Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fleming, 3. Claes - Fleming, 4. Henrik - Fleming, 5. Claes - Fleming, 6. Erik, af Lais - Fleming, 7. Herman, af Liebelitz - Fleming, 8. Lars, af Liebelitz - Fleming, 9. Claes, af Liebelitz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
607
Fleming
608
förde konung Sigismund till Sverige. Efter
konungens kröning (1594) följde han honom till
Polen och återvände, försedd med ny, vidsträckt
fullmakt, till Finland. Förhållandet till hertig
Karl blev alltmera spänt. F. vägrade 1595 att
infinna sig till riksdag i Söderköping el.
underkasta sig ständernas beslut. Även efter freden
i Teusina (1595) förläde han sitt krigsfolk i
borgläger bland bönderna i Finland. Allmogens
klagomål hjälpte icke, och slutligen reste sig
bönderna i Österbotten. Sedan upproret, det s. k.
klubbekriget, utbrett sig även till n. Österbotten,
inryckte F. i början av 1597 i detta landskap,
där bönderna vid Ilmola ledo ett förkrossande
nederlag. F. beredde sig därpå att med Finlands
alla stridskrafter angripa hertig Karl, då han
överraskades av döden. — F. framstår som en
av tidevarvets märkligaste politiska
personligheter. — Litt.: P. Renvall, ”Klaus F. und der
finnische Adel in den Anfangsphasen der Krise
der neunziger Jahre des 16. Jahrhunderts”
(1939).
4) Henrik Claesson F., militär, diplomat
(1584—1650). Han deltog i sin ungdom i
Sveriges krig både mot Polen, Danmark och
Ryssland, var ett av de svenska ombuden i Stolbova
1617, blev s. å. ståthållare i Viborgs m. fl. län
och 1620 i Ingermanland, 1628 viceamiral, 1634
sändebud till Moskva, 1635 krigsråd, var 1643
och 1644 lantmarskalk och erövrade 1644
Jämtland.
5) Claes Larsson F., den föreg:s kusin,
riksråd, amiral (1592—1644). Han blev 1620
viceamiral, 1625 riksråd, 1629 kammarråd, 1634
förste amiralitetsråd, tillika överståthållare i
Stockholm och 1637 därjämte president i
Kommerskollegium. Han satte örlogsflottan åter i
stånd. Som kammarråd förestod han kollegiets
arbete 1629—31 och
biträdde sedan
pfalz-greven Johan Kasimir,
när denne fick
styrelsen av
kammarärendena om hand. Som
överståthållare i
Stockholm inlade F.
stora förtjänster. 1644
fick F. befälet över
stora örlogsflottan
under kriget mot
Danmark. I sjöslaget på
Kolberger Heide blev
striden oavgj ord, och
F. seglade in i Kiel-
bukten för att där invänta den i Holland för
Sveriges räkning värvade flottans ankomst.
Emellertid dödades F. kort därefter ombord på
amiralsskeppet av en fientlig kula. — Om F :s
verksamhet under danska kriget se A. Munthe, ”Svenska
sjöhjältar”, V (1905).
6) Erik Henriksson F. af L a i s, son till
F.4), friherre, ämbetsman (1616—79). Efter
vidsträckta resor i utlandet, varunder han särsk.
studerade bergsbruket, blev han 1643
kommissarie i Bergskollegium. 1651 befordrades han till
landshövding i Stora Kopparbergs län samt 1652
till president i Bergskollegium och kammarråd.
1654 var F. lantmarskalk vid riksdagen i
Uppsala och 1655 vid riksdagen i Stockholm, där
han i reduktionsfrågan intog en försiktig och
medlande hållning. F. blev 1655 riksråd, med
bibehållande av sitt presidentämbete, och s. å.
kommissarie i Reduktionskollegium (till 1678).
Under förmyndarstyrelsen (1660—72) tillhörde
F. i allm. sparsamhetsvännerna.
7) Herman Claesson F. afLiebelitz, son
till F.5), friherre, ämbetsman (1619—73). Han
blev 1645 amirallöjtnant och holmamiral, 1650
riks- och amiralitetsråd samt var 1650—52
överståthållare i Stockholm. 1653—60 var han
president i Kammarkollegium. 1655 utnämndes F.
till ordf, i Reduktionskollegium, vars själ han
blev. Han sökte genomdriva reduktionsbeslutets
ordagranna tillämpning, utan avseende på hög el.
låg. Därigenom ådrog han sig mycken ovilja.
F. hade i konungens testamente (1660) utnämnts
till riksskattmästare och fått fullmakt på
ämbetet men blev vid riksdagen i Stockholm 1660 till
följd av adelns motstånd olagligt förbigången.
1664—69 var F. generalguvernör i Finland.
8) Lars Claesson F. af L i e b e 1 i t z, den
föreg:s bror, friherre, ämbetsman (1621—99).
Han blev 1651 kammarråd, 1652 landshövding i
Stockholms och 1654 därjämte i Uppsala län
men s. å. på egen begäran flyttad till Dorpatska
kretsen i Livland. Han försvarade 1656 med en
liten besättning i 11 veckor Dorpat mot
ryssarna men måste slutl. giva sig, blev 1657
över-krigskammarpresident, 1668 riksråd och 1676
rikskammarråd.
9) Claes Hermansson F. af Liebelitz,
son till F.7), friherre, ämbetsman (1649—85).
Hovråd i kungl. kansliet 1674, utsågs han vid
1675 års riksdag i
Uppsala till led. av den
kommission, som
skulle undersöka
finansförvaltningen under
konungens
minderårighet. 1678 blev F.
överste för ett finskt
värvat reg:te till häst.
Konungens stora
förtroende för hans
ovanliga duglighet och
arbetsförmåga beredde
honom en mängd
uppdrag. Som
lantmarskalk vid 1680 års
riksdag var han en av reduktionens och
enväldets ivrigaste främjare. F. blev 1680
landshövding i Närke och Värmland samt president i
reduktions- och likvidationskommissionerna. 1681
blev han tillika president i Kammar- och
Kommerskollegierna samt kungl. råd. Han var nu
Sveriges mest betydande statsman, som näst
konungen starkast påtryckte regeringen dess
prägel. Han uppbar en arbetsbörda utan like och
drev med otrolig kraft alla sina tunga arbeten
framåt. 1683 förordnades F. att ha uppsikt även
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
