Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike - Undervisningsväsen - Tidningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
Frankrike
30
Folkskolundervisningen är
obligatorisk (från 6 :e till 13 :e året) och kostnadsfri.
Genomgången folkskola berättigar till
erhållande av certificat d’ études primaires, en utbildning,
som kan kompletteras med aftonkurser för
vuxna, om vilka särskilda intyg (brevets) utfärdas.
Folkskolans lärare (instituteurs) utbildas i
departementens seminarier (écoles normales
primaires) el. i högre seminarier (écoles normales
supérieures d’enseignement primaire).
Läroverksundervisningen bedrives
antingen vid lycées (som äro statliga) el. vid
collèges (kommunala). Intagningen i dessa sker
vid 11 år. Studentexamen (le baccalauréat)
avlägges i två avd., den första efter 6:e och den
andra efter 7 :e läsåret. Läroverkseleverna
kunna välja mellan 3 linjer, vilka sista året löpa
samman i 2 klasser, philosophie och
mathémati-ques. Efter godkänt avgångsprov är eleven
bachelier (ès-lettres el. ès-sciences, alltefter den
linje han valt) och kan vinna inträde vid univ.
Lärarna vid lärov. (professeurs) ha
univ.-utbild-ning. Rektorn för ett collège kallas principal, för
ett lyceum proviseur.
Universitetsundervisningen. Varje
univ. omfattar vanl. 4 fakulteter: juridisk,
medicinsk, naturvetenskaplig och humanistisk. Univ. i
Strasbourg har dessutom 2 teologiska
(protestantisk och katolsk) och 1 farmakologisk fakultet.
Vid de medicinska fakulteterna få även
tandläkare och apotekare sin utbildning. Den
humanistiska och den naturvetenskapliga fakulteten sörja
främst för rekryteringen till
läroverkslärarba-nan och till univ:s egna lärarposter.
Läroverks-lärarna ha antingen en lägre examen, la licence
(innehavare kallas licencié ès-lettres, resp,
ès-sciences), så särsk. lärarna vid de kommunala
collèges, el. en högre, den för F. typiska,
speciella läroverkslärarexamen, 1’agrégation
(innehavare kallas agrégé). Denna senare examen
bereder väg till de bästa lärarposterna vid de
statliga lycées, och inom eliten bland agrégés
rekryteras lärarstaben vid de fina Paris-lärov. (Louis
le Grand, Henri IV etc.). Doktorsgraden är
betydligt sällsyntare än i Sverige; den kräves
varken för lärartjänst el. för annat ämbete och
erövras vanl. blott av personer, som ämna göra
akademisk karriär.
Typiska för franska skol- och univ.-studier äro
tävlingarna (concours). Den mest bekanta är den
för hela F. gemensamma concours général. Att
utgå som segrare ur denna anses som en stor
ära. Tävlingarna reglera sedan tillträdet till de
mera eftersökta utbildningsbanorna och till skilda
ämbetsmannakarriärer. Till de mera bekanta (och
svårare) hör inträdestävlingen till École normale
supérieure, seminariet för läroverkslärare inom
Paris-univ :s ram, och till École polytechnique,
tekniska högsk. — Universitetens lärarkår består
av professeurs titulaires (ord. prof.), som inneha
en lärostol (chaire), professeurs sans chaire (utan
lärostol), docenter (kallade maltres de conférence
inom humanistiska och naturvetenskapliga
fakulteterna, agrégés inom medicinska och juridiska)
samt chargés de cours (tillfälliga innehavare av
professur el. docentur). Dessutom finnas i de
främmande levande språken infödda lektorer
(lec-teurs) och vidare en rad laboratorer, assistenter,
bitr, lärare (préparateurs, assistants, chefs de
tra-vaux etc.). En av de ord. prof, inom varje
fakultet är fakultetens dekanus (doyen).
Till univ. äro, särsk. i Paris, knutna en rad
specialinst. och laboratorier (för t. ex.
psykologi, fonetik, statistik, skandinaviska språk).
Även utanför univ:s ram finnas offentliga
anstalter för högre undervisning, i Paris framför
allt Collège de France, en fri läroanstalt (som
icke utdelar diplom), där eliten av landets
kulturpersonligheter meddelat el. meddela undervisning,
École pratique des hautes études, École des
char-tes m. fl. Slutl. finnas många privata
undervisnings- och forskningsanstalter, t. ex. katolska
och protestantiska fakulteterna i Paris, Toulouse
och Montpellier, det berömda Institut Pasteur i
Paris m. fl.
Varje ministerium har dessutom skolor inom
sitt respektive fack: utom École polytechnique
olika tekniska skolor (École centrale des arts et
manufactures och École d’art et métiers),
krigs-högsk. (École de Saint-Cyr), vidare École
na-tionale supérieure des mines (bergsbruk), École
des ponts et chaussées (väg- och vattenbyggn.),
École des eaux et foréts (skogshögsk.), Institut
agronomique (lantbrukshögsk.), Conservatoire
national de musique et de déclamation (musikalisk
akad.), École nationale et speciale des beaux-arts
(konstakad.), École coloniale (kolonialskola) samt
skolor för handel, trädgårdsskötsel,
sjuksköter-skeutbildning m. m.
Tidningar. Den franska pressen leder sina anor
tillbaka till 1631, då La Gazette (senare Gazette
de France) grundades under kardinal Richelieus
beskydd och aktiva medverkan. Gazettens roll
fylles numera i F. av Le Journal officiel de la
république franqaise (grundad 1869, motsv.
såväl Post- och inrikes tidn. som Svensk
författningssamling och riksdagstrycket). Under
Napoleon I var det officiella informationsorganet
Le Moniteur. Bland övriga tidn., grundade före
revolutionen, kan nämnas den första franska
dagliga tidn., Journal de Paris (1777—1819). Vidare
kan nämnas den 1789 grundade Journal des
dé-bats. 1836 startades Girardins La Presse och
Dutracqs Le Siècle, som snart uppnådde för den
tiden så stora uppl. som resp. 10,000 och 38,000
ex. 1858 ägde Paris sex stora ledande tidn.: Le
Siècle, La Presse, Le Constitutionnel, La Patrie,
Journal des débats och Les Assemblées. Antalet
landsortstidn. uppgick till över 500. På 1860-talet
ökades paristidningarnas antal avsevärt. 1872
uppgick uppl. av Le Petit journal, grundad 1863
och pionjären för den franska
”half-pennypres-sen”, till 212,500 ex. Sammanlagda antalet i F.
publicerade tidn. uppgick 1900 till i runt tal 2,400,
därav 2,160 utg. i 540 olika landsortsstäder. •—
Som rena nyhetstidn. grundades 1884 Écho de
Paris och Le Matin. För införskaffande av
nyheter från utlandet började de franska tidn. vid
denna tid, främst Le Temps, anställa särskilda
utländska korrespondenter, vilka kompletterade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
