Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike - Näringar - Bankväsen - Mått och vikt - Mynt - Finanser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
F rankrike
26
sidentyger, kläder, hattar, handskar, mode- och
lyxvaror, bilar och motorer), råvaror (järn,
bauxit, kali) och livsmedel (viner av finare
märken, frukter, grönsaker, smör, ost m. m.). Av
1950 års import kom 12,3% från U.S.A., 26,2%
från franska unionsländerna och 6,5 °/o från
Västtyskland. Exporten gick 1938 främst till
kolonierna (27%, därav till Algeriet 12,4%),
Belgien (13,7%), Storbritannien (11,6%), Schweiz
(6,3 °/o) och Tyskland (6%). Av 1950 års
export gick till franska unionsländerna 36,2%, till
Storbritannien 9,2%, till Västtyskland 8% samt
till Belgien och Luxemburg 6,5%. 1950 års
export till Sverige hade ett värde av 382,6 mill.
kr (1938 63,4 mill.); importen från Sverige
hade s. å. ett värde av 248,9 mill. kr (1938 59,7
mill.).
Kommunikationer. Järnvägarna ha en
längd av 41,130 km (1948), därav 3,630 km
elektrifierade. Järnvägsnätet överfördes 1937 till ett
enda storföretag, Société nationale des chemins
de fer franqais (SNCF), i vilken staten äger
51 °/o av aktierna. Järnvägsnätet har en radieil
utformning med Paris som centrum. Spårvidden
är normal el. 1,435 m. — Landsvägsnätet
har en längd av över 700,000 km. Antalet bilar
var 1949 1,7 mill. — F. har många betydelsefulla
kanaler, och därtill äro floderna i stor
utsträckning segelbara. Längden av dessa inre
vattenvägar utgör närmare 9,000 km, därav 5,300 km
kanaler. De starkast trafikerade vattenvägarna
förbinda Paris med de n. och n. ö. landsdelarna
samt med Belgien och Rhen. Av kanalerna kunna
nämnas Marseille—Rhönekanalen, Canal du Midi
mellan Garonne, Medelhavet och Rhöne, Seine—
Loirekanalen, Canal du Centre mellan Loire och
Saöne, Canal de Bourgogne mellan Saöne och
Yonne, Canal de l’Est mellan Mosel och Saöne,
Marne—Rhenkanalen och Oise—Scheldekanalen.
— Handelsflottan omfattade Vi 1951 700
fartyg om mer än 100 ton med ett tonnage
av 2,9 mill. bruttoton. De två största
rederierna i F. äro Compagnie générale
transatlanti-que och Compagnie des messageries maritimes,
vilka båda äro statliga företag. F:s
viktigaste hamnar äro Marseille, Cherbourg, Le
Havre, Rouen och Bordeaux. — Det
kommersiella flygväsendet omhänderhas huvudsaki.
av det helt statliga bolaget Société nationale Air
France, vilket äger c:a 200 plan. De viktigaste
flygstationerna äro Orly för trafiken med
främmande världsdelar och Le Bourget för den
europeiska trafiken, båda liggande i närheten av
Paris, Marignane invid Marseille och Biscarosse
s. om Bordeaux, den senare för hydroplan. —
Postverket befordrade 1945 1,727 mill. brev
och 2,550 mill. brevkort, och dess postgiro
omfattade 1946 2,2 mill. konton. —
Telefonabonnenternas antal 1949 var 2,3 mill.
(därav 1,3 mill. automatiserade), d. v. s. i
genomsnitt 1 apparat på 20 inv. (Sverige i på 6).
Bankväsen. F :s centralbank, Banque de France,
är enda sedelutgivande inst., men i kolonierna
finnas sedelutgivande banker på olika viktigare
platser. De franska privatbankerna ha sedan
gammalt kunnat indelas i två huvudkategorier,
näml, depositions- el. inlåningsbanker och
finansierings- el. affärsbanker. Den väsentliga
skillnaden har bestått däri, att de förra ägnat sig
framför allt åt kortfristig kreditgivning, baserad
på inlåningsrörelse, medan de senare bedrivit
långfristiga kreditaffärer och emissionsverksamhet, till
betydande del med hjälp av egna medel. Den
i samband med nationaliseringen av vissa banker
fr. o. m. Vi 1946 genomförda bankreformen tvang
varje bank att välja, enl. vilken typ dess
verksamhet skulle bedrivas. De båda banktyperna ha
genom lagbestämmelser renodlats. De franska
bankerna bestodo 1947 av 333 depositions- och
43 finansieringsbanker, vartill kommo 8 banker
för medellång och lång kreditgivning. Av de
gamla depositionsbankerna ha tre under årens
lopp utvecklats till internationella banker av
betydande mått. Dessa äro: Comptoir national
d’escompte de Paris, Crédit lyonnais och Société
générale (pour favoriser le développement du
commerce et de 1’industrie en France). Av
fi-nansieringsbankerna är Banque de Paris et des
Pays-Bas den största och mest kända. — Vi
1946 betecknar inledningen till en ny epok i det
franska bankväsendets historia. Från denna dag
övertog staten i sin ägo centralbanken, Banque de
France, och de fyra största depositionsbankerna
(förutom de tre nyssnämnda Banque nationale
pour le commerce et l’industrie), varjämte en
vittgående reform av bankväsendets organisation
genomfördes. För fullgörandet av en allmän
kreditkontroll skapades ett offentligt kreditråd,
Conseil national du crédit, vars uppgift är att
fastställa riktlinjer för kreditgivningen, dirigera
kapitalinvesteringar i näringslivet, fixera skäliga
räntabilitetsnormer för nationaliserade och
privata banker etc. För den egentliga
bankinspektionen finns ett särskilt organ, C ommission de
Controls des banques, med guvernören för Banque
de France som ordf.
Det franska sparbanksväsendet har
alltid varit ordnat under statens garanti. Under
1 :a världskriget blevo sparbankerna berättigade
att fungera som tecknings- och inbetalningsställen
för statslån, liksom de även fingo mottaga
räntekuponger till dyl. lån som likvid vid insättningar.
Insättningsbehållningen i sparbankerna
redovisades 1948 med 209 milliarder frcs.
Fastighetskrediten är i F. ordnad genom
hy-poteksbanker, av vilka Crédit foncier de France
är den ledande. Dessutom finnas penninginst. av
andra typer, ss. emissionsbanker och privata
fi-nansieringsföretag, kooperativa
penninginrättning-ar, postsparbank m. fl.
Mått och vikt. Metersystemet infördes i F.
redan 1795 och har sedan dess tillämpats, i början
jämsides med tidigare gällande måttsystem.
Mynt. F :s nuv. myntsystem har sin upprinnelse
i förordningar av 1793 och 1795, varigenom .
decimalräkningen infördes. Myntenhet blev 1 franc,
ung. motsv. 1 livré och indelad i 10 décimes =
100 centimes. Guldmyntfoten övergavs 1937. I
sept. 1949 upphörde centimes att vara skiljemynt.
Finanser. Till följd av den centraliserade
för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
