Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flyttfåglar - Flyttning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
701
Flyttning
702
Den vanliga, vita storkens flyttningsvägar.
början av juli anträda de första (vissa vadare)
sin resa söderut. Antalet ökas under aug., då
andra vadare och en del insektätande småfåglar
giva sig av. Under sept. bryta nya skaror
insektätande småfåglar, bland dem svalorna, upp,
och i okt. kommer turen till en mängd
fröätande småfåglar och rovfåglarna. — Det sätt,
varpå fåglarna företaga sina flyttningsfärder, är
olika för olika arter. En del, ss. rovfåglarna
och göken, färdas en och en, andra åter, ss. de
flesta småfåglar, änder och vadare, samlas i
större el. mindre flockar för att göra resan
gemensamt. Vanl. hålla de i flock flyttande
fåglarna icke någon bestämd ordning, men tranorna
och vildgässen flyga i antingen en sned el. en
F-formigt böjd linje med spetsen framåt. Även
betr, den tid på dygnet, under vilken flyttningen
företages, visa fåglarna olikheter. En del, ss.
dagrovfåglarna och storkarna, färdas endast
under dygnets ljusa timmar, under det att många,
ss. de flesta s. k. småfåglar, vadare, gäss och
änder, även flytta under natten. — Förr antog
man, att fåglarna under sin flyttning färdades
på en svindlande höjd och med en mycket stor
hastighet, 200—300 km i tim. Nyare
undersökningar ha visat, att så ej är fallet. Deras
flyghöjd är ej synnerligen stor; sällan höja de sig
upp över 400 m. Resan företages också, särsk.
under hösten, täml. makligt. De rasta ofta
under vägen för att äta och vila. Storkarna t. ex.
bryta upp från Sverige i slutet av aug. Deras
färd går över Ungern, Balkanhalvön och Mindre
Asien till Egypten. Här följa de Nilen mot s.
och anlända i nov., alltså efter 2 V2—3 mån., till
Sydafrika, där de övervintra. På våren, då tåget
går tillbaka norrut, råder större brådska. Då
färdas storkarna i medeltal 400 km per dag
och tillryggalägga på ung. 25 dagar samma
väg-sträcka, som på hösten tagit nära 3 gånger så
lång tid. F. uppsöka ofta sina gamla
hemtrakter.
Förr antog man, att f. vid sina färder följde
bestämda vägar. Visserligen är detta fallet med
en del arter, ss. storkarna, men i allm. flytta
de med en bred front och följa i stor
utsträckning kusterna och floddalarna. I stort sett är
flyttningsriktningen s., resp, n., men i Europa
synes den ha en stark dragning åt v. och s. v.
mot kusterna av Atlantiska oceanen. Här och
i Medelhavsländerna övervintra många av våra
fåglar, ss. skrattmås, vipa, trastar och rödhakar.
I området från tropiska Afrika upp till
Medelhavsländerna tillbringa bl. a. trana, vaktel,
näktergal och sädesärla vintern. Vissa, ss. stork, gök
och svala, draga ända ned till Sydafrika. En
bland de fåglar, som företaga den längsta
vandringen, är silvertärnan, som häckar i de arktiska
trakterna. Dess färd går ända ned till
antark-tiska haven.
Flyttningen är otvivelaktigt betingad av de
klimatiska förändringar, som inträda vid vinterns
annalkande, och den i samband därmed stående
näringsbristen. En del fåglar, ss. änder och
sidensvansen, flytta därför icke längre bort, än
vad som är nödvändigt för att finna föda.
Emellertid äro dock de flesta f. redan på väg mot
sina vistelseorter, långt innan någon näringsbrist
och köld göra sig kännbara. Man nödgas
därför antaga, att flyttningen är betingad av en
medfödd instinkt, som periodiskt ligger latent
men under vissa förhållanden på gr. av
årstidernas växling el. av inre fysiologiska förlopp,
ss. könsdriftens vaknande och upphörande,
träder i aktivitet. — Flyttningsinstinkten visar sig
mycket olika starkt utvecklad hos skilda
individer inom samma art. På grund härav kan
samma art inom sitt utbredningsområde hysa både
f. och stannfåglar. Så är t. ex. fallet med
koltrasten. — En svårförklarad fråga är
emellertid den, huru f. kunna finna vägen till sina
vinterkvarter. Då äldre fåglar, som förut gjort
färden, flytta i sällskap med ungarna, kunna de
tjänstgöra som vägvisare, men i många fall
draga ungarna, ss. hos stararna, ensamma ut på
färden och långt tidigare än föräldrarna. Då
gökungen är fullvuxen, beger han sig ensam
åstad på sin tusenmila flyttningsfärd. Även i
dessa fall måste vi antaga, att instinkten verkar
genom ett medfött, för människan okänt
orien-teringssinne. — För studiet av f:s vandringar
har ringmärkning av fåglarna visat sig vara
av synnerligen stor betydelse. — Litt.: ”Der
Vo-gelzug” (14 bd, 1930—43); E. Lönnberg,
”Svenska fåglars flyttning” (1935); F. Salomonsen,
”Fugletrækket over Danmark” (1938); G.
Rude-beck, ”Några allmänna synpunkter på fåglarnas
flyttning” (i ”Våra fåglar i Norden”, 4, 1947).
Flyttning. 1) Jur. A) Genom
kyrkobokföringen reglerad övergång från en boningsort till en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
