Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fotografiska föreningen - Fotografiska himmelskartan - Fotografiska objektiv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
895
Fotografiska himmelskartan—Fotografiska objektiv
896
rådet, och tillträde till föreningen blev öppet för
alla. F. har sammanträden 3—4 ggr i mån. och
anordnar tävlingar, utställningar och
utbildnings-kurser samt utdelar Adelsköldska medaljen för
vetenskapliga och konstnärliga förtjänster inom
fotografien. Föreningen äger Skandinaviens
största fotografiska bibi., deponerat i Tekniska
högsk:s bibi., och utger Nordisk tidskr. för
fotografi, som blev föreningsorgan 1917. F. har
omkr. 1,600 medl.
Fotografiska himmelskartan, en
internationell fotografisk kartläggning av stjärnhimlen.
De för ändamålet nödvändiga astrofotografiska
plåtarna tagas med identiskt lika instrument å de
observatorier, som deltaga i arbetet. F., som
planlades i astrofotografiens första dagar vid
särskilda astrofotografiska kongresser (den
första i Paris 1887), kan ej sägas fylla de
fordringar, som man numera ställer på en dylik
undersökning.
.Fotografiska objektiv bestå av linser, i
regel med sfäriska ytor och av olika sorters glas,
fattningen, av mässing eller rätta lege-
Fig. 1—2 Objektiv monterat i normalfattning,
innehållande irisbländare men ej slutare, och (t. h.)
Objektiv monterat i compurslutare.
ringar, samt bländaren, vilken medger
ändring dels av ljusstyrkan, dels av
djupskärpan (fig. 1—2).
F. karakteriseras genom brännvidden, f, och
verksamma öppningen, d, eller diametern på det
parallella ljusknippe, som kan passera objektivet;
kvoten av dessa, f:d, ger den relativa öppningen;
ett obj ektiv med f = 9 cm och d = 2 cm
betecknas f: 4,5 el. 1:4,5. Den geometriska Ij usstyrkan
är omvänt proportionell mot kvadraten på
”/-talet”; således är /:4,s 4 ggr ljusstarkare än f:g.
För att erhålla tillräckligt skärpedjup minskas
ofta ljusstyrkan med bländaren, som även är
graderad i relativ öppning. Den optimala skärpan
erhålles vanl. med medelstora bländare, omkr.
i: 5,6 å 1:8. Vid konstant fotograferingsavstånd
är objektivets avbildningsskala proportionell mot
f. — Hos f. förekomma olika linsfel, ss.
kro-matisk och sfärisk aberration, astigmatism, koma,
bildfältskrökning, ljusfläckar och reflexer
genom inre reflexion samt distorsion. Vid
försöken att upphäva allt flera av dessa fel ha
objektiven utvecklats från enkla till alltmera
sammansatta och komplicerade konstruktioner. Till de
enkla objektiven hör monokeln (1 i
fig- 3), en konkavkonvex lins -(menisk), behäftad
med alla linsfel, och den i enkla lådkameror under
benämningen landskapslins vanliga a k r
o
maten (2 i fig. 3). Hos akromaten, som har stor
distorsion och kan användas endast i förening med
liten bländare, äro det kromatiska felet och en del
av de sfäriska korrigerade. För att komma till
rätta med övriga linsfel måste man bygga s a
m-man s a 11 a objektiv. Distorsionen
korrigerade redan H. A. Steinheil i sitt 1865 konstruerade
periskop (3), ett icke färgkorrigerat dubbel
-obj ektiv, bestående av två menisker med de
konkava ytorna mot varandra och bländaren i
mitten. Året därpå konstruerade Steinheil ett nytt
symmetriskt dubbelobjektiv, kallat a p 1 a n a t (4),
sammansatt av två akromater och korrigerat för
distorsion, färgspridning och sfärisk aberration
men behäftat med obetydlig koma. Ett porträtt
objektiv av liknande byggnad, Petzval-objektivet
(5), som alltjämt användes, bl. a. för
projektions-ändamål, konstruerades redan 1840 av J. Petzval.
Det består av en kittad akromat framtill och en
okittad med luftlins baktill, har stor ljusstyrka,
1:3,2, god mittskärpa inom liten bildvinkel (200—
30°) men är stort och otympligt. Alla dessa
objektiv ha stor astigmatism. Först sedan
firman Schott und Genossen i Jena 1886 framställt
glas med helt nya egenskaper, lyckades tysken
P. Rudolph hos firma Carl Zeiss beräkna den
första anastigmaten, ett osymmetriskt
ob-jektiv, ”Zeiss Protar” (ö), korrigerat, utom för
tidigare upphävda linsfel, även för astigmatism
och bildfältskrökning samt med ljusstyrka 1:7,7,
som snart ökades till 1:4,5. Redan 1892 utsläppte
firman Goerz ”Dagor”-obj ektivet (7), ett helt
symmetriskt anastigmatobj ektiv, s. k.
dubbel-anastigmat, med ljusstyrkan 1:6,8, och en
bildvinkel på över 700. Detta objektiv har
alltjämt stort anseende för sin stora skärpa. Varje
objektivhalva, som bestod av tre hopkittade
linser, hade ung. dubbelt så lång brännvidd som
hela objektivet. Nästa steg i utvecklingen, de
okittade dubbelanastigmaterna el. dialyterna,
som bestå av fyra från varandra fristående
linser, symmetriskt ordnade kring bländaren,
tillverkades först av Goerz-verken, som 1900 släppte
ut ”Celor” (8) och ”Syntor”. Dialyterna ha något
större ljusstyrka än de kittade
dubbelanastigmaterna men mindre bildvinkel (400). Kända
objektiv av denna typ äro ”Dogmar”, ”Aristostigmat”
och ”Unofokal”. Om dialyterna påminna även de
av Rudolph beräknade ”Zeiss Planar” och ”Meyer
dubbelplasmat” (9), i vilka den ena linsen i
varje linshalva ersatts av två sammankittade
linselement. Det ljusstarka ”Zeiss Biotar”, som har 3
sammansatta linser, kan sägas inta en
mellanställning mellan dialyterna och nästa grupp.
Flertalet moderna anastigmater kunna hänföras till
de helt osymmetriska tripletterna, av vilka
det första, ”Cooke”-objektivet (10), konstruerades
redan 1894 av H. D. Taylor. Tripletterna, som ha
synnerligen god korrektion och hög ljusstyrka,
minst 1:4,5, bestodo från början endast av tre
enkla, fristående linser. Genom att sedan
ersätta en el. flera av de enkla linserna med av
olika glassorter hopkittade linselement kunde
korrektionen ytterligare förbättras. Sådana objektiv
äro ”Voigtländer Heliar” och det av Rudolph be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
