Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkdräkt - Folke (jarl) - Folke, Erik - Folke Algotsson - Folke Filbyter - Folkepos - Folkestad, Bernhard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
737
F olke—F olkestad
738
underrättelser dels av Linné om f. i Rättviks,
Mora, Nås, Orsa, Älvdalens, Gagnefs, Floda,
Särna, Malungs och Lima socknar, dels av
Hülphers, som även behandlar dräkterna i Äl,
Leksand och Ore, Vänj an, Transtrand, Äppelbo,
Järna, Sundborn, Svärdsjö, Hedemora,
Söder-bärke och Norrbärke. Inom Dalarnes och
Västmanlands bergslager bars av bergsmännen redan
vid slutet av i6oo-talet den s. k. b e r g s
mansdräkten, bestående av lågkullig filthatt, rock
med häktor eller, senare, tygknappar, utan fickor
men med ärmuppslag och uppstående krage,
knäbyxor, strumpor, skor och handskar, allt i svart
eller svartbrunt. Som käpp brukades den för
detta stånd kännetecknande bergsmansyxan.
Kvinnornas dräkt liknade de enklare borgarfruarnas.
Från Västmanland är den s. k.
Fellings-brodräkten känd, om vars ålder från Engelbrekts
tid sagor uppdiktats. Inom Värmland har
företrädesvis Nordmarks härad gjort sig känt för
sina ännu efter mitten av 1800-talet bibehållna
f. Från mitten av 1700-talet finnas dock
beskrivningar över flera sockendräkter inom Karlstads
och Kils samt från Fryksdals härad, inom vilket
kvinnorna burit gröna tröjor och röda kjolar av
kläde. I Älvdals härad — Dalby och Norra Ny
socknar — buros ännu vid mitten av 1800-talet
särskilda sockendräkter. Närke torde ha varit
rätt fattigt på f. Från Kräklinge socken finnes
dock en beskrivning över en 1600-talets
allmogedräkt, som vid mitten av 1700-talet förändrades,
och från Kumla socken finnes en f. beskriven.
Märklig är ock f. i Stora Mellösa socken. Vad
Uppland angår, finnes från 1711 en
beskrivning över f. i Sko socken under 1600-talet,
vilken tydligt visar, huru man på detta håll redan
tidigt sökte imitera herreklassen. Häverö och Tierps
socknar hade en karakteristisk f. Inom
Södermanland ådraga sig främst Västra och Östra
Vingåkers f. uppmärksamhet genom såväl sin
ålderdomlighet som sin måleriska karaktär. Om
den redan vid 1500-talets slut omnämnda Västra
Vingåkers kvinnodräkt finnas uppgifter från
slutet av 1600-talet, varav framgår, att kvinnorna
buro kort tröja av svart kläde, röd, brun eller
grön klädeskjortel, sammansömmad med
snörlivet, vilket var av brokigt siden, huckle av
kammarduk, läderbälte med vidhängande nålhus,
pung, silversked och slidkniv, handskar, strumpor
av grönt kläde eller av sämsk samt skor. Även
från Mörkö samt Sorunda socken äro f. kända.
I Östergötland märkas särskilt dräkterna
inom Vånga och Skedevi socknar. Egendomliga
voro i synnerhet i den förra socknens mansdräkt
de korta, nedtill öppna vidbyxorna. Bland
Västergötlands f. är den vackra Toarpsdräkten
mest förtj änt av omnämnande. Småland har
liksom Dalarne och Skåne många utpräglade, i
allm. redan tidigt uppmärksammade och
beskrivna dräkter. Mest berömd av dessa är den
vä-rendska kvinnodräkten, som genom sägnen om
Blenda fått oberättigat historiskt skimmer.
Andra märkliga f. finnas bl. a. i Sunnerbo
härad samt östra härad och Västbo härad.
Även den till Kalmar län hörande delen av
NF VII — 24
landskapet har haft sina särskilda f.
Små-landsdräkten är f. ö. en av de svenska f., varom
man äger den äldsta skriftliga uppgiften. 1634
skriver näml, fransmannen Charles Ogier, vilken
då besökte Sverige, att de småländska bönderna
buro kläder av svart ylle, läderskor — icke
träskor — samt nattmössliknande huvudbonader
(alltså toppmössor) och yllevantar. Inom B
o-h u s 1 ä n synas f. ha tidigt försvunnit. I Skee
socken såg dock Kalm på sin resa 1742 en
utpräglad f. Från Halland finnas från mitten
av 1700-talet beskrivningar över ett par märkliga
f., den ena från n., den andra från s. delen av
landskapet. Skånes f. ha skildrats i ett
särskilt planschverk, O. Wallgren, ”Skånska
allmogens klädedrägter” (1860—63). Goda
uppgifter om dessa finnas från 1700-talet i Linnés
”Skånska resa” samt i A. Tidströms ”Resa i
Halland” (1891; Järrestads härads f.). Märkliga
f. ha även förekommit i bl. a. Villands, östra
Göinge, Vemmenhögs och Ingelstads härader.
Skytts härads dräkt beskrives i N. Lovén
(Nico-lovius), ”Folklifwet i Skytts härad i Skåne”
(1847). Blekinge f. ådrogo sig redan Gustav
III :s intresse och beskrevos av N. H. Sjöborg
i ”Utkast til Blekings historia och beskrifning”
(1792). Om Ölands f. finnas tidiga och
rikhaltiga upplysningar. Om Gotland berättar
biskop H. Spegel 1683, att denna ö då saknade
någon f.; dock påträffade Linné i Rone socken
1741 en mansdräkt av 1600-talets grundtyp. —
Litt.: P. G. Wistrand, ”Svenska f.” (1907),
pionjärarbetet inom svensk f.-forskning; G.
Ce-derblom, ”Svenska allmogedräkter” (1921),
”Svenska folklivsbilder” (1923) ; ”Nordiska
museets och Skansens bilderböcker”, 4, 6, 8 (1931
—36).
Folke, jarl (d. 1210), blev efter 1202 jarl till
konung Sverker Karlsson, med vilken han var
befryndad. Senare synes han ha avfallit från
Sverker och på Erik Knutssons sida stupat i
slaget vid Gestilren.
Folke, Erik Torsten, missionär (1862—
1939). F. reste 1887 på egen hand som missionär
till Kina och blev banbrytare för svensk mission
där. Från 1904 tjänstgjorde F. mestadels i
Sverige, bl. a. som föreståndare för Svenska
missionen i Kina. 1921—34 var han ordf, i
Svenska missionsrådet. Framstående kännare av
kinesiskan har han till svenska översatt i ”Främmande
religionsurkunder”, 3 (1908), ett urval av Kinas
klassiker jämte ”Tao-Te-king” samt ”Den äkta
urkunden av Chuangtse” (1924). På kinesiska
har han utg. Augsburgska bekännelsen och
I.uthers ”Om en kristen människas frihet”. Sin
verksamhet i Kina har F. skildrat i ”Sändebud
till Sinims land” (1928).
Folke Algotsson, se Algotssönerna.
Folke Filbyter, se Folkungar.
Folkepos, se Epos.
Folkestad, Bernhard Dorotheus, norsk
målare (1879—1933), studerade i Köpenhamn,
Amsterdam och Paris (1909) och framträdde som
en kraftfull impressionist med stark färggivning
och en dekorativ läggning. Hönsbilder och stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
