Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Forssell, 1. Christian - Forsell, 2. Carl af - Forssell, 3. Bror - Forsell, 4. John - Forsell, 5. Björn - Forssell, släkt - Forssell, 1. Olof - Forssell, 2. Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
835
F orssell
836
främst porträtt av Karl XIV Johan (efter
Gé-rard 1823), Tégner (efter Maria Röhl, 1830),
L. De Geer (efter Sandberg 1838) och Rosenstein
(efter Sergel, s. å.), ävensom talrika
illustrationer, titelblad och figurstick. 1823 påbörjade F.
sitt berömda planschverk ”Ett år i Sverige” efter
teckningar av bl. a. J. G. Sandberg och med
text av A. Grafström (1827—35; fr. uppl. 1836;
ny sv. uppl. i litografiskt övertryck 1864). Fram
på 1830-talet undanträngdes kopparsticket av
litografien; de flesta av F:s många elever gingo
över till den nya konstarten, och snart stod F.
som den siste representanten för en döende konst.
— Litt.: T. G. Rudbeck, ”F. den siste
kopparstickaren” (1861).
2) Carl Gustaf F., adlad af Forsell,
kartograf och statistiker (1783—1848), fänrik vid
Amiralitetet 1800, stabslöjtnant vid
Fältmätnings-kåren 1808, deltog som adjutant hos G.
Adler-sparre i västra arméns tåg till Stockholm mars
1809, blev adjutant hos Karl Johan 1811, deltog
som sådan i fälttåget 1813—14 samt i slagen vid
Grossbeeren, Dennewitz och Leipzig, blev major
i Fältmätningskåren 1814, överdir. i
Lantmäteri-kontoret 1824 och överste i armén s. å. F. utgav
”Karta öfver s. delen af Sverige och Norrige”
(1815—26) och ”General karta öfver Göta canal”
(1823), vidare topografiska beskrivningar över
Halmstads län (1826) och Mariestads län (1832)
samt en rad statistiska arbeten: ”Statistik öfver
Sverige” (1831, 4:e uppl. 1844), ”Sockenstatistik
öfver Sverige” (1834) m. fl.
3) Karl Bror Jakob F., skolman,
lavforskare (1856—98), fil. dr och doc. i botanik i Uppsala
1883, lektor i Karlstad 1885, undersökte
gelélavarnas anatomi och systematik, lavarnas
ce-falodier samt utgav läroböcker i botanik, ss.
”Inledning till botaniken” (1888, 19 :e uppl.
”Lärobok i botanik för realskolan”, utg. av N.
Johansson, 1938) och ”Lärobok i botanik för de
allmänna lärov:s högre klasser” (1890, 10 :e
uppl., utg. av J. A. O. Skårman, 1926), och,
jämte A. Wirén, i jämförande anatomi.
4) Carl Johan (John) Jacob Forsell,
sångare (baryton), operachef (1868—1941).
Student 1888 ägnade sig F. först åt officersyrket
men utbildade sig dessutom i sång vid
konser-vatoriet i Stockholm (J. Günther) samt 1894—95
i Paris; debuterade 1896 å Stockholmsoperan
som Figaro i ”Barberaren i Sevilla” och var
från sistn. år till 1909
anställd där med
kortare avbrott för
gästspel; blev 1909
hovsångare och var 1909
—10 anställd vid
Metropolitan-operan i
New York,
gästspelade därefter i
musikmetropolerna i
Tyskland, Frankrike och
England samt i
Stockholm och Köpenhamn
och lät dessutom höra
sig från de stora
konsertestraderna i såväl Gamla som Nya
världen. F. var 1924—39 operachef, 1924
—31 dessutom 1 :e lärare i sång vid
Musikaliska akad., blev 1928 prof, musices och
1930 överintendent vid konungens hov, 1936
lärare vid operaskolan, 1939 v. preses vid
Musikaliska akad. — Som operasångare framstod
F. som en av vår tids främste, i det han förenade
en förnäm sångkonst, ett utmärkt material och
en intelligent uppfattning med en driven
skåde-spelartalang. Bland hans många rollskapelser
märkas i främsta rummet Don Juan, Figaro i
”Barberaren i Sevilla”, Almaviva i ”Figaros
bröllop”, Rigoletto, Eugen Onegin, Scarpia i
”Tosca” och Arnljot samt de stora wagnerska
basbarytonpartierna. — Litt.: F. Gustavson,
”Boken om J. F.” (1938).
5) Björn Axel Isak Forsell, den föreg :s
son, operasångare, baryton (f. 1915 31/s),
debuterade 1939 på Kungl. teatern som greve Almaviva
i ”Figaros bröllop” och Silvio i ”Pajazzo” samt
1940 som Eugen Onegin. F. knöts 1941 till
Lan-destheater i Innsbruck, var därefter anställd vid
scener i Wien, Nürnberg och Zürich,
gästspelade 1945 och 1947 på Stora teatern i Göteborg,
bl. a. som Escamillo i ”Carmen” och Scarpia 1
”Tosca”, 1946 på Malmö stadsteater som Pluto i
”Orfeus i underjorden” och 1948 på
Oscarsteatern som Pierre Birabeau i ”Ökensången”.
Fr. o. m. 1949 är F. operachef vid teatern i
Innsbruck. — Gift 1) 1938—41 med
skådespelerskan Birgit Kronström; 2) 1943 med österrikiska
operasångerskan Erika Feichtinger.
Forsse’ll, släkt, härstammande från Olof
Jonsson, bondson från Järvsö sn, Hälsingland, vilken
1712 blev soldat och antog namnet F. Dennes
sonson var nedannämnde F.i).
1) Olof Hansson F., matematiker och
prästman (1762—1838). Han blev 1794 adjunkt och
senare lektor (prof:s titel 1807) vid den då
nybildade Krigsakad. på Karlberg. Prästvigd
1805, verkade F. från 1808 som kyrkoherde
i Hudiksvall och Idenor, varifrån han 1824
erhöll transport till Östervåla. F. var förf, till
läroböcker i aritmetik och algebra, som länge
voro allmänt använda. Han deltog i
planläggandet av Krigsvetenskapsakad.
2) Hans Ludvig F., den föreg :s sonson,
historiker, politiker, ämbetsman (1843—1901). Han
blev 1866 docent i historia i Uppsala. Kort
därefter flyttade han till Stockholm, där han
utvecklade en mångsidig verksamhet. Sålunda
be-gynte han sitt klassiska, i flera hänseenden
banbrytande, tyvärr ofullbordade arbete ”Sveriges
inre historia från Gustaf den förste” (2 bd,
1869—75). Han utgav Svensk Literaturtidskrift
(1869) och Svensk Tidskrift för Literatur,
Politik och Ekonomi (1870—75) ; en frukt av detta
arbete blev essäsamlingen ”Studier och kritiker”
(I, 1875; II, 1888). Samtidigt var han 1868—73
sekr. i olika riksdagsutskott, därjämte 1869—70
sekr. i myntkommittén och 1872 vid
myntkonferensen mellan Sverige, Norge och Danmark
samt bidrog i väsentlig mån till
genomförandet av den nordiska myntkonventionen. F. blev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
