Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finspa språket - Finska vetenskapsakademien - Finska vetenskaps-societeten - Finska viken - Finska ångfartygs aktiebolaget - Finsk bastu - Finsk nötboskap - Finsk-ryska vinterkriget 1939—1940 och ”andra kriget” 1941—44 - Vinterkriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
511 Finska vetenskapsakademien—Finsk-ryska vinterkriget 193g—40 512
har finskan utvecklats till ett modernt
kulturspråk, särskilt genom nybildande av en stor
mängd ord.
Finskans ljudförråd är ganska fattigt (bl. a.
saknas J-ljud och b, g, f) och ortografien
enkel och följdriktig: o uttalas som sv. å; u
som sv. 0 i bo; ä mycket öppet; d som S; h
skall alltid höras (även i t. ex. lehmä, ”ko”).
Både vokal- och konsonantlängd utmärkas
genom dubbelskrivning. Intet inhemskt ord börjar
på mer än en konsonant. Accenten ligger alltid
på ordets första stavelse. Viktiga företeelser i
ljudläran äro den s. k. vokalharmonien och
sta-dieväxlingen. All böjning och avledning sker
genom ändelser. Grammatiskt kön och artiklar
saknas. Blott en för alla nomina gemensam
deklination finnes. Varje nomen kan böjas i 14 kasus
i sing. och plur. Karakteristisk är mängden av
lokalkasus, motsv. sv. ”inne i”, ”ut ur”, ”in i”,
”på, vid, hos”, ”från, av” m. m. Hos
adver-ben finnas spår av ytterligare andra kasus.
Possessiva pronomina ersättas vanl. med ändelser.
Blott en konjugation finnes. Icke
sammansatta tempora och modi äro presens indikativ,
imperfektum indikativ, potentialis (”torde”),
kon-ditionalis (”skulle”) och imperativ; de böjas i
tre pers. sing. och plur. Därjämte finnas en
opersonlig (”man”) el. passiv böjningsart samt
en mängd infinitiv- och participformer, av vilka
bildas allehanda ofta använda infinitiv- och
par-ticipialkonstruktioner. I st. f. nekande adverb
begagnas en egendomlig nekande konjugation.
Pre-positionerna äro få; i stället användas
postpositioner el. allehanda kasus. Avledningsläran är
rikhaltig med mängder av alltjämt produktiva
avledningsändelser. Syntaxen är mycket
invecklad och ordförrådet synnerligen stort. —
Läroböcker : E. N. Setälä, ”Finska språkets satslära”
(1892, flera senare uppl.); B. Collinder,
”Kortfattad finsk lärobok för självstudier” (2:a uppl.
1940). Ordböcker: K. Cannelin, ”Finskt-svenskt
lexikon” (5:e uppl. 1938), samt ”Svenskt-finskt
lexikon” (5 :e uppl. 1939).
Finska vetenskapsakademien (Suomalainen
tiedeakatemia) stiftades 1908. Dess syfte är
vetenskapens odling och det vetenskapliga arbetets
främjande på (finsk-)nationell grund. Akademien
fördelar sig på två sektioner, en humanistisk och
en matematisk-naturvetenskaplig. Akademien
utger flera publikationsserier: Esitelmät j a
pöytä-kirjat (Föredrag och protokoll),
Sitzungsberich-te der Finnischen Akademie der Wissenschaften,
Annales Academiae scientiarum Fennicae (i två
serier, en matematisk-naturvetenskaplig och en
humanistisk), Documenta historica och
FF-Com-munications (FF = Folklore-Fellows).
Dessutom utges från F :s magnetiska observatorium
i Sodankylä Veröffentlichungen (1921 ff.).
Finska vetenskaps-societeten, stiftad 1838 i
Helsingfors, består av tre sektioner, den
mate-matisk-fysiska, den naturvetenskapliga och den
humanistiska. F. utger sedan 1842 ”Acta”,
”Öf-versigt af Finska vetenskaps-societetens
förhandlingar” (64 bd; serien avslutad) samt sedan 1922
som forts, tre serier ”Commentationes” samt
Års
bok. Dessutom har utgivits bl. a. ”Bidrag till
kännedom av Finlands natur och folk” (sedan 1858).
Finska viken, den östligaste viken av
Östersjön, mellan Finland i n. och Estland i s. F. har
en längd (från v. till ö.) av 425 km. Bredden
är på smalaste stället (mellan Porkala udde och
Rogoniemi nära Reval) 52 km, mellan
Fredriks-hamn och Narvabukten 120 km. Areal 29,500 km2.
Finska ångfartygs aktiebolaget, Finlands
största rederi, hemort i Helsingfors. F.
uppehåller trafik Finland—europeiska länder,
Nord-och Sydamerika. F :s flotta utgör 40 fartyg om
sammanlagt c :a 60,000 bruttoregisterton.
Finsk bastu, se Badstuga.
Finsk nötboskap är dels importerad, dels
inhemsk. Den förstn. består av ayrshireras och
förekommer huvudsaki. i s. Finland. Den inhemska
nötboskapen utgör största delen av landets
nötkreatur och uppdelas i 3 raser, västfinska rasen,
ostfinska rasen och nordfinska rasen.
Finsk-ryska vinterkriget 1939—40 och ”andra
kriget” 1941—44. Under 2:a världskriget
indrogs Finland två gånger i krig, först i nov.
1939 genom oprovocerat ryskt angrepp och efter
15 mån. fred ånyo i juni 1941 vid sidan av
Tyskland i dess angrepp mot Sovjetunionen.
Vinterkriget. Sedan Finland vid
förhandlingar i Moskva okt.—nov. 1939 i huvudsak hade
motsatt sig Sovjetunionens krav på
landavträdelser och en flottbas i Hangöområdet, gick röda
armén 30/n s. å. utan krigsförklaring till
angrepp mot Finland. Den finska krigsmakten hade
huvudsaki. mobiliserats redan föreg. månad,
överbefälhavare var marskalk G. Mannerheim. De
ryska stridskrafter, som hade uppmarscherat mot
Finland med huvudstyrkorna på Karelska näset,
hade som överbefälhavare chefen för Leningrads
militärdistrikt, general K. Meretskov. Finnarna
avsågo att bjuda uppehållande motstånd nära
gränsen på Näset och att uppta avvärjande
försvar i en befäst huvudställning, den s. k.
Man-nerheim-linjen. Områdena innanför östgränsen
ansågos kunna försvaras med små styrkor.
Kraftsamlingen mot Näset vid krigets början hade
i stort sett bedömts riktigt. Däremot hade den
finska militärledningen underskattat
omfattningen av angreppet över östgränsen. Först fram
mot mitten av dec. fingo ryssarna känning med
Mannerheim-linj en. I denna stodo då 7 finska
fördelningar samt specialtrupper, organiserade
på 2 armékårer under generallöjtnant H. Öhquist
och generalmajor A. E. Heinrichs. Högsta
befälet hade generallöjtnant H. Österman.
Trupperna voro till största delen bundna i
stridsställ-ningarna, och reserverna voro svaga.
Befäst-ningslinjen saknade djup. Ryssarna (c:a 15
inf.-fördeln. m. m.) försökte förgäves tränga
fram på flygeln vid Ladoga och flyttade
därefter tyngdpunkten till mell. delen av
Näset. Finnarna pressades tillbaka till sjöpassen vid
Punnus och i höjd med Muolaa men hejdade
fienden framför huvudförsvarslinj en. Med
mass-insats av tunga vapen lyckades ryssarna under
slutet av dec. trycka in de finska linjerna i
Summa-avsnittet vid järnvägen till Viborg. Dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
