder på över 2000
m ha redan iordningställts i hemlandet, men
ytterligare fält erfordras. I Franska Marocko har
U.S.A:s basbehov för strategiskt flyg medfört
tillkomsten av fem å sex fält på över 3000 m
banlängder, varav två med säkerhet äro färdiga.
Dessa baser skola enligt avtal mellan Frankrike
och U.S.A. senare övergå i fransk ägo. Antalet
krigsflygplan torde f. n. uppgå till c:a 800,
varav c :a hälften mederna. Fransk flygindustri har
på senaste tiden utvecklats snabbt, och
serietillverkning av inhemska jaktflygplan med fullt
modern prestanda har påbörjats. Tills vidare måste
dock flygplan tillföras genom
vapenhjälpspro-grammet, för att målsättningen skall kunna nås
inom avsedd tid.
Marinflyget består dels av
hangarfartygsbase-rade, dels av landbaserade förband. Antalet
krigsflygplan uppgår f. n. till c:a 250, främst
brittiska typer. Reaflyg avses inom kort ersätta
stora delar av den relativt omoderna
flygplanparken.
Fasta försvaret. Efter 1870—71 års
krig vidtogs ett omfattande fästningsbyggande
för att spärra särsk. gränsen mot Tyskland samt,
efter Italiens inträde i trippelalliansen, även
gränsen mot detta land. Vid 1 :a världskrigets
utbrott voro gränsfästningarna grupperade på två
linjer med den befästa huvudstaden Paris som
medelpunkt för försvaret i n. Utefter den n.
gränsen hade, som kriget också utvisade,
fästningarnas modernisering försummats. Här
utgjorde Lille och Maubeuge jämte 5 spärr fästen
en främre linje. Den starkt befästa gränsen mot
Tyskland utgjordes av fästningarna Verdun, Toul,
Épinal och Belfort med anslutande 23
spärrfästen, en spärr, som föranledde tyskarna 1914 att
ta vägen genom Belgien. Gränsen mot Schweiz
skyddades av några mindre fästen. Utefter
italienska gränsen utgjorde Grenoble och Nizza
huvudstödjepunkterna, varjämte spärr fästen
avklippte alla viktigare dalgångar. Mot Spanien ha,
tack vare de otillgängliga Pyrenéerna, endast
Perpignan i ö. och Bayonne i v. befästs. —
Genom freden i Versailles tillfördes F. de tyska
fästningarna Strassburg, Metz och Diedenhofen.
1929 fastställdes en plan för befästandet av
gränserna mot Tyskland och Italien. Vid 2:a
världskrigets utbrott voro befästningarna enl. denna
plan i stort sett färdiga och utgjorde då
Euro
pas mäktigaste befästningsverk, Maginotlinjen,
sträckande sig från schweiziska gränsen i s. till
belgiska i n. Utefter italienska gränsen
spärrades varje förbindelse genom i berg insprängda
befästningar, varjämte förberedelser till ett
hastigt förstörande av förbindelserna genom passen
vidtogos. Efter 2:a världskrigets slut har ett
förstärkande och en påbyggnad av Maginotlinjen
påbörjats i enlighet med den moderna
befäst-ningskonstens krav, varvid särsk. gränsen mot
Belgien kommer att ägnas uppmärksamhet. —
Av kustfästningar och maritima
operationsbaser finnas ett 30-tal, därav
i kolonierna 5 större flottstationer och några
mindre replipunkter. Vid Engelska kanalen ligga
Dunkerque, Calais, Le Havre och Cherbourg,
vid Atlanten bl. a. Brest, Ile d’Oussant, La
Ro-chelle och Rochefort, vid Medelhavet Sète,
Marseille, Toulon och Antibes, på Korsika Ajaccio
m. fl. samt på Afrikas kust 4, däribland Alger.
Författning. F :s författning baserar sig
numera på en enda grundlag, näml, den
Constitu-tion de la république fran^aise, som av den
konstituerande nationalförsamlingen 13/io 1946
underställdes folkets godkännande och, sedan detta
erhållits, promulgerades 27/io s. å.
Inledningen till grundlagen utgöres till stor
del av en rättighets förklaring. Till de i
föregångaren av 1789, som uttryckligen bekräftas,
angivna rättigheterna läggas en rad nya, av vilka
somliga alltjämt höra hemma i individualismens
tankevärld, medan andra ge tydliga uttryck för
en socialistisk åskådning. Som ex. på de förra
kan anföras bestämmelsen, att ingen får
förfördelas i sitt arbete el. sin tjänst på gr. av sin
härkomst, sina åsikter el. sin trosbekännelse, och
som ex. på de senare nationens utfästelse om
skydd till hälsa, materiell trygghet, vila och
vederkvickelse åt alla och i synnerhet åt barn,
mödrar och ålderstigna arbetare. Också göras
utfästelser rörande utrikespolitiken. Den franska
republiken skall, trogen sina traditioner, ställa
sig den internationella rättens regler till
efterrättelse, aldrig företa något erövringskrig el.
använda sina maktmedel för undertryckande av
något folks frihet. Tills, m. folken på andra
sidan haven (les peuples d’outre mer) bildar F. en
union, grundad på likhet i rättigheter och
plikter, utan hänsyn till ras el. religion.
I spetsen för författningsbestämmelserna i
egentlig mening står förklaringen, att F. är en
odelbar, världslig, demokratisk och social
republik. Den nationella suveräniteten tillhör det
franska folket, som, när det gäller
författnings-rätten, utövar den både genom representanter
och genom referendum men i andra frågor blott
genom deputerade till nationalförsa
m-1 ing en (1’assemblée nationale), utsedda genom
allmän, lika, direkt och hemlig rösträtt av alla
myndiga medborgare i F. och underlydande
länder, män och kvinnor. Vid dennas sida finns
ännu en kammare, utsedd också den genom
allmän rösträtt fast genom indirekta val, kallad
republikens råd (le conseil de la républi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
